Swimrun-debut

Eskil  

Det var kul att prova på swimrun i helgen, en lite annorlunda upplevelse. Skogsluffarnas OK stod (som vanligt) för ett mycket trevligt arrangemang helt i min smak: rimlig anmälningsavgift, nära där jag bor och framförallt behövde man inte tävla i par utan körde individuellt. Perfekt för en snål, enstörig lokalpatriot som jag. Man kunde välja att köra ett eller två varv på en slinga bestående av 9,5 km löpning och 1,7 km simning i och runt Ältasjön och Flaten. Dessutom kunde man välja med eller utan hjälpmedel (=dolmar och paddlar). Jag valde ett varv, utan hjälpmedel. 

Inför starten hade jag varken någon målsättning eller taktik, jag skulle bara prova på, och någon riktig tävlingsnerv infann sig aldrig. Därmed inte sagt att jag tänkte såsa mig runt, jag var inställd på att köra hårt. Och jag öppnade respektlöst, var bland dom första i vattnet efter den inledande löpningen, men väl i sjön blev jag genast passerad av ett helt gäng simmare. Som jag sen sprang om på nästa löpsträcka. Och det mönstret höll i sig resten av loppet; plocka placeringar på löpning – bli omsimmad i vattnet. Det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellerna. Jag är som sagt ingen vidare simmare och nu har jag inte heller hunnit träna så mycket i år, men till mitt försvar vill jag även påpeka att dom som simmade om mig använde hjälpmedel. Inte för att jag vet hur mycket man tjänar på att ha paddlar på händerna men jag tänker ändå föra det till protokollet som en förmildrande omständighet för min egen insats här. 

Jag hade provat att sätta på mig våtdräkten bakochfram innan, men då fick jag dragkedjan långt upp över hakan så jag hade den rättvänd. Det var inga problem att springa i den, jag kavlade ner den på överkroppen under löpningen för att inte svettas ihjäl. Det hade inte behövts våtdräkt för vattentemperaturens skull men jag hade det ändå eftersom min simteknik behöver hjälp av all flytkraft den kan få. Det blev skapligt svettigt att springa med tajt plastmössa på huvudet och jag kom ganska snabbt fram till att det bästa var att ha mössan och glasögonen i handen under löpningen och sen fippla på sig allting strax innan vattnet. Lite meck med det där men det gick relativt smärtfritt. Mina nya Salming var väldigt sköna att springa i, dom är ju lite ”skrikiga” som Stig Helmer skulle ha sagt men har ett väldigt bra grepp. Det man förlorar på gungorna osv. Att simma med skorna gick också helt okej, först kändes dom som ett sänke men så småningom mer som ett par fenor.

När jag gick i mål på 1:14:40 hade jag bara två killar före mig i fältet men dom körde långa banan (med hjälpmedel) och stack ut på ett varv till. Alltså vann jag min klass, och var snabbast av dom ca 30 st som bara körde ett varv. Jag vet inte hur jag ska värdera det här riktigt, tiden och placeringen säger mig egentligen ingenting, men det är ju alltid kul att vinna.  Framförallt var det en kul tävlingsform och jag kommer säkert att göra om det. Hittar jag inga andra swimrun-tävlingar som faller mig i smaken så kommer jag i alla fall att köra den här igen nästa år. Då blir det nog till och med två varv.

Stäcktider, bankarta och förstapris i form av en kartbricka.

 Dela på Facebook