Trailprofilen Per Sjögren

Aktuellt  

Då och då firar vi genom att bjuda alla våra läsare på en artikel från vårt magasin. Det är så att sajten når otroligt många fler än vårt magasin. Oftast när man ställer frågan, läser du spring så svarar personen, ja – absolut jag är inne på sajten varje dag…. Många är inte medvetna om att det finns ett magasin på oftast 150 sidor som dimper ner i brevlådan varannan månad. Troligtvis världens bästa löpartidning, åtminstone om man älskar svensk löpning. Har du inte testat, gör det… https://spring.prenservice.se/

I morgon börjar årets femte nummer landa hos alla som läser, det firar vi genom att bjuda på artikeln från förra numret om mannen av Kullamannen och Ladonia. Både text och bild är av Jennie Lorentsson som i helgen satte nytt PB på 10km, 41.32 :)

Per Sjögren myser, snart går startskottet för ännu ett Ladonia, kanske det mest mytomspunna lopp som finns i Sverige. Tufft, riktigt tufft, men älskat av många…

Per Sjögren vid Kullens fyr

Det är skymning och fyren kastar långa ljuskäglor över Kullaberg. En löpare smörjer in sina fötter med vaselin och en annan panikköper pecannötspaj och stoppar ner i ryggsäcken. Snart går startskottet för Ladonia Mountain Memorial.

Sommarkvällen vibrerar av nervositeten. Den stämning som normalt infinner sig före ett lopp är uppskruvad på max, ingen vet riktigt vad det är som ska hända, mer än att de troligtvis kommer att vara ute och springa på berget i mer än tolv timmar.

Per Sjögren myser. Klockan slår 21:00 och tillsammans med tävlingsledaren påkallar han deltagarnas uppmärksamhet. Först en dragning av tävlingsreglerna, ett antal poängkontroller ska tas innan spelet börjar på allvar. Varje kontroll är värd poäng, missade kontroller ger tidsstraff x 2. Kontrollerna är värda 5–20 poäng så det gäller att välja rätt taktik. Senast klockan 01:30 ska de deltagarna ha tagit sig till en plats som kallas Björkeröd. Försening betyder ytterligare tidsstraff. Därefter väntar en överraskning.

Men först en säkerhetsgenomgång. På ryska. Bilderna i blädderblocket visar streckgubbar som ramlar nerför berget. Därpå läggs kartorna ut upp och ner på marken. Starten går, pannlamporna tänds och löparna vänder på sina kartor.

– Märkte du vad tysta de blev på säkerhetsgenomgången? Jag har aldrig varit med om att det varit så tyst, säger Per Sjögren.

Pannlamporna försvinner åt olika håll, de rutinerade orienterarna är snabba, de ovana ligger kvar på marken och gör anteckningar. Om några timmar ska det visa sig vilka som tagit sig vatten över huvudet.

Historien om Ladonia, som nu uppnått någon form av legendarisk status i trailvärlden, är ett resultat av några bergslöpares dröm om att starta ett lopp. Ett riktigt jobbigt ett. Gemensamt för alla var en bakgrund som fjäll- och fallskärmsjägare och många skotska bergslopp i benen.

Med ett skotskt bergsmaraton som grundmall föddes Ladonia, ett av 90-talets tuffaste lopp där löparna måste kunna navigera och ta sig fram i riktigt tuffa förhållanden. Djävulens diadem och dödens zon blev dess avkomma.

– Konceptet har alltid två timmars orientering innan bergbanan startar, då har man tömt glykogenet och får börja med tomma ben och 2 000 höjdmeter, skrockar Per Sjögren.

Kartbyten och överraskningar är en del av spelet. Ett år kom det upp en skylt med två pilar: ”Distans till mål: 20 minuter, vill du fortsätta är det minst fem timmar löpning till.” En gång fick deltagarna en ny karta när de gick i mål…

– Så ska det vara med Ladonia, man ska inte veta vad som ska hända. Vi spelar ett spel, vi verkar galna men vi har väldigt hög säkerhet i bakgrunden, säger Per Sjögren.

Utmaningen blir både fysisk och taktisk, det gäller att kunna navigera och kunna fatta rätt beslut när energin är slut och det är mörkt och kallt. Och att stå ut med smärtan som berget bjuder.

– Ladonina är lika mycket schack och strategi som ren hård utmaning. Du måste kunna navigera under press och trötthet. Du kan leda tävlingen men förlora på sista kontrollen om du stämplar fel. Det är inget fjolligt som att stapla backar, det är en militärt utformad tävling, vi är ju gamla krigare allihop.

Banan spikas som regel under lättsamma former över en midsommarlunch. Först är tävlingsledarna vänligt sinnade, sedan eskalerar djävulskaperna.

– Det är alltid likadant, först sitter vi och är snälla, sen blir det värre och värre.

Kullaberg må vara ett begränsat område, till storleken endast åtta kilometer långt och två kilometer brett om midjan, men naturen är otämjd. Runt bergskammens bokskogar stupar vassa klippor ner i vågorna där Öresund möter Kattegatt. Håkull mäter 186 meter över havet och när tävlingsledningen lägger banan som en huggorm blir det jobbigt.

Tävlingen är i gång…

– Ladonia handlar om kramp, alla får det förr eller senare.

När Ladonia startade var internet nytt och swimrum ännu inte uppfunnet. Gänget som brukade träna tillsammans och lägga utmanande banor på berget nådde sina likasinnade genom en enkel hemsida och annonserade det första ”Ladoniamästerskapet”. Per Sjögren satte ut kontrollerna på fredagen och kollegan och multisportaren Ulf Öhman skötte tidtagningen. 200 löpare dök upp.

– Vi fick en chock!

Vid premiärloppet hade man även mannen bakom namnet Ladonia som prisutdelare, konstnären Lars Vilks. Namnet Ladonia är nämligen lånat från hans skulpturpark och mikronation Ladonien på Kullabergs norra, mycket steniga strand.

– Första gången vi hade Ladonia var kungligt. På skoj skrev vi till Vilks och frågade om han ville vara prisutdelare, men vi fick inget svar. Klockan 15:00 skulle priserna delas ut. Klockan 14:45 kom han gående och hälsade, undrade vem som vann och hur många som sprang. Sedan höll han ett 30 minuter långt tal där folk låg på marken och vred sig av skratt, säger Per.

Inspirationen till Ladonia kommer främst från Skottland där Per deltog och placerade sig i en rad avancerade lopp under slutet av 1990-talet och en bit in på 2000-talet, bland annat LAMM och KIMM, loppet som startade redan 1967.

– Jag tror inte att man kan skapa roliga lopp om man inte varit med om roliga lopp själv.

Själv anser han att han stod på toppen av sin löparkarriär vid 47 års ålder, efter en lång tid av förberedelse. Hans styrka bestod bland annat av en förmåga att kunna hålla fokus och fart under lång tid. Grundläggande på 80-kilometerslopp i svår terräng.

– På ett sådant lopp måste du kunna spara tid överallt. En hämtar vatten, en springer framåt och navigerar och bär hans ryggsäck. Man kissar gående uppför backarna och äter springandes nerför. Den som inte kan det tappar en timme direkt. Min enda talang var väl att jag kunde träna hårdare än de flesta.

Samtidigt spred sig ryktet om den brutala skånska tävlingen Ladonia. Loppet växte med plusmenyer, udda distanser och konstiga namn. Via ryktesspridning blev tävlingen en snackis som snabbt fylldes. Några år in på 2000-talet drog loppen uppemot 500 löpare. Fånigt stort tyckte arrangörerna och 2010 avlivades Ladonia. Ett kors hängdes upp på hemsidan. Sorgen bland fansen var stor.

Men ur askan uppstod en ny liten tävling, Kullamannen. Erik Ahlström på Salomon hade fått uppdraget att sätta ihop en tour med traillopp för att få fart på grenen i Sverige. Han ringde upp Per Sjögren som för dagen stod i en ishall i Grums och kollade på hockey.

– ”Det ska vara stigar, det är det nya” härmar Per på stockholmska.

För stunden hade han inget att erbjuda men sju minuter senare hade han tänkt om och ringde tillbaka och meddelade att han behövde 24 timmar på sig för att sätta ihop något. Ladoniatruppen återsamlades och på juldagen lades grunden för Kullamannen, bergets härskare.

Trailboomen svepte över Sverige och loppen växte med rekordfart, trots att distanserna var pinsamt korta enligt Per.

– Vi sålde slut på tio minuter.

Första året hade Kullamannen 400 löpare, andra året infördes en maxgräns på 679. År tre var galenskapen i full gång igen och dödens zon och ultra tillfördes. Kanske blev det som bränsle på elden för Per Sjögren, Ulf Öhman och Peter Nyberg. 2013 återuppstod Ladonia, 2015 likaså. I år har vi också fått se tävlingen ta äventyret till ännu en nivå. När klockan närmar sig 01 och löparna en efter en anländer till Björkeröd möts de av informationen att de ska sättas i vänteläge i en timme. De som är för tunt klädda tvingas kasta in handduken. Övriga körs ut med ribbåt på det nattsvarta vattnet. Kullamannen har vaknat och nu är spelet i gång. Kontrollerna är utslängda över berget, den kortaste vägen är sällan den bästa och alla vägar bär till Håkull. Självklart byts kartan ut – tre gånger. Segrar gör Erik Johansson på 7.48.11. Tio timmar senare går siste, slitne mannen i mål.

– Det här med att göra en tävling är som en lång graviditet. I början är det spännande och du blir jätteglad för varje ny, rolig, fantastisk idé. Långsamt växer magen och ju närmare förlossningen du kommer, desto större är ångesten. Problem hopar sig och när tävlingen kommer är du skitnervös. Kontroll, kontroll, check, check på hundratals grejer. Vad som helst kan hända. Sen är tävlingen slut och man är helt utmattad, får en massa grattis på Facebook och sover i ett dygn eller två. Sen börjar tankarna om nästa tävling igen med nya idéer.

Fakta Per Sjögren

Ålder: 60.

Bor: Ängelholm.

Yrke: Egen företagare och en av grundarna till Kullamannen och Ladonia.

Bästa tävlingsminnet:

När vi som nybakade bergslöpare lyckats bra på svenska Fjällräven Extrem marathon FEM 97/98 och tyckte vi var så otroligt bra att vi skulle åka över till England och slå Mark Seddon som vunnit KIMM elit 6 ggr på raken, dåtidens tuffaste bergslopp. Hur svårt skulle det vara? Hur det gick? Totalt fiasko för rookisarna som trodde de var kingar, vi kom bland de sista men läxan vi lärde la grunden till skapandet LMM och Kullamannen.

Berg jag gärna återvänder till:

Black Cuilins Skottland, Kretas vita berg Lefka Ori, Psiloritis och Karpaterna i Transylvanien. Bucegi bergen är grymma, björnar, otroliga berg  med stigar där sällan någon turist sätter sin fot. Vi brukar ställa oss frågan: När var någon du känner sist i Transylvanien? This is Romania!

 Dela på Facebook