Skadad till 33 %

0
48

När man på börjar komma i form på våren så brukar även skavankerna komma. Anledningen beror helt enkelt på att man kan springa lite fortare, ta ut lite mer av kroppen. Något den ofta inte klarar helt och hållet. Senaste veckan har jag varit skadad tre gånger ungefär var tredje dag. Vilket inneburit att jag kunnat träna hårt två dagar och haft ont den tredje.
Det började förra måndagen då jag hade ont i en fot efter Holmenkollen på lördag och 150min distans på söndagen. På tisdagen bestämde jag mig för att strunta i foten och hade då årspremiär för spikskorna på stadion. Vilket var lyckat, då jag i ryggen på Johan Walldén lyckades sätta fart rekord för året. På tisdagen hade jag ett jobb som pacemaker. 10000m på Arenamilen i Vallentuna. Det var Andreas Jansson som skulle kvala in till junior VM på 10000m. Han ville ha 3:00 fart i början för att efter några kilometer börja springa 3:03 per kilometer. Det var kallt och blåsigt i Vallentuna och efter 4km var jag helt slut. Det blev en riktig jobbig harning. Jag trodde knappt jag skulle orka 8km men jag fick bita ihop och fortsätta. 2km från mål är förtidigt att lämna någon ensam. Jag klarade två varv till och kände att Andreas var tillräckligt stark för att klara de 3 sista varven själv. 30:21 blev sluttiden och hans junior VM plats var säkrad.
För mig de 22varven bara smärt. Dagen efter gjorde samtliga leder ont och nästkommande dag var jag inte löpbar. Muskelfästena i knävecken hade dragit ihop sig och att gå nerför trappor var omöjligt och löpning var haltande samt smärtsamt. Så istället spelade jag Curling och söp mig ful. Vilket innebar att smärtan i knävecket var bort dagen efter.
När smärtan är borta så kan man tävla. Så det blev tunnelbanan ut till skärholmen. Jag tänkte att Skärholmsloppet om 5km kunde bli en perfekt genomkörare till nästa 10000m lopp. Loppet blev betydligt tuffare än jag hade väntat mig. Dels för att banan var rätt tuff och dels för att det gick så jävla fort. Det började med en långbacke och sedan stack Msgna från Eritrea iväg i en hiskelig fart. Nappe hakade på, men Daniel Lundgren och jag var chanslösa att hänga med. Men man ska inte ge upp! Så jag började jaga Msgna och Nappe. Lundgren får släppa mig och när vi springer genom Skärholmens centrum vid 2km är vi fyra ensamma med ungefär lika lång lucka till varandra och lika trötta, tror jag. Grip sa att jag såg tröttast ut och jag var faktiskt helt slut redan efter två kilometer. Men en kilometer senare är jag ifatt Nappe som också har kommit ifatt Msgna. För att inte Lundgren också ska komma ifatt så går jag direkt upp och kör. Men sådant kostar på så även om Msgna får släppa Nappe och mig så är jag efter den långa stigningen upp till 4km helt färdig. Nappe får en lucka och jag börjar misstänka att jag inte ska ta mig löpandes i mål. Men i mål kom jag och luckan till Nappe växte inte. Så Nappe var också helt slut.

Elitlöparna Daniel Lundgren och Martin Stjernlöf från Elit Development var på plats i Skärholmen. Som alla duktiga löpare kör de bara väglopp som träning inför det som verkligen räknas. Bana!
Elitlöparna Daniel Lundgren och Martin Stjernlöf från Elit Development var på plats i Skärholmen. Som alla duktiga löpare kör de bara väglopp som träning inför det som verkligen räknas. Bana!

Efter loppet var jag rädd att jag skulle få ont i knävecket igen. Men den klarade sig. Ett långpass med 2:20-gruppen på söndagen gick också vägen. Men sedan var det stop. Idag är jag skadad igen. Baksidan gör ont och mitt på muskeln är det ett stråk som är stort och hårt som en golfboll. Men med lite linnex och Salov armbåge i baklåret, så kommer det nog bli bra igen. Detta så jag imorgon kan förstöra mig på stadion igen. För att sedan vara skadad på onsdag igen, så jag blir tvungen att vila upp mig till torsdagens tävling. Då ska jag springa 10000m igen på Bislett. Så på fredag har jag nog ha en rejäl skada någonstans. Förhoppningsvis kommer jag då klara av att gå, dock inte i trappor. Det klarar jag nästan aldrig nu förtiden. Så här är det varje vår för en banlöpare! Hela maj kännetecknas av att man kan träna några dagar för att sedan ha ont några dagar. Det är jobbigt att ligga på gränsen med en gammal kropp. Men i banlöpningens värld brukar maj vara lika dan för juniorerna också. Man är skadad 33% av tiden under försäsongen. Vilket är tur för annars hade man tränat alldeles för hårt.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här