2012 – ett år på språng

Ove Haugen  

På juldagen satt jag och tittade på alla bilder jag tagit med mobilen under det
gångna året, och det slog mig att mer än hälften hade tagits under eller precis efter
en löprunda. Att se dem i kronologisk ordning var i viss månatt återuppleva tolv
månaders löpning.

bil

Året började med några isiga rundor i Änggårdsbergen. Inte ens med broddar
undgick man att gå på röven ett antal gånger. Det gick dock bra för det mesta, men
en sak är säker: Man ska inte köra bil i Änggårdsbergen. Inte ens på sommaren.

semla

Redan i januari kunde återhämtningen efter avslutad runda besörjas av en semla.
Eller två.

gul

Sedan dröjde det inte länge förrän de första vårblommorna tittade fram. Euforin
över att ha sett dem mildrades något när sambon såg bilden och frågade om någon
hade kräkts upp sn kantarellstuvning.

dojor

Mitt skoexperiment enligt Cristopher McDougall (Born to Run) fortsatte under året
och hans tes – ju äldre och slitnare skor desto mindre skador – verkar än så länge
stämma. Men lukten…lukten!

ensamsko

Den här dojan hittade jag under en runda i Jönköping, och varför ägaren har lämnat
den är ett av alla mysterier som för alltid kommer att vara höljda i dunkel. Ett slags
halvhjärtat barfotalöpning?

gravling

Under samma runda såg jag den här minst sagt döda grävlingen. Lägg märke till
burken ved dess sida. Låt bli alkoholen!

kuka

Tillbaka i Göteborg. Den vanliga rundan över Änggårdsbergen och hem genom
Högsbos industriområde. Den vanliga funderingen: Vad gör de där inne, och
hur känns det att sitta i växeln? “God morgon, Kuka, var god dröj.”

skymning

Snart sommar! Vad kan vara skönare än att springa i Änggårdsbergen när solen
går ner bortom Göta Älv? (Jag kan tänka mig ett par saker, men de har inget med
löpning att göra.)

hemma

Skönt också att stretcha på gården en ljummen majkväll när glasklirr, skratt och
lågmälda samtal hörs från grannarnas öppna fönster.

streck

Ännu ett Göteborgsvarv. Vet inte vad som är mest njutbart – själva Varvet eller
tystnaden två dagar efteråt, när man tar sin återhämtningsrunda längs med det blå
strecket och minns,

pelle2

Tystnad är inte precis vad man får på passen med Kompresons-Pelle. Men de är å
andra sidan de roligaste. Och så fort som det går! Det snackas och snackas och
innan man vet ordet av är man i Halland. Eller i Skåne. (Bli snabbt frisk nu, Pelle,
jag behöver lite snabbhet och distans!)

forsfors2

Semester innebär en sväng till stugan i Norge, där det varken finns dusch eller
inlagt vatten. Problematiskt för en svettig löpare, kan man tycka, men å andra sidan
har ju naturen sina egna duschar lite överallt.

natur5

Och plötsligt, när man tycker att sommaren just har börjat, är man tillbaka i
Göteborg och löven börjar gulna.

stig

Sedan faller de ner. Vart tog stigen vägen?

smutsigaskor

November. Finalloppet i ankelhög gyttja. En ytterligare dimension till löpningen.

toker

Decemberkyla i löpspöret. Dags att ta fram mössan man fick till jul förra året. Har ni
lagt märke till att många irländska män har lite utstående öron, ungefär som dvägen
Toker? Undertecknad tycker det ser charmigt ut och försöker pressa ut öronen med
mösskanten. Till glädje för barn och sambo lyckas han sådär.

bodil

Jul igen! Under granen låg Bodil Malmstens bok om konsten att skriva.
“Allting händer bara en gång”, står det ii ett av kapitlen.”Det finns inga upprepningar
i ett människoliv. / Inte i smått, i vardagen, till frukost. / Inte i stort, i världshistorien
som skrivs as we speak.” Och inte på löppassen heller, tänker jag, när jag tittar
bilderna från 2012. Det gäller bara att se det.
Gott nytt år, alla löparvänner!

 

P.S, Nyårslöften? Det skulle i så fall vara att uppdatera den här bloggen oftare.
Tack till Annika Olsson, Annakarin Arveheden med flera som har kommit med
uppmuntrande tillrop! Jag har försökt svara, men har problem med
kommentarsfunktionen, så jag vet inte om jag har lyckats nå er. D.S.

 Dela på Facebook