#lägerlivet

0
45

Det är nu exakt fyra veckor sedan jag landade i Johannesburg för en månads träningsläger här i Sydafrika. Ett träningsläger som således nu oundvikligen börjar närma sig sitt slut. Det är med blandade känslor som söndagens hemresa kommer allt närmare.

De inledande veckorna av 2016 har varit till full belåtenhet. Både vad gäller träning och livet i övrigt. Vi bor en handfull svenska löpare tillsammans i ett stort hus. Vi tränar en eller två gånger om dagen och emellan passen spelar vi kort, läser bok eller tar en fika. Ute skiner solen för det mesta och temperaturen är åtminstone 25 grader högre än hemma i Sverige. Eftersom vår städerska tar hand om såväl disk som obäddade sängar behöver vi inte förta oss i onödan. På kvällarna lagar vi mat tillsammans eller går ut till någon av restaurangerna där man kan få en trerätters middag för 150kr.

Ibland får jag frågan om hur jag orkar hålla på med löpning. Folk undrar hur jag motiverar mig att lägga ned så mycket tid och kraft på träningen och hur jag kan vara beredd att offra så mycket för min idrott. Jag brukar vända på resonemanget och fråga mig hur jag skulle orka att inte hålla på med löpningen. Sanningen är ju den att vi elitidrottare är oerhört priviligierade.

27e jan - Åhwall (3)

Visst sliter vi hårt under våra träningspass och visst krävs det en stark skalle och en järnvilja för att lyckas ta ut oss så mycket som krävs för att utvecklas. Samtidigt är det omöjligt att som löpare träna 40h/vecka och för de allra flesta handlar det istället om 10-13pass/vecka. Däremellan tillkommer naturligtvis massage och stretching och det gäller självklart att hålla koll på sömn och kosthållning. Även om idrotten alltså ständigt finns i tankarna, är den långt ifrån en fulltidssysselsättning. Dessutom är ju löpningen något av det roligaste vi vet!

Att få ägna så många timmar som vi gör åt vårt största intresse och dessutom göra det på ett nästintill professionellt sätt är få förunnat. Även om jag inte tjänar några pengar på löpningen så ser jag den som ett halvtidsjobb, ett arbete som jag kombinerar med mina studier som också de är på halvfart. Precis som vilket annat jobb som helst så tar löpningen naturligtvis tid från övriga aktiviteter och slö fritid. Många är de fester och andra sociala aktiviteter jag tvingats avstå till förmån för träningen, men uppoffringarna jag gjort är ändå obetydliga i förhållande till allt som löpningen gett tillbaka.

Ta för det första den värdefulla stöttning jag får från Hässelby SK och som ser till att jag kan åka på träningsläger och tävlingar till alla möjliga hörn av världen. Löpningen har tagit mig till Sydafrika, Kenya, Australien, USA, Sydkorea, Island och en rad städer och länder runt om på det europeiska fastlandet. Under dessa resor har jag fått uppleva otroligt mycket både på och utanför tävlings- och träningsbanorna. Här i Sydafrika har vi t.ex. åkt på safari i mäktiga Krugerparken, badad i vattenfall och ägnat två hela dagar till flugfiske och golfspel. Hur många icke elitidrottare har möjligheten till en sådan lyx en vardag i mitten av januari?

Det bästa med löpningen är ändå tillfredsställelsen av att ha åstadkommit något. Att ha övervunnit sig själv och kanske även sina motståndare. Känslan efter ett väl genomfört intervallpass, eller än hellre när man på upploppet i ett jämnt lopp är starkare än sina konkurrenter, är obeskrivlig. Det är för de ögonblicken och de adrenalin- och endorfinruscherna som jag håller på med det jag gör. Allt annat är bara en härlig bonus!

Det är tävlingarna som är det roligaste med löpningen och om dryga två veckor står jag på startlinjen igen. Den 14:e februari springer jag Barcelona Halvmaraton och hoppas med ett sub65-lopp ta ett stort steg närmare sommarens EM i Amsterdam.

Innan dess återstår fyra dagar, fem pass och två hårda intervallträningar av #lägerlivet innan två mer vardagliga veckor följer hemma i Sverige. Även dessa är tämligen angenäma och fastän jag trivs förträffligt för tillfället finns det sådant, och framförallt sådana, som jag intensivt längtar efter där hemma. Jag kommer följaktligen inte ha några som helst problem att fortsätta att njuta av #löparlivet!

27e jan - Åhwall (2)

Föregående artikel7 riktigt dämpade skor
Nästa artikelAtt ha kul på vägen
#löparlivet Namn: Andreas Åhwall. Född: 1989. Bor: Linköping. Familj: Sambo. Klubb: Hässelby SK. Tränare: Rubin McRae. Meriter: SM-Guld 2013 och fyra raka medaljer på terräng-SM 4km 2011-2014,                         13:e plats i M22-klassen vid terräng-EM 2011,                       14 SM-medaljer på olika nivåer och distanser. Personliga rekord: Halvmaraton: 1.05.26,             10 000 meter: 29.41,33,           5 000 meter: 14.20,06,               3 000 meter: 8.19,82,                   1 500 meter: 3.55,78. Favoritsträcka: 4km terräng. Roligaste löparminne:         SM-Guldet! Vill med löpningen: Utmana mig själv. Utvecklas. Njuta.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här