Vinner igen

Yoie  

Arena run

Första tävlingen för säsongen. Sedan juli har kantats med skador, alla ett resultat av mitt svaga knä och min svaghet för att bli totalt utmattad utan det minsta av bortförklaring.
Resultatet av denna envishet och vilja har inte bara gett en otroligt stark kropp och psyke det har också gett mig käftsmällar, orättvisheter och långa uppförsbackar. Inget som märks då gnäll är något jag föraktar.
Hela mitt liv har jag fått höra att ja inte ska ha för höga tankar och att jag måste ha ett jobb, så ja har aldrig vågat gå in helhjärtat på löpningen eftersom det är för få som klarar sig till toppen och att jag skulle vara en av dem kunde jag inte räkna med. Trots att jag tränade varje dag …flera gånger om dagen… och samtidigt såg till att hus o hund var rent och rastat i familjehemmet så att jag inte skulle behöva höra att jag var lat och bortskämd. Att gnälla skulle jag inte göra. Jag biter hellre ihop och gör lite extra och alltid i tystnad. Om någon såg mig så betydde det allt men jag var och är fortfarande som en mussla när någon vill hylla mig. Som att jag blir lite besviken och arg, orden ekar i huvudet det finns alltid någon som är bättre Yoie, du kan inte räkna med att lyckas.
Så jag tränar ännu hårdare och håller käften.

Denna vintern jobbar 50h/veckan med bl.a. att diska, bär turisters skidväskor och pendlar in till sportsgym i Östersund och jobbar. Jag tränar hårt. Varje dag sitter jag på cykeln och pressar pulsen för att sedan köra långa hårda fyspass med vikter innan jag börjar jobba till sent på kvällen.

I Två veckor innan arena run hade jag varit sjuk men torsdagen innan helgen så blev jag frisk och passade på att åka bräda halva dagen innan jag gled ner till diskjobbet på kvällen.
Fick reda på att världsmästaren i hinderbana och fjolårets vinnare i loppet skulle komma då hon taggat mig i sitt instagram inlägg.
I OCR sammanhang är jag fortfarande en underdog eftersom jag inte tävlat så mycket pga skador men dom som mött mig eller sett mig vet vilken fysisk och psykisk styrka jag besitter och framförallt mitt löpsteg som är mitt vassaste kort. Så världsmästaren Lindsey var nog glad att jag skulle utmana henne och jag var glad att få utmana henne.
Fredagen hade jag tagit ledigt för att hinna rehaba kroppen.
Jag hade hunnit springa lite i 4 veckor från en skada sedan i juli. Löpning på snön i Åre, så jag var inte rapp i benen men eftersom det är få som har den löpstyrka som jag besitter efter år av mil och åter mil i benen så var jag inte alls orolig över löpningen.

På lördag morgonen åkte jag till Sthlm. innan man kommer till friends arena går man igenom ett stort köpcentrum och jag blev helt fascinerad över hur stort och lyxigt allt är, som en ren, lyxig, perfekt tillgjord värld. Jag har bottmycket i Sthlm och det slår mig varför jag inte passar i denna rena, plastiga värld, samtidigt lockar möjligheterna här.
Ser att Sanna från Åre försökt ringa mig och jag ringer upp henne, hon låter nervös och önskar mig massa lycka till. Jag blir glad och lite förvånad över att någon kan bry sig så mycket.
Kliver in på friends arena där jag först ser två blonda tjejer pumpade med silicon lite överallt står och säljer proteingodis… fick lust att gå fram o klämma dem på brösten, går fan inte att ta dem på allvar.
Sedan ser jag massa blå tröjor med Nocco tryck och alla verkar vara sponsrade av denna dryck. Nocco är ju king men det blev så konstigt, som att Nocco tagit över allas hjärnor.
Själv hade ja en trasig Paleocrunch t-shirt eftersom Micke bara hade strl XL kvar på lagret, så fick ja ta min gamla tröja att springa kvalet i men för mig gör det inget, det är ju lite mer jag, trasig men helhjärtat.

Står o snackar med stekare Från klädmärket skins som är trevlig och Petter går förbi och önskar mig lycka till med galajjorna på och mössan långt neddragen. Fan va najs! Petter. Lite surrealistisk att jag pyntat mitt tonårs rum med affischer från tidningen okej med honom och köpta alla hans cd skivor t.o.m fått en signerad efter en konsert för lääänge sen och nu håller han på mig under sin egna tävling. Fett.

Såg ninja-instagram-Fanny och blev glad äntligen någon ja känner och vill träffa. Vi snackade och hon var som en Queen bland alla Blåa Nocco tröjor, den bruden har en stjärna runt sig som lyser!

Satte mig i ett hörn av läktaren och blicka ut över arenan och insupande tävlings känslan. Underbart. Banan var snabb, hård, skarpa kurvor, massa trappor och kort.
Kvalet 5km 23hinder min tid 22:01
Kvalen 50personer i varje start mellan klockan 11-16.
Jag värmde inte upp innan kvalet, starta och halkade i först skarpa kurvan efter 20m. En kille kom ikapp men ja var lika snabb upp och jagade direkt upp honom och la mig tätt i ryggen o flöt med. Det var kul, vi peppade varandra, jag var starkare så tryckte upp honom i ryggen så vi kom förbi dom som startat före oss. Det kändes lite som att springa i ett lag det var grymt!.
Under kvalet när vi sprang runt arenan och hoppa runt på hinder och slängde oss ner för trappor så såg jag en av de och viktigaste personerna från min löpartid i Hässelby stå som funktionär. Stickan skrek jag när jag rusade förbi honom, han ropa något efter mig som jag inte hörde, minnen kom över mig och att Stickan såg mig här springa igen är en av de bästa som skedde under lördagen. Han har alltid varit stöttande.

Kom i mål 15s före killen ja startade med och jag tackade för ett väl genomfört lopp. Fairplay!

Ringde syrran som skulle hämta mig och som vanligt är hon super hysterisk och jag måste skynda mig direkt, så utan att hinna dricka eller sätta på mig överdragskläder springer jag ut o letar efter henne. Hon är alltid lika hysteriskt morsan så när ja sätter mig i bilen så skrattar jag bara för sen dunkar vi musik o hon rattar vägen ut till Jakan där ja får lite käka o vila innan finalen ska gå några timmar senare.
Syrran drar ut o kutar medan ja ligger i hennes säng och ser kvalresultatet. Jag ligger 2a 14sekunder efter Lindsey! Fuck..! Hon är snabb. Det kommer inte att gå. Finalen är bara 2km 23hinder och jag kan fan inte springa fortare idag.
Syrran skakar på huvet o säger skärp dig loppet är inte över än, du kommer vinna ja vet det, värm upp i lugn tempo 1h innan loppet.
Farsan skriver till syrran att han tror det blir svårt för mig (något jag får reda på sen) farsan är alltid på min sida men han har jätte svårt för att fatta min kapacitet och driv, alltid får ja höra med ett lätt skratt och suck hur tänkte du nu, varför ska du göra så, det blir tufft, var inte så känslig, jockegöransson…

Värmde upp 1h ute runt Sumpan dom två sjöarna, skönt att sakta bli varm i kroppen igen utan ansträngning och att få tystnad. Jag var inte nervös konstigt nog. Jag kunde förlora idag men det gör inget, jag kan bara bli bättre. Syrran och Micke var på plats till finalen och jag tror det lugnade mig. Hur det än går så är dom bakom mig.

Finalen. 2km 23hinder
Joggar ner till startfållan, Stickan står vid grinden och vi byter några ord. Jag är glad, lugn. Dags att bjuda upp till dans.
Starten går och jag leder överraskad. Det finns inte mycket tid att jobba med så stressar iväg. Lindsey är den enda som är i närheten bara några meter ifrån men hon kommer inte ikapp på löpningen. På hinderna är hon lite snabbare och ja tvekar i nedhoppen, spänner benet försöker landa mjukt för knäet. Vidare snabbare i löpningen. Det är skarpa kurvor och hon hinner läsa kurvorna när jag ligger före henne. Jag fastnar med hakan i ett nät o faller bakåt, hon kommer nästan ikapp men jag är snabbare, känner att jag har kraft o flyt. Det är kul, vi kämpar båda två, båda är stenhårda, inget trams, its on och jag älskar kampen. Hennes kompisar är nere på golvet och hör hennes vänner skrika hennes namn gång på gång. Jag tvekar en aning. Ska ja våga vinna. Kommer jag vara snabbast idag.
100m kvar och jag leder med 5-6m. Hör hennes vänner skrika och jag glömmer bort hur man ökar tempot, 3m innan rampen är hon sida vid sida om mig och måste gå ner på alla fyra för att orka ta sig upp för rampen. Jag har tajmat mina kraften och passerar som vinnare över alla även denna kväll bevisade jag att inget är omöjligt.
Jag vågar knappt bli glad, hennes vänner hade skrikit så högt, hon ligger vid kanten och flämtar som en hund och orkar inte resa sig, jag sätter mig bredvid henne och tackar för kampen. FairPlay.
Grattar även trean som är minuten bakom. 8min 13sekunder.
Går ner för trappan och ser Sanna en vän från Åre. Hon sträcker armarna i skyn och skriker att du är bäst! jag skiter i allt och skriker jag också! Yes!!! Så jävla gött!

Går upp på läktaren och ser att Lisa Norden och Calle med syrran och Micke som är där för att se mig i finalen, fett när riktigt bra atleter står bakom mig och tycker jag är en grym atlet. Det måste betyda något.
Vi drar ut o käkar pizza och pasta och firar segern, kunde inte få ett bättre avslut på en lång dag fylld med det bästa av idrotten.p

Jag och Lindsey efter målgången

Kul att vara tillbaka i OCR. 1april åker jag ner till Stockholm igen och springer premiärmilen med ytterligare 6veckor löpträning.

Tack till sportsgymSC som hjälpte mig att komma till start och tack till Arena run för ett jätte välorganiserat lopp hoppas ni fortsätter och att fler kommer och ser denna publikvänliga sport, :) hinderbana!! Yeehaa!

/Yoie

 Dela på Facebook