Tips om ni ska springa i fjällen i sommar

Aktuellt  

Idag bjuder vår medlem Mikael Silfver på en inspirerande beskrivning av hans äventyr i sommar, Padjelantaleden. Tittar vi in på wikipedia kan vi läsa följande: Padjelantaleden är en cirka 150 km lång vandringsled mellan Kvikkjokk och Änonjalme/Vaisaluokta i Lappland. Vill ni veta mer om Mikael så var han dagens medlem den 22 september, vi hade ett tema under tre dagar – medlemmar på Heliosgatan i Stockholm, läs här.

Här kommer Mikaels story:

Förra sommaren var jag väg på ett löparäventyr mellan Undersåker och Grövelsjön, ca 22 mil på fem dagar. I vinter har jag funderat på vad jag skulle göra denna sommar, det blev tills sist Padjelantaleden. En led mellan Akka och Kvikkjokk, ca 15 mil lång. En ny led för mig, det skulle bli spännande att se hur denna resa skulle bli.

Jag tog nattåget till Gällivare och sen buss till Ritsem. Där tar man sen båten över till Akka.

Är tåget i tid så hinner man med sista båtturen, men annars blir det till att övernatta i Ritsem. Den här gången var tåget i tid (Tack SJ) Kom fram till Akka strax före 15. Började direkt. Leden börjar med björkskog och en hel del utlagda plankor för vandrarna.

Dessa plankor kan vara såphala, efter bara 10 min så halkade jag rejält på plankorna och landade på rumpan. Strax därefter missade jag en blanka och klev snett (lätt stukning). Började inte så bra alltså. Försökte sen springa på sidan om leden, men det var för mycket björkskog och vide.

Tog då beslutet att bege mig upp på fjället (Gasskatjåhkkå) mellan padjelantaleden och nordkalottsleden, men där var en hel del snö kvar.

Fick en fantastisk vy över Akka, så det var värt snöpulsningen.

På baksidan av fjället var det fullt vinterlandskap med snö och is.

Sprang sen ner mot nordkalottleden en bit ovan för STF stugan Kutjaure. Dagens etapp på ca 20 km fick räcka.

Vid stugan jobbade en värd som spelade klarinett och hon målade egna vykort som man kunde köpa. Jag frågade var man kunde tvätta av sig, hon visade en stig ner till forsen. Där under ett vattenfall kunde man blaska av sig. Vattnet var svinkallt bara 4 grader.

Nästa dag fortsatte jag mot dagens slutmål, Staloluokta.

Började med plan lättlöpt led. Kom strax in på Padjelantaleden igen. Positivt att få springa på mark ovan trädgränsen ett längre tag än om jag följt leden från Akka.

För löpare är det kanske ett alternativ att inte kliva av båten i Akka utan fortsätta till Vaisaluokta och ta Nordkalottleden istället. Fast en varning, ta inte den leden om det är mycket snö kvar. Flera har ramlat ner genom snön, där stora jokkar har underminerat snön.

Passerade ett antal stugor som tillhör Badjelannda Laponia Turism (BLT), Låddejåkkå och Arasluokta. Stod att de skulle ha proviant, men värden var inte där.

Passerade denna rauk av kalkmarmor

Började få slut på det mesta, positivt då man inte vill att ryggsäcken inte ska vara för tung, men oroande också…

Kom fram till Staloluokta. Nöjd med dagens ca 45 km som var mestadels lätt löpt. Staloluokta sköts av BLT.

De flesta av deras stugor kostar 360 kr, men här kostar det 440 kr och då ingår bastu. Sen har de en välsorterad proviantförsäljning, så där passade jag på att handla och fylla på ryggsäcken igen.

Nästa dag stack jag ut redan vid 5 tiden på morgonen. Dagen började med strålande väder.

Stannade ofta och njöt av den underbara natur som finns i de svenska fjällen. På vägen mot nästa stuga, Tuottar (BLT), så finns Padjelantaledens bästa löpparti.

Helt magiskt för att springa på en led som denna.

Fascinerande att förflytta sig i sommarvärmen och ha en del snö runt omkring sig.

Köpte lite proviant i Tuottar. Blev annars bara ett varmt mål om dagen på kvällarna i stugorna.

Passerade en stuga Tarrasluoppal (BLT) innan jag nådde dagens slutmål Såmmarlappa (STF). Han precis fram till stugan innan regnet började.

Sista delen av dagens löpning var åter i björkskog. Fick ihop ca 43km idag.

Delade rum med en äldre man från Alaska, som var ute och vandrade. Han berättade att i Alaska så har löparna en bjällra på sig, så björnarna ska höra när man kommer.

Såmmarlappa ligger i Tarradalen, Sveriges rovdjurstätaste område, här finns det gott om lo, järv och björn. Såg direkt björnspillning på spåret när jag kom in i dalen.

Regnet bara fortsatte hela kvällen. La mig tidigt för att vila benen. Kunde inte sova, så jag gick upp strax innan två på natten. Regnet hade precis slutat, men sikten var noll.

Nu började ledens sämsta del, sten och princip omöjligt att springa på vissa delar. Det ända man såg nu var tät björkskog. Med några få öppningar.

Vid tre tiden hörde jag flera gånger en björnmamma ”prata” med sina ungar för att varna. Såg ingen björn, men hörde att andra sett en björn med två ungar.

Såg annars bara älg.

Kvällen och nattens regn gjorde att alla flöden ökade. Leden innehåller ganska många vad, men ganska lätta vad. Efter björnropen, kom jag snart till ett stort stenområde där det i mitten var ett kraftigt vattenflöde.

Såg direkt att det här kommer bli svårt. Att stå länge i iskallt vatten gör att fötterna domnar, så jag ville snabbt över. Men jag hittade inget ställe som jag trodde jag kunde komma över. Så jag chansade, men det slutade att hela jag med ryggsäcken åkte ner i värsta strömmen. Slog i låret och fick en ”lårkaka”.

Naturligtvis hade jag allt i plastpåsar, trodde jag… Hade glömt plånboken. När jag skulle betala lite senare under dagen så var sedlarna blöta.

Inte så bra att bada i iskallt vatten och ingen värme i luften och dessutom bara hala stenar att ta sig fram på. Dvs gick inte att springa sig varm. Började snart frysa och skaka tänder. Det var ca 5 km till nästa stuga och värme. Kom till stugan Tarrekaise (STF) vid halv fem tiden.

Var rädd att väcka de som sov där, men ett par var redan uppe för att vandra mot båten. Fick av mig alla blöta kläder och fick lite varmt kaffe som gjorde susen.

Väntade i ca 4 timmar innan jag fick veta av några killar att man inte kan springa sista biten in till Kvikkjokk, utan måste ta en båt.

Frågade hur lång tid de hade tagit att vandra den delen, de sa 8 timmar med en timmes rast. Och de nämnde att ca 6km var stenigt.

Normalt borde det inte vara något problem att gå springa den sista biten för att hinna med båten. Men med både en lätt stukning och en lårkaka, hur skulle det gå?

Jag hann dit på ca 3,5 timme. Höll på att skrämma ihjäl flera vandrare när kom ikapp dem, de trodde de var en björn. I hela Tarradalen hade jag björnfrossa.

Sista biten är ganska lättlöpt. Som tur fanns det en liten stuga vid båtplatsen. Utanför var det bara mygg.

Idag blev det ca 32km

Har inte haft mobiltäckning under hela leden, först vid Njunjes (STF), sista stugan innan båten, fick jag en pinne. Men den var borta sen vid båten.

Båtturen tog ca 15 min in till Kvikkjokk. Hoppades på att äntligen få någon mat idag… Hittade dagens lunch, en älgburgare med pommes. Funderade nästan på att beställa två portioner. Samtidigt som jag åt kollade om jag kunde komma med natt tåget eller om jag måste sova över här en natt. Men som tur fanns det en liggplats.

Tog bussen till Murjek och tåget hem.

Förra året sprang jag förbi Rogen, där var det blockstens terräng i ca 4-5 mil, dvs det gick inte att springa. Padjelantaledens stenpartier är bitvis omöjliga, men ändå går det för en van trail löpare att springa större delen av leden.

Sen springer man i kanten av Sarek. Från flera ställen går det att se långt in i Sarek.

Lycka till alla som planerat att springa i fjällen/Mikael Silfver

 Dela på Facebook