SM nalkas

Elmar Engholm  

Sommaren har kommit, och snart också gått. Efter en insats som inte är värd att prata om på EM i juli har fokus mest legat på träning, träning och träning. Den senaste månaden har jag väckt åter en gammal kärlek, den till 800m. Efter en slitsam säsong med mycket hinderlopp har knän och fötter fått nog av den varan och jag har kunnat lägga om träningen mot de lite rappare distanserna. Det innebär att jag under en period kört någon form av kvalité varannan dag, mer eller mindre, då många pass har legat mer åt 800m hållet. Den snabbhet som jag kanske tappat sedan jag var 18-19 år vägs med lätthet upp av den löpstyrka jag istället byggt, men de snabba muskelfibrerna börjar hitta hem nu. Utöver en insats på lag-SM (vinst) har det blivit sparsamt med tävlande. Jag inledde min ”800m-comeback” med att springa Karlstad GP och gjorde en godkänd insats med 1:50,28 efter ca 54s och 56s på varven. 2 veckor senare och efter många bra pass satsade jag återigen på att springa snabbt på 800m, denna gång under lite mer spartanska förutsättningar ute i Huddinge. Jag satsade här på en lite snabbare öppning (under 54s) och hoppades på tider ner mot 1.48. En kall vind och avsaknad av konkurrenter under de sista 200m gjorde att jag inte riktigt kunde pressa ut det som jag tror att jag har i kroppen och klockan stannade istället på 1:50,99. Känslan var dock riktigt god och jag schabblade själv bort loppet lite med långsam löpning mellan 400m och 600m. Ganska snart efter loppet sprang jag en 600-ing och en 300-ing (med 8 minuters vila emellan) på snabba tider och med  ett fantastiskt ”flow” som lovar gott inför kommande lopp.

Det som kommer närmast är ett lopp i Antwerpen, Belgien, på 1500m. Det har varit svårt att hitta kvalificerat motstånd under OS-perioden och jag chansar helt enkelt på att det dyker upp bra motstånd på den här tävlingen som ibland har bjudit på riktigt snabba lopp. Förhoppningen är att putsa på mitt personliga rekord, och den träning som jag har gjort tycker jag pekar på att jag borde ha alla chanser att också göra så. Det är också ett tillfälle att slipa på formen inför kommande veckas SM-tävlingar i Sollentuna, som självklart har varit ett av huvudmålen i år.

Lag-SM i Norrköping. Foto: Human Golmohammadi

Lag-SM i Norrköping. Foto: Human Golmohammadi

Träningen har som sagt flutit på bra, och trots att mer fokus har legat på speed och volymen har blivit lidande har jag försökt få in en del tröskelpass för att inte heller tappa den biten (som jag skriver om i mina träningstips!). Jag har också börjat köra mer mage- och ryggstyrka för att stärka bålen då jag känner att jag har ”glömt” det under långa perioder.

I övrigt så är det fantastiskt kul att se hur bra löptjejerna presterat på OS! Tyvärr verkar inte media och allmänhet kunna sätta de prestationerna i sitt sammanhang. T.ex. är ju Merafs 1500m-prestation helt outstanding, men för media är det bara medalj som räknas oavsett om man sysslar med kanotpolo, fia-med-knuff eller friidrott. Jag har ju nästan som regel att vara sur på någon varje gång jag skriver och jag är verkligen arg på SOK. Det känns dock som att jag har avhandlat det ämnet så många gånger redan och folk tröttnar säkert på det, så jag håller det kort den här gången. Fast egentligen, arg är inte rätt ord. Jag är äcklad. Egentligen tror jag att det måste vara olaglig vad SOK sysslar med. Tänk efter nu; du är idrottsman/idrottskvinna och ditt JOBB är t.ex. att simma så jävla snabbt det bara går (tänk typ Sarah Sjöström). Se OS som om att du går till jobbet för att tjäna din lön (att tävla på OS innebär inte en direkt inkomst utan en mer indirekt, men mycket betydande, inkomst som härhör från exponering i media, bonusar från sponsorer och möjligheten att förhandla bättre kontrakt, läs LÖN). Säg att du är vaktmästare och du traskar till jobbet måndag morgon. När du kommer fram står det en avdankad pamp där som talar om för dig att du inte får jobba idag eftersom du inte anses vara en av världens åtta bästa vaktmästare. Trots att du är kvalificerad att arbeta som vaktmästare förhindras du nu från att arbeta och tjäna en lön.

Ersätt bara vaktmästare med idrottare och pamp med SOK så förstår du ungefär poängen. Detta skulle inte vara tillåtet inom någon annan bransch, men verkar gå obemärkt förbi här. Det skulle vara oerhört intressant att pröva fallet Mikael Ekvall inför en typ arbetsdomstol (om det existerar) för att reda ut vilka rättigheter en inkompetent organisation för inbördes beundran (SOK) har att stoppa en professionell idrottare ifrån att utföra dennes arbete.

Om det nu är det ekonomiska vart skon klämmer så har jag en lätt lösning på det: lägg ner SOK! Vad är deras uppdrag egentligen? Det verkar framförallt vara att hitta på abstrakta gränser i alla OS-idrotter trots att alla internationella förbund redan har satt upp de faktiska gränserna för OS-deltagande. I övrigt så ”representerar” de väl samt åker gratis till Rio för att kolla på spelen. Det borde rimligtvis vara billigare för alla att lägga ner hela skiten och istället låta de individuella förbunden skicka de som faktiskt kvalat. De insparade kostnaderna genom att lägga ner SOK bör räcka för att skicka alla kvalade idrottare till OS. En annan insparningsvariant kan ju vara att skita i att skicka idrottare för att TITTA på de icke färdigbyggda OS-arenorna. Jag lovar, poolen är 50m lång och har vatten i sig även detta OS, banan är 400m lång även detta OS, och maratonbanan behöver inte rekas när man ändå på förväg bestämt sig för att inte skicka några maratonlöpare. De pengar som SOK betalar ut som bidrag till idrottare kan effektivast fördelas till de individuella förbunden som sedan kan fördela de pengarna, då de rimligtvis är experter på just deras idrott. Hade SOK figurerat på en konkurrensutsatt marknad hade deras ineffektivitet och slöseri med pengar gjort slut på dem för länge sedan.

På återläsande!

 

 

 Dela på Facebook