Mikael Grip kände att tiden sprang ifrån honom och bestämde sig för att bruka allvar med sin löpning. Efter bara två månaders målmedveten träning krossade han sitt pers på halvmaran med nästan sex minuter.
Som yrkesman är Mikael Grip van vid att hålla ett högt tempo. För just denna sajt och Magasin Spring bevakar han mängder av lopp – på plats och på distans. Han skriver, fotograferar och intervjuar. Och vid varje årsskifte sätter han ihop Sveriges maffigaste löparkalender. I skrivande stund rymmer 2015 års upplaga över 550 lopp.
Därutöver ägnar han sig åt sitt heltidsjobb som lokalreporter för Norrköpings Tidningar i Finspång. Plus att han har sambo, fyra barn och är nybliven farfar.
Det vore därför inte konstigt om han känt sig tvungen att göra avkall på egen löpning. Men springer gör han, bättre än någonsin. Vi återkommer till det.
Först lite mer historik: Löpning har varit Mikaels favoritsport sedan barnsben. Som 12–14-åring var han bland de tio bästa medeldistansarna i Östergötland i sin åldersklass. På meritlistan finns ett silver och ett brons på 800 meter från Tiwaz Open 1979 respektive 1981.
– Det har hänt att jag haft uppehåll i flera år då jag sysslat med andra idrotter, men jag har alltid kommit tillbaka till löpningen, säger han.
Det senaste längre avbrottet är avlägset. Sedan ett par år springer han regelbundet både ensam och tillsammans med klubbkamraterna i GoIF Tjalve i Norrköping. Men trots att viljan funnits där har han stått och stampat utvecklingsmässigt. I fjol sprang han milen på precis under 40 minuter och halvmaran på 1.29.47.
”Jag har alltid varit en löpare som gett mig ut och sprungit så hårt jag orkat för att slå mina träningstider”
– Han var smal och hade bra driv i steget. Det såg helt enkelt väldigt bra ut när han sprang, och det gick inte ihop med hans resultat. Jag kände att han måste göra något grundläggande fel, säger Springs chefredaktör BG Nilensjö om sina intryck av löparen Mikael Grip när de lärde känna varandra.
Strukturerad träning med hjälp av coach
I mitten av november i fjol vände Mikael blad. Han började då följa ett träningsprogram som BG Nilensjö satt ihop speciellt för honom.
– Jag såg det lite som en sista chans, jag fyller ju 48 år till hösten. Eftersom jag aldrig varit riktigt bra kändes det också som jag att jag skulle kunna persa på alla distanser. Den tanken var väldigt sporrande i sig. Dessutom funkade det med familj och jobb. Yngste sonen är 14 år och jag har tid att springa, säger han.
Läs även: ”Jag fick från 43 till 34 på milen”
Programmet innebar att hans träning fick en struktur som tidigare saknats. Och bakom de olika passen fanns ett tydligt syfte. Han fick också direktiv kring vilket tempo han skulle försöka hålla på distans- och intervallpassen.
– Jag har alltid varit en löpare som gett mig ut och sprungit så hårt jag orkat för att slå mina träningstider. Det har inneburit att jag haft kvalitet i träningen, men i regel tagit slut ganska snabbt.
För att utveckla uthålligheten har han de senaste månaderna kört tröskelpass regelbundet.
– Det har bland annat handlat om att växla mellan att springa fyra kilometer lugnt och fyra kilometer nära max. De passen var helt nya för mig, men jag har ganska lätt för dem.
Grip gillar distanspassen
Mikael har blivit bättre på att hålla tider, men tenderar fortfarande att springa de längre passen klart snabbare än vad BG Nilensjö rekommenderar. En vecka i december ”fuskade” han dessutom genom att springa dubbelpass varje dag.
– Något som verkligen ger mig en kick är distanspassen med Tjalve på söndagarna. Vi brukar springa 20–25 kilometer. Tidigare var jag i regel helt förstörd efter 15 kilometer, men nu ligger jag ofta i front och pressar på.
Helt emot coachens direktiv således.
Att ta ut sig har han som sagt aldrig haft svårt för. Efter intervallerna med Tjalve i Stadium Arena i Norrköping på tisdagskvällarna brukar han kunna uppvisa den svettigaste tröjan.
– Nyligen var det nästan så att jag spydde. Vi körde en grym stafettvariant och vinnarskallen gav sig till känna.
Programmet innehåller inte bara löpning, utan även pass på crosstrainer och coreträning. Där har Mikael slarvat. – Den träningen kan jag bli mycket bättre på. Som det är nu är jag alldeles för svag. Jag kan bara göra typ tre armhävningar.
Besinnade sig i Marrakech
Första riktiga konditionstestet under BG:s ledning ägde rum en dryg vecka in på 2015 – ett 5 000-meterslopp i Campushallen i Linköping. Målet var 18.20.
”Känslostormen var helt otrolig. Och märkligt nog kände jag mig inte speciellt trött efter loppet”
Sin gamla vana trogen öppnade Mikael hårt – för hårt. Han passerade två kilometer på 7.10. Tempot indikerade en sluttid på 17.55, men orken hade redan börjat tryta. Stapplande tog han sig i mål på inneperset 18.30, förvissad om att han hade sprungit minst tio sekunder snabbare med ett annat upplägg.
Drygt två veckor senare stod han på startlinjen i Marrakech, Marocko. En halvmara låg framför honom. Att han skulle persa var han övertygad om. Men att snitta fyraminuterstempo och springa under 1.25 som BG satt som mål? Nej, det trodde han inte i sina vildaste fantasier.
Den bökiga första kilometern gick på 3.56. Stressad avverkade Mikael nästa kilometer på 3.46. Sedan besinnade han sig och anpassade farten efter planen.
– Det var en skum känsla, att det kändes så lätt. I fjol sprang jag milen på 39.47 som bäst. Nu passerade jag 10 kilometer på 39.17. Det bara flöt på och jag började undra när släggan skulle komma, när jag skulle dö.
Grip satte monsterpers
Släggan kom inte, utan han höll ihop löpningen hela vägen. Resultatet blev 1.24.04, pers med nästan sex minuter.
– Känslostormen var helt otrolig. Och märkligt nog kände jag mig inte speciellt trött efter lopp.
Insatsen på halvmaran visar att Mikael har alla möjligheter att krossa även milperset som är mer än tio år gammalt och ligger på strax under 39 minuter. Den 21 mars är han inställd på att springa Göteborgsvarvets seedningslopp på racingbanan i Mantorp (Mikael Grip sprang in på 38:36).
Läs även: Pers Marrakesch
– Där skulle jag vilja gå under 38 minuter, vilket BG också vill. Det känns fortfarande orimligt, men vi får se. Jag är i alla fall väldigt motiverad.
Omarbetat reportage från Spring #3 2015. Text: Magnus Ransheim Foto: Magnus ”Tummen” Sandström och Privat
