Var inte löjlig med reglerna – eller?

Ove Haugen  

I januari 2015 skrev jag ett blogginlägg med titeln Var inte löjlig med reglerna. Texten var inspirerad av pastorn och författaren Tomas Sjödin, som varit gäst i P1-programmet Tendens och berättat om sitt och sin frus beslut att en dag i veckan avstå från mobiler, datorer och pengar.
Jag drog en parallell till löpningen och vikten av återhämtning och vila.

En viktig aspekt hos Sjödin var dock att inte bli löjlig med reglerna. Till exempel ska man inte neka sig att gå till affären om någon ingrediens saknas till dagens middag. Dessutom kan det finnas viktiga skäl att bli nådd, vilket innebär att mobilerna faktiskt får vara påslagna.

Även här var det förstås möjligt att dra paralleller till löpningen. Jag berättade om en runda längs med Säröledens cykel- och gångbana i stark motvind och piskande regn. Musiken i mobilen tystnade på grund av vätan och dessutom sprang jag rakt ut i en vattenpöl som gjorde mig blöt upp till anklarna. Planen hade varit att springa i en timme, men på vilket sätt skulle det få negativa konsekvenser för träningen om jag för en gångs skull kortade ner rundan? Skulle konditionen, välmåendet eller min sluttid på Göteborgsvarvet i maj påverkas om jag avstod från ytterligare späkning?
Naturligtvis inte.
Alltså vände jag. Var inte löjlig med reglerna!

Det här var som sagt i januari 2015, och nu, mer än ett år senare, tycker jag fortfarande att nämnda inställning är en sund attityd till det regelverk man har satt upp för sig själv. Men igår, under min entimmesrunda i Änggårdsbergen, smög det sig ändå in ett litet men. Rundan ingick ett träningsprogram som förhoppningsvis ska ge mig ett nytt pb på Lidingöloppet, men den här gången fick jag ont om tid. Klockan fem skulle jag vara på en middagsbjudning; efter en timmes löpning skulle jag dock inte vara ute ur duschen, påklädd, fräsch och festklar förrän kvart i fem. Jag riskerade helt enkelt att komma för sent.

Var inte löjlig med reglerna, var min omedelbara tanke. Du presterar inte sämre i Lidingöloppet bara för att du nu, fyra månader innan, springer en halvtimme kortare än träningsprogrammets rekommendationer. Till och med i programmet, utarbetat av den utomordentlige terränglöparen Magnus Bergman står det att du inte ska vara för strikt: ”Långsiktighet är viktigare än att till varje pris genomföra ett enstaka pass.” Så stick nu hem och duscha i lugn och ro, och kom till festen i tid.
Men…

Plötsligt, i själva ögonblicket som jag håller på att vända, inser jag en sak om mig själv: Jag är en svag karaktär. Jag är som den där figuren i Olle Adolphssons visa Trubbel, som går iväg för att spöa sin frus älskare, men inte avstår när han blir bjuden på cognac och cigarrer. ”För jag har aldrig förmått att säga nej till någonting som helst…”

Vi är olika på det sättet, vi människor, och jag hör alltså till dem som behöver rätt så strikta rutiner för att åstadkomma något. Jag skulle givetvis aldrig springa febersjuk för att mitt träningsprogram sagt åt mig att springa, men den där middagen…det är väl inte så farligt att komma lite för sent? Om jag däremot skär bort en halvtimme av löprundan i dag blir det lättare att göra det även i morgon, och i övermorgon, och nästa vecka, och så vidare till dess att jag faller ihop som en uttorkad glasmanet i Abborrbacken.

Alltså fortsätter jag springa – 60 minuters löpning blir det, allt enligt Magnus Bergmans program (och jag är likt förbannat på plats vid middagen innan vissa andra eftersläntrare).

Problemet är bara hur jag ska få ihop den här vändningen med den tidigare devisen om att vara flexibel i förhållande till sina egna rutiner? Jag tycker ju fortfarande att den är bra.
Det finns nog bara ett sätt att formulera det:
Var inte löjlig med reglerna om att inte vara löjlig med reglerna.

gbgvarvet
Undertecknad i Göteborgsvarvets slutskede, pigg som en mört efter att inte
ha fuskat med träningsprogrammet… (foto: Annika Rinne Haugen)

 Dela på Facebook