Träningsvärk och träningsverk

Gunnar Durén  

Träningsvärk upplever jag inte alltför ofta nuförtiden. Är det bra eller dåligt? Om träningsvärken är ett bevis på ymnigt användande av annars slumrande muskler är det förstås inte så bra. Då betyder det ju att man är otränad, i alla fall för just det man har gjort. Oftast dyker den upp efter att man fått något ovanligt uppdrag, typ att hugga upp all ved som svärfar lagrat bakom utedasset hela året. Eller skruvat ihop en vägg med billybokhyllor när skruvdragaren har fått kortslutning. Historiskt har jag nog ändå faktiskt alltid gillat träningsvärk för att det ger en känsla av att ha tagit i ordentligt, ett gott samvete av ett starkt träningspass. ”Ett väl utfört arbete ger en inre frid och är den grund varpå samhället vilar”, för att citera Karl-Bertil Jonsson, så här i juletider.

Oftast vet man redan innan hur det kommer att kännas. Det börjar med en intensiv känsla av muskelkontakt redan under träningspasset, en förnimmelse av att alla fibrer är med och tar i så det knakar. Stundom kan det nästan krampa mellan övningarna. Efteråt finns det en kvardröjande mosighet, blodsvullnad och värme. Musklerna känns som en blandning av mörad biff och geléhallon (och ser förmodligen ut som det också innanför skinnet!).

Så var det för mig senast igår. Efter flera veckors hack i skivan med ovanligt segdragen förkylning med bakslag samt småskavanker i löpmusklerna på det, var det nu dags för distanslöpning och lite vanlig benstyrka på gymmet. Utfall med hantlar, ”saxen”, enbenscurls på pilatesboll, excentriska tåhävningar samt avslutningsvis benpress. Övningar som jag valt ut för att de kompletterar varandra i styrketräningen av de för mig viktigaste delarna av löpmaskineriet samt att jag med relativt låg belastning får bra muskelkontakt med god kontroll över rörelsen. Jag gillar mest växelvisa enbensövningar, för att de tvingar mig att vara stark där jag behöver vara det i min löpning. Löpning, som ju egentligen består av en lång sträcka av enbenshopp. Benpressen på slutet är väl ett undantag. Den har jag med för att kunna/våga köra riktigt tungt, utan att oroa mig att tappa balansen och därigenom skada mig. Med stigande ålder har jag upptäckt att det blir allt viktigare att hålla sig skadefri, för rehab tar längre och längre tid.

Första dagen efter hård träning är lite bedräglig. Då kan det rent av kännas bättre än vanligt. Det är som att cirkulationen är lite förhöjd i området och man känner sig hyggligt mjuk och smidig. Men dag två har det liksom stelnat till därinne och man stapplar osmidigt upp ur sängen på morgonen, detsamma när man suttit still en stund eller forcerar en trappa med några raska, förlängda kliv. Om man kan övervinna denna stelhet brukar det ändå vara bra att komma ut och röra på sig en stund. Det gjorde det denna gång. Distanspasset satt fint i benen och jag kände mig bättre efteråt än innan.

Annars är det väl egentligen träningsverk man är ute efter, d v s effekterna av alla pass man sätter in på kontot. Men alla insättningar är inte av godo. Det finns ingen helt linjär funktion som gör att prestationsförmågan ökar proportionellt i förhållande till volymen av tillryggalagda kilometer. Många gånger handlar det om vilka träningspass man inte ska genomföra. Det är en svårerövrad förmåga att tillägna sig, att känna skillnad på träningsvärk och överansträngning, mellan trötthet och utmattning. Jag tror det var min veteranlöparkollega Pete Magill som myntade tumregeln ”When in doubt, leave it out” och det kan jag skriva under på. De flesta av mina ofrivilliga uppehåll har jag orsakats av att jag varit för tidigt ute med för mycket ansträngning efter skadekänning eller sjukdom. Det viktigaste passet kan vara det du låter bli. Till priset av en dags tappad träning slipper du risken av förlora en vecka, en månad eller mer. Att det ska vara så svårt att dunka in i skallen?

Musik utgörs lika mycket av pauser som toner, annars vore det bara ett konstant (o-)ljud. På samma sätt är form resultatet av en välbalanserad meny av träning, näring, återhämtning och vila. Omväxling förnöjer, förhöjer och förädlar.

 

 Dela på Facebook