Tyskt bröllop i Portugal

Frida Södermark  

Jag hann som sagt med flyget efter maran och landade i Faro klockan 22:00 i lördags kväll. Raden av chaufförer med namnskyltar var lång och i slutet hittade jag min. Det hade även en tjej från Bodensee med ett litet barn och mamma gjort. De skulle på samma bröllop som jag och vi åkte tillsammans till Monchique som är en liten by på Algarvekusten en bit upp i bergen. En by där det på vägskyltarna med dess namn även finns ett glas vin. När vi lämnat av dem visade det sig att jag hade bokat hotell i fel by. Det var bara att gilla läget, åka med tillbaka och se till att lösa detta dagen efter. Tog med taxichauffören in så att han kunde hjälpa mig att förklara för tanten att jag ville avboka de nästkommande nätterna om det gick. Försökte sedan sova. Det var ingen lek. Kroppen var fortfarande ute och sprang på Stockholms gator och vinden slet och drog i fönsterluckor och allt annat den kunde komma åt.

Klockan ställdes ändå tidigt på ringning. Jag ville inte missa en morgonjogg på denna plats jag hade fått som bonus. Nere längs gatan stod två män och eldade i en ugn lika stor som ett hus och en bit bort fanns en liten picknickplats med hälsosamma källor. Tvättade mig i ansiktet i en av dem och sprang tillbaka. Förvånansvärt pigg i benen. Kände inget från loppet. Åt en fin frukost och lyckades sedan boka av de nästkommande nätterna mot en mindre avgift. Jag duschade och klädde mig för fest. Caldas och Monchique är inga stora ställen så att ta sig vidare kollektivt var inte ett alternativ, men jag behövde inte stå särskilt länge vid vägen innan jag fick lift av ett belgiskt par på semester.

Förutom att ta en slurk eller tvätta sig i källorna fanns det exempel på hälsosamma övningar.

På gården där det skulle firas bröllop var det liv och rörelse. Tyskt bröllop i Portugal med sextio influgna gäster. 2004 träffade jag brudgummen och hans två kompisar en natt på en busshållplats i Thailand. Efter tre dagar på Koh Lanta bytte vi mailadresser och har sedan dess hållit kontakten och träffats många gånger sedan dess. Numera har fruar, barn och ett intresse för löpning adderats och jag är dessutom gudmor åt en liten flicka. Ett kärt återseende där jag även kände stora delar av gästerna inklusive föräldrarna. Avslappnade personer vilket skulle genomsyra hela tillställningen. När det var 40 minuter kvar till vigseln sprang brudgummen runt i shorts och linne.

Han fick på sig sin bröllopskostym, sydd av mitt gudbarns mamma, åt vilken var och en av de närmsta vännerna hade fått skänka en knapp med sitt namn ingraverat på. Sedan vigdes de utanför gårdens huvudbyggnad som såg ut som ett kloster i sällskap av en portugisisk vigselförrättare, en tolk och flera av barnen utrustade med korgar fulla av blomblad. Vi fortsatte med skumpa och bröllopstårta. En bakvänd ordning för mig men tacksamt inslag i solen då den delvis var gjord av fryst mousse och otroligt god. Eftermiddagen fortsatte på detta härliga vis utomhus med mycket skratt, mys och inkvartering i mitt nya krypin. En indiantipi utrustad med två sängar som jag fick dela med en trevlig tjej från brudens gäng.

Glad att jag fick vara med och fira mina fina vänner.

Vid fem var det dags för bröllopsmiddag och det ena fatet med läckerheter efter det andra bars ned till borden på gräset, där en spädgris även grillades. Jag hade förväntat mig en lång rad av tal så som det brukar vara i Sverige men det tog inte särskilt lång tid innan man drog sig mot poolområdet där festen fortsatte. En cocktailbar hade öppnat och ett disco för barnen drog igång. Musiken var helt i min smak och även om timmarna blev senare fortsatte barn och alla andra att dansa och leka lekar. När de förvarnat om att det skulle bli kyligt på kvällen hade jag inte riktigt insett hur kallt. Klädde på mig plagg efter plagg och detta plus ett visst alkoholintag gjorde att jag ändå blev en av de sista som fortsatte firandet. Glühwein blev också ett värmande inslag. Lika trevligt tyckte inte grannarna i dalen att det var med högljudd musik så vid halv fem kom polisen. Då gick jag ned till min tipi och drog tre täcken över mig.

Några hade dock fortsatt festen. Somliga, däribland brudparet, fram till halv sju efter att några hade badat med kläderna på i poolen. Vissa hade inte sovit alls när det serverades bröllopsbrunch vid 11. Jag vet att jag alltid talar mig varm på temat frukostar. Men denna var dessutom utomhus med en vy utöver den grönskande dalen. Magnifikt. En lat dag följde med mycket poolhäng. För barnen fanns ponnyridning och annat kul. Jag fyllde upp 200 vattenballonger. Det tog 45 minuter att förbereda ett krig som varade i 2 minuter. Men det finns annat man kan fortsätta att kriga med. Sedan höll en av gästerna i ett yogapass för de som ville. Jag trodde knappt mina ögon när jag totalt avslappnad tittade på klockan efteråt och insåg att vi yogat i 90 minuter. På kvällen bjöds det på rester från bröllopsmiddagen och vi fortsatte att umgås i vinterträdgården, i det stora tältet och utomhus med mycket kläder på.

Den tredje morgonen var vi fyra stycken som gav os ut på morgonjogg. De första kilometrarna gick rakt upp i himlen. Bokstavligen. För tyvärr var det molnigt och regn hängde i luften. Men vad gör det när man efter flera år får möjligheten att springa med sina gamla kompisar inklusive brudgummen. Vi steg från 500 meter upp till 1000 meter och på vägen ned öppnade sig molnen och vi fick en bedårande fin utsikt ned mot havet. Det skulle ändå bli en fin dag. Efter frukost hängde jag på bruden och en kompis på lite vandring. Vi gick genom korkträdsskog och eukalyptus. På ett ställe hittade jag en gigantisk kotte och på ett annat kunde vi palla både aprikoser och valnötter. På eftermiddagen fick jag även sällskap på en promenad nere i byn genom de trånga gränderna. Det är sällan jag känt mig så avslappnad på en resa och detta toppades av en massage genomförd av tjejen i köket som även var massör. Sedan väntade alla på kvällens höjdpunkt vilken var pizzamiddagen. Inte anade jag att den skulle vara så magnifik. Vi fick toppa våra egna pizzor som sedan gräddades i en ugn på gården. Det var de godaste jag ätit. Avslutade även med en belagd med yoghurt, äpple och kanel. Senare på kvällen gick vi till en lokal pub där man antingen kunde sitta vid mysiga bord i gränden och trappan utanför eller inne i de coola rummen. En kille som hade varit med och smakat av vinet till bröllopet kom förbi. Han hade inte vågat komma förbi festen för han tyckte vi såg ut lite som Gucci och Dolce Gabbanatyper. Där satt vi i halsdukar och huvtröjor och var inte riktigt med på vad han menade. Jag strosade sedan hem genom den tysta staden med några som också ville ha några få timmars sömn innan hemresan. Tyst sånär som på hundarna.

Lata dagar och sköna aktiviteter.

Åkte hem idag men hann med ett litet äventyr till. Min plan var att låsa in väskan i ett skåp på flygplatsen och sedan springa en runda. Hade nästan gett upp min plan när inlåsningsmöjligheter hade utgått på grund av byggarbeten och inga caféer ville hjälpa mig. Då fick jag hjälp av en nyfunnen vän och gäst från bröllopet. Hon skulle ändå sitta och vänta på sitt flyg ett tag till. Jag sprang ned till havet, förbi ett grunt fågelområde och ut på en halvö belagd med hotell men med en fin strand. Härligt, dagens första pass är gjort, och jag åker hem med massor lugn i sinnet och fina minnen. Är otroligt glad att jag får vara en del av detta härliga gäng. Hemma regnar det enligt uppgift. Men jag har sol i sinnet.

Detta, plus att jag har fått vara med om ett fantastiskt bröllop, tar jag med mig hem i bagaget.

 Dela på Facebook