Daniel springer i fotspåren av Born to Run

1
367

Daniel Broberg är på väg att genomföra sitt livs löparäventyr. Den 1 mars springer han välgörenhetsloppet Ultra Maratón Caballo Blanco i fotspåren av succéboken Born to Run.

IMG_9956
Daniel Broberg springer i fotspåren av succéboken Born to Run och startar också Barfotabloggen här på Springlfa.se.

Vad är det för typ av lopp?

– Åtta mil i mexikanska bergen med stekande sol och över 40 grader varmt. Själva tävlingen är ett välgörenhetslopp för Tarahumarafolket. Alla lokala indianer som ställer upp får några månaders ranson av majs vilket gör att kvinnor och barn deltar. Förra året finansierade startavgifterna från drygt 100 västerländska löpare majs till cirka 600 indianer. Loppet heter Ultra Maratón Caballo Blanco och startades av Micah True alias Caballo Blanco för tretton år sedan. Historien om loppets tillkomst är själva handlingen i boken Born to Run.

Varför springer du detta lopp?

– Upplevelsen är min huvudsakliga drivkraft. Samtidigt är det ett sätt att lära känna min kropp. Att besöka en avlägsen indianstam och springa tillsammans dem kommer verkligen att bli ett minne för livet. För de tävlande finns forum på nätet och de flesta huvudpersonerna i boken Born to Run har bekräftat att de kommer att delta i loppet. Jag tror det kommer att kännas som jag upplever boken i verkligheten. Det kommer att bli en inre och yttre resa för mig.

Har du sprungit något liknande lopp förut eller lika långt lopp?

– Jag har aldrig varit i närheten av distansen förut. Det längsta jag sprungit är marathon så när som på en långrunda i skogen på fem mil förra helgen. Vi var ett gäng som pulsade fram i snön i sörmlandsskogarna. Min grund finns i andra träningsformer där jag genomfört ett antal Vasalopp, Vätternrundor och även Iron Man i Kalmar. Vid dessa tillfällen tränar jag kroppen i långvarig fysisk aktivitet, vätske- och näringsintag. Jag upplever dock att löpning är mer utmanande då de lätt blir en högre belastning på kroppen.

IMG_9233
Daniel springer i sandaler året om utom på sommaren då det är barfota som gäller.

Hur har du förberett dig för denna kraftprövning?

– Den huvudsakliga förberedelsen är mental. Jag har under senvintern tränat mig i att sänka farten och känna efter så att jag inte närmar mig några trösklar vad gäller mjölksyra eller saltbalans i kroppen. Efter en period av vintervila sprang jag en vintermarathon i början av januari och jag var i urusel kondition. Sedan har jag gått ut och sprungit ett pass på 2-3 mil i veckan. Jag testade ultradistans för första gången för en vecka sedan. Tempot var försiktigt och det kändes bra. Jag åkte även Engelbrektsloppet, vilket är 6 mil på skidor. Varierad träning är något jag förespråkar. På detta sätt håller vi kroppen igång utan alltför ensidig belastning. Vi orkar mer och risken för skador blir lägre.

Misstänker att du springer de åtta milen barfota eller i sandaler?

– Jag kommer att springa i löparsandaler. Två par med olika tjocklek på sulan kommer jag att packa ned så att jag kan välja på plats beroende på hur stenig bansträckningen är. En fördel med sandaler är ju att det inte tar någon plats i resväskan. Jag tror inte att någon kommer att springa sträckan helt barfota men samtliga rarámuris (lokala benämningen på Tarahumarafolket som betyder det ”springande folket”) kommer troligtvis tillsammans med en stor del av västerlänningarna springa i löparsandaler. Det blir lite av sandallöparnas Mecka.

Vad tror du blir den största utmaningen under loppet?

– Värmen i kombination med kraftiga stigningar kommer troligtvis att bli största utmaningen. Loppet utgår från byn Urique som ligger i en dalgång. Under loppet skall tre berg bestigas på hög höjd med tunn luft. Totalt 6 000 höjdmeter.

Affisch Caballo Blanco Ultra 2015

Du är en hängiven barfotalöpare. Hur kommer det sig?

– Det är skonsamt för kroppen att springa minimalistiskt och ger en enorm frihetskänsla. Jag springer sällan mer än en mil helt barfota. För längre sträckor använder jag löparsandaler vilket jag tycker är de minimalistiska skor som ligger närmast helt barfota då inget omsluter foten, du har endast ett extraskydd under sulan. Det började efter Stockholm maraton för fyra år sedan när min träningskompis Sven fick löparknä. Jag tyckte samtidigt att min utveckling inom löpning stannat av. Vi behövde båda pröva något nytt och fick tips om barfotalöpning. Från de första ömma stegen har vi successivt utvecklat teknik och styrka vilket gör att vi idag uteslutande springer minimalistiskt. De tar lång tid att helt gå över vilket jag kommer att skriva mer ingående om i bloggen. Däremot tror jag att det är ett perfekt komplement som löpskolning för de flesta löpare som vill utveckla sin teknik.

Finns det inga risker med att springa barfota?

– Det finns risker med all typ av träning. De vanligaste skadeorsakerna är fel teknik eller hårdare träning än kroppen är mottaglig för. Många löpare som provat barfotalöpning har fått skador då de inte ändrat sin teknik utan bara tagit av de dämpade skorna. Samtidigt går de ut för hårt. Är man van att springa flera mil känns det konstigt att bara springa 500 meter, men kroppen måste vänja sig. Det är många nya muskler framförallt i fötterna som skall tränas upp. Tillvänjningen går dock snabbt och redan efter ett par veckor är det möjligt att köra rena barfotapass. Har du väl fått in tekniken och vant kroppen är det mycket skonsamt med ett trippande och självdämpande löpsteg. Det finns undersökningar som visar att ett naturligt löpsteg ger åtta gånger lägre belastning än hälisättning. Jag har träffat många ultradistanslöpare som tidigare har haft knä- och ryggskador men kommit tillbaka tack vare barfotatekniken.

Kör du barfota även nu på vintern?

– Jag springer i sandaler året runt. Barfota endast på sommaren. Det finns bra sockar med delade tår för att slippa frysa. Jag har tjocka fleecesockar som fungerar för temperaturer på ner till minus tio grader och neoprensockar för blöta dagar. Fördelen med lite tjockare sandalsulor på vintern är att du kan skruva dubb i dem. Cirka en centimeter tjocka sulor är perfekt för att inte känna dubben.

IMG_0051

Hur mycket tränar du i veckan och hur?

– Jag tränar inte så mycket som jag vill och borde. Det brukar bli två pass i veckan, ett kortare och ett längre på helgen. Sedan tränar jag gärna något annat också som simning eller skidåkning. Håller precis på att testar en ny steppmaster på hjul, en Me-Mover, för mer allsidig träning. Jag undviker inomhusträning. Det som gör att jag lyckas hålla uppe kondition och muskulatur utan alltför intensiv träning är vardagsmotionen. Jag cyklar varje dag, året runt, oavsett väder för att förflytta mig. Ibland blir det ett par kilometer och andra dagar flera mil. Denna lågintensiva vardagsträning tror jag är ovärderlig för att hålla fysiken uppe när man inte riktigt hinner så många träningspass som man skulle vilja få in varje vecka.

Du kör också igång en ny blogg här på Springlfa.se. Vad ska den heta och varför?

BARFOTABLOGGEN. Min passion för löpning ligger i minimalistisk löpning. Jag kommer att skriva om olika aspekter av barfotalöpning och minimalistiska skor. Inga frågor är för små eller stora så länge de relaterar till bara fötter. Det blir tips om träning, forskning och prylar samt hur man kan förebygga skador som barfotalöpare. Vill ni läsa gamla blogginlägg av mig så hittar ni dem på http://minimalista.se/blogg/. Jag önskar alla en lättsam och lärorik läsning!

Stort lycka till i Mexico!

– Tackar.

1 KOMMENTAR

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här