Precis kommit fram till Åre efter en intensiv och sinnes skoj helg på fjäll fysiken invigningscamp. En träningsanläggning någon mil utanför Åre by ut mot Vålådalen vid ottsjön. I en sluttning mot berget ner till vattnet ligger ett hinderbana och strongman gym precis så epic och genuint som det låter. Med strongman atleten Jack ottendal som växt upp i orten och bor på jackvägen uppkallat efter…. Jack :) som är ägare av fjällfysiken träningscamp gör att allt blir familjärt och proffsigt. Dagarna bestod av äventyr utöver det vanliga. Som van fjällledareguide och fjälllöpare så blev även jag tagen ut på äventyr som jag sent kommer glömma och jag njöt till fullo att få vara bland de jämtländska bergen igen. Här känner jag mig hemma till 100.
Bra mat och lyxigt boende på bearlodge med galet fint sällskap tillbringade jag helgen som avslutades med fylla och bubbelpool ute med utsikt över fjällen. Epic helg helt enkelt. Så Tack Jack för allt vi ses snart igen.
Dock så blev bakfyllan påmind men jag har aldrig bangat träning för en bakfylla så kl 10:00 på söndag morgonen fortfarande full fick vi för oss att springa till pyramiderna en distans på 23km på fjället. Det kan ha varit den värsta löpturer i mitt liv men vi tog oss runt och bet ihop yra och spyfärdiga.
På måndagen kutade jag två löppass totalt 35km!! Herregud, minns inte sist ja sprang så långt på en dag sist….
på kvällen fick jag reda på att hällrace skulle gå av stapeln på tisdagen därpå. ett vertikallopp på 3km o 250hm som jag vann föra året och där man vinner 2500kr. Faktiskt ett av mina favorit lopp med väldigt bra arrangemang och grym utsikt över hela offerdal på hällebergets topp.
Ja var fortfarande helt väck av bakfylla och utmattning plus att jag gick in i tjejveckan och då blir allt 30% jobbigare och man vill bara sova och käka onyttigt. Räknar dagarna om jag hinner bli av med skiten till lördag då min comeback till Toughest är, det är på håret…
Men klart jag ska kuta! Sinnes skoj, ja vet att ja kommer vinna hällrace 2500kr.
Petter Engdal Sveriges bästa uppförslöpare joinar och vi Cruise till Kaxås där hällberget ligger. Jag kutar 17sekunder bättre än tidigare år och går i mål helt obrydd jämfört med förra året då jag var matt efter loppet. Jag är verkligen mycket starkare i år, helt klart. Petter vinner också rekord tid, dock inte lika obrydd utan rejält tömd efter att han blivit pressad av Ola Nygren den sköna löparen som ja tror kan vara ett wildcard på fjällmaraton veckan.
På onsdagen kutade jag 17km på grusväg med lite fartryck, för att få fart på benen till torsdagens race på 10km stadslopp i Östersund. Gympade dessutom med en polare men kände mig svag (konstigt)…!
Jag visste att jag skulle springa bra oavsett. Och 5000kr skulle jag vinna.
Torsdagen kl 18:30 gick starten på spring en mil i Östersund. Detblåster 10sm och det innebar 5km i motvind in mot mål. Man startar på ett ställe sen kutar man till vattnet och springer längst med vattnet till målet på ett annat ställe. Markus ord ekade i huvudet. Dra för fan inte alla killar hela loppet igen nu Yoie! Men ja kände mig oberörd och när motvinden kom och jag inte drog så tappade klungan fart direkt så jag hade inget val än att ligga först i ledet och dra 6killar hela vägen. Tre km låg på 3:49-3:45 fart riktigt muppig löpning med motvinden. Kom i mål på 36:03 och vann med 90sekunder över två bra landslags tjejer i löpning och skidor. Så ännu en vinst och ett bevis på god form. Ingen tid att hänga i granen men förutsättningarna var sämst.
Natten till fredagen sov jag inte en blund, var uppe i varv efter loppet och på morgonen kl 6:00 körde jag hela vägen till Stockholm själv och ögonen stod i kors, kände mig som bakfull och svag igen, ,..
Kom hem till Gylle som jag bor hos just nu på en bäddsoffa och somnade plakat i 20min sen vare dags att dra till Lida med min polare och ninja proffset Alexander Mars (jag kör hans bil för han har inget körkort). I lida som ligger 45min utanför Sthlm skulle vi reka Toughest banan för morgondagens race. 8km 40+ hinder i terräng.
Jag sprang runt och var irriterad och trött och hungrig. Inte ett dugg nervös eller taggad, bah shululi… typ.
Kul om jag vinner det här också, det borde jag göra…. men Toughest heter Toughest av en anledning. Det är nå jävlulksk tufft. Inte nog med att hinderna är byggda för stora män med tunga vikter och långa nedhopp, upphopp och klättergrepp det är också stora utmanande hinder, många branta backar och simning involverat.
Jag har tränat klättring varje dag sen jag tappade loppet på Ultimate OCR och jag är starkare än någonsin och snabbare än någonsin.
Loppet
Jag tar ledningen direkt, klarar alla hinder förutom platinum riggen där jag blir hängandes i ett rep. Tar en straffrunda och fortsätter min ledning in i skogen. Springer fel i skogen vilket aldrig brukar hända på Toughest men jag möter 4an blir jag förvirrad och skriker vart fan ska jag, Linnea ligger fyra och säger nått med att jag ska fortsätta fram. Har tappat min ledning med 30s och blir less. Gör också att jag känner mig otrygg. Jag har fortfarande dåligt självförtroende och trygghet på hinderna. Har varit borta ett helt år från OCR Toughest och vet inte vilket fokus jag har på hindrena.
Är snart ikapp och i ledning igen. Försöker hitta ro i löpningen och förbereder mig mentalt inför nästa hinder. Får tankar om att det inte kommer gå att vinna, men slår bort dom och minns så många gånger jag misslyckats men ändå kunnat ge lite till och vunnit.
Du kan! och du ska! inte ge upp!
Det blir påmint sista km när sternum check kommer. Ett hinder jag klarade första gången precis innan armbågsskadan. Hindret kräver antingen att man är lång, har grym spänst eller är råstark i magen.
Jag hoppar upp på den runda stocken och hamnar för lågt ner, fastnar men spänner hela kroppen, ge inte upp nu för hellvete. Ja kravlar mig sakta fram och kommer upp på ren styrka över hindret. Funktionären vid hindret applåderar ja har fokus på nästa hinder som strax är på ingång.
Ett nytt hinder för mig med hjul som snurrar. Det är lätt, men avståndet mellan hjulen gör det tyngre för min korta armräck, är precis så långt avstånd att jag måste ha sving och tajma greppet precis. Jag blir hängandes i hjulet och tänker lika dant som tidigare, ge för hellvete inte upp nu. Jag börjar svinga kroppen och greppar nästa hjul med båda händerna, svingar till nästa och har fått in svingen rejält till sista hjulet. Nu är det inga svåra hinder kvar och jag har klarat alla förutom platinumriggen.
Springer ut på bryggan och hoppar ner i vattnet och simmar bröstsim in till land upp för en brant backe innan den stora rampen ska bestigas. Jag tar satts allt vad jag har men är inte ens nära kanten jag ser ingen i närheten och jag vill bara vinna nu, så tar en straffrunda ner i backen med tung sandsäck och kommer i mål drygt 3min före tvåan.
Jag ler och det är gött att vara tillbaka i OCR cirkusen igen det finns mycket att ta igen här. 
