För ett år sedan bröt Rickard Edh, 28 år, ryggen i en klätterolycka. Det blev startskottet för hans hittills största utmaning – att återvinna sitt aktiva liv steg för steg. Han har kommit långt. I maj springer han Wings For Life, loppet där anmälningsavgiften går till ryggmärgsforskning.
Skadorna som Rickard Edh ådrog sig när han slog i marken efter fallet på 10–12 meter i Klätterdomen i Göteborg var omfattande. Han krossade bägge hälbenen, fick en spricka i bröstkorgen och spräckte tänder. Men allvarligast var att han bröt ryggen, en kota lämnade ryggraden och sköts ut i ryggmärgen.
”Det har varit bra för min läkeprocess att ha nya mål att sikta mot hela tiden”
Nervtrådarna i ryggmärgen slets visserligen inte av, men hur pass mycket av rörligheten i underkroppen som han skulle få tillbaka var oklart – enligt läkarna. För Rickard har det emellertid inte funnits någon tvekan.
– Ska jag vara ärlig så har jag inte lyssnat så mycket på läkarna, inte ens i början. Sådant de säger att jag inte kan göra sätter jag upp på min ”bucket list”. Sedan kommer jag tillbaka när jag bockat av allting på listan. Det är min inställning, säger den 28-årige göteborgaren.
Många mål
Hans attityd är kanske inte unik, men sällsynt. Rickard är en person som väljer att se möjligheter i alla lägen. Direkt efter klätterolyckan bestämde han sig för att återerövra sitt tidigare så aktiva och sociala liv, samtliga delar av det.
Läs mer: Reportaget kan du läsa i sin helhet i nästa nummer av Spring. Tidningen finns ute i butik 10 februari.
När Spring pratar med honom i mellandagarna har det gått elva månader sedan han slog i marken. Tack vare stark vilja och intensiv rehabträning har han passerat flera milstolpar – från att resa sig ur rullstolen till att gå utan stöd och klättra igen. I början av december gjorde han dessutom comeback som löpare, han sprang två kilometer på Älvsborgsbron. Och i maj ska han springa Wings For Life World Run, som i Sverige utgår från Kalmar.
– Det har varit bra för min läkeprocess att ha nya mål att sikta mot hela tiden. Många gör annars misstaget att bara sätta upp jättestora mål. Misslyckas man då är det tufft att gå vidare. Jag har alltid gillat utmaningar, men aldrig strävat efter att bli bäst, utan tävlar främst mot mig själv, säger Rickard, som genomförde En svensk klassiker 2008.
Massiv respons efter brutna ryggen.
Rickard bloggar. På bloggen www.inspirEdh.com har han dokumenterat olyckan och vägen tillbaka i ord och bild. Han skriver öppenhjärtigt med mycket humor och självdistans, nästan som han pratar. Responsen på bloggen har varit stor.
– Flera personer som haft det jobbigt har hört av sig och sagt att jag inspirerat dem att rycka upp sig. Annars tror jag främst att jag påverkat fullt friska människor, genom att ge dem lite perspektiv på livet och visa hur snabbt det kan vända. Det enda jag egentligen gör är att dela med mig av mina tankar. Att det kan hjälpa folk är otroligt häftigt.
Han sticker inte under stol med att han fortfarande är beroende av kateter och blöja – även om han återfått en del av känseln från naveln till mitten av låren.
– Om du hade känt mig innan olyckan och nu pratat med mig hade du insett att jag inte ändrat på mig alls, mer än att jag kanske blivit mer ödmjuk. I mitt huvud är jag fullt frisk, därför glömmer jag katetern hela tiden och blir förbannad när jag inte klarar de klätterleder som jag klarade tidigare.
Har konstant ont
Olyckan gör sig också alltjämt påmind i form av smärta.
– Det blir bättre och bättre, men jag har egentligen konstant ont. Det har blivit ett slags normalläge. Jag brukar likna smärtan vid att gå runt med två stukade fötter, ungefär så är känslan.
”Jag går för milen i Wings for life”
Efter sin första löptur fick han så ont att han inte kunde gå dagen efter.
– Det bästa som jag fått höra av en läkare är att jag inte har några restriktioner, utan det är hur mycket smärta jag tål som avgör vad jag kan göra. Det är bra, för jag har alltid haft hög smärttröskel, och den har blivit ännu högre.
Bland alla små och stora mål har Rickard ett som verkligen sticker upp. Den 23 januari 2015, på årsdagen av olyckan, hoppas han stå på berget Kilimanjaros topp i norra Tanzania, 5 892 meter över havet (Läs hur det gick på Richards blogg). Resan och klättringen genomför han tillsammans med ett gäng vänner i syfte att samla in pengar till ryggmärgsforskning.
Hoppas på milen
Att han senare ställer upp i Wings For Life World Run är knappast någon tillfällighet. Rickard är en av ambassadörerna för det världsomspännande loppet där varenda krona av deltagaravgiften går till forskning kring metoder att bota ryggmärgsskador.
– Det känns fint att representera Wings For Life, som både är ett bra initiativ och ett spektakulärt race. Jag sprider ordet och har sagt att jag vill hjälpa dem att dubbla antalet löpare i år.
Själv går han för milen i loppet. För att nå så långt innan mållinjebilen kör om honom har han räknat ut att han måste springa varje kilometer på sju minuter i snitt. Första kilometern på Älvsborgsbron i december sprang han på 5.24.
– Men skulle jag bara fixa tre kilometer i Wings For Life så är det en vinst för mig. Jag tävlar ju bara mot mig själv. Dessutom är det ett lopp där alla går i mål, säger Rickard.
Fakta: Wings For Life World Run
Loppet springs samtidigt den 3 maj på närmare 40 olika platser i världen, utspridda över sex kontinenter. I Sverige ljuder startskottet klockan 13 i centrala Kalmar. Till en början tar sig deltagarna an Ölandsbron, sedan väntar naturskön löpning på Öland.
En halvtimme efter starten ger sig en ”mållinjebil” i väg från utgångspunkten. Till en början kör bilen i 15 km/tim,
men den ökar farten successivt. När löparna blir passerade av den rullande mållinjen räknas det som att de har gått i mål, det vill säga att loppet är över för deras del.
Wings For Life World Run fortsätter tills bara en man och en kvinna finns kvar på banan, globalt sett. Dessa utses till vinnare i tävlingen.
Läs mer: Mer information om loppet finns på wingsforlifeworldrun.com
Reportaget kan du läsa i sin helhet i nästa nummer av Spring. Tidningen finns ute i butik 10 februari.
