Sörmlandsleden

Eskil  

Under dom senaste två veckornas upptrappning av distans har jag sett till att komma iväg och få mig lite trevlig A till B-löpning som omväxling. Jag gillar mitt vanliga revir men det finns inget bättre än att springa på nya platser med start och mål på olika punkter. Visst, man blir tvungen att underkasta sig SL:s sommarkaos i värmen, men det får man ta. Två gånger har jag via cykel, tvärbana, pendel och buss åkt ut till Lida friluftsgård och sprungit Sörmlandsleden, ena gången till Huddinge (21 km), andra gången till Skanssundet (30 km).

Det var inga hårda pass direkt, jag tog mig tid att stanna och bada, beundra utsikten eller läsa informationsskyltarna längs leden som berättat om traktens fågelliv eller vilken familj som senast bebott den stenhög framför mig som en gång varit ett torp.

Sörmlandsleden går i princip förbi överallt i hela Mellansverige. Jag har snart betat av alla etapper på den här sidan om Södertälje, efter det ska jag börja ta mig an sträckorna längre västerut.

Sörmlandsleden i högsommarvärme.

Snustorrt i terrängen.

Naturliga kallkällor – en löpares bästa vän.

Somliga dock torrlagda…

Men Sanda kan man alltid lita på. En (bokstavligt talat verkar det som) aldrig sinande källa till uppfriskande vätskestopp. Guld värt för alla oss som ogillar att bära med sig vätska på långpassen.

Sörmlandsleden går kors och tvärt genom hela Mellansverige känns det som.

Kan rekommenderas för Inspiration. Jag sprang så klart till Fisksätra och lånade den.

Den här veckan har jag tagit det lugnt, den kommer väl med helgens pass inräknade landa på en fem-sex mil. Det känns som ingenting nu, men det var inte länge sen en sån veckodos ansågs ganska rejäl i mina ögon. Hoppas bara att distansökningen ger resultat i höst också.

För att kontrollera min egen form lite bättre har jag tänkt att börja lägga in testlopp i träningen, alltså köra hårda tävlingsliknande pass på en viss sträcka för att se om tiderna förbättras. Med Lidingö i sikte vill jag ha en kuperad mil och har valt ut femkilometersslingan söder om Hellasgården för ändamålet. Jag tänkte köra ett första test i onsdags men när jag började springa kände jag att jag bara hade ett varv i mig mentalt. Så kan det vara ibland. Om jag ska ta ut mig hårt måste jag vara inställd på det sen en tid tillbaka, inte bara köra på uppstuds och ta det som det kommer. Men dom fem kilometrarna gick i alla fall på strax under 19 minuter. Låter ju inte så märkvärdigt men det är å andra sidan rätt kuperat. Får väl se vad det blir på en mil över två varv nästa gång, när jag är mentalt redo.

 Dela på Facebook