Allt en komiker behöver veta om Göteborgsvarvet

Ove Haugen  

Den 12 maj går Göteborgsvarvet av stapeln, och den här gången finns alla förutsättningar för att den årliga företeelsen ska bli ÄNNU roligare än förut. I år har nämligen tolv ståuppkomiker bestämt sig för att springa! Men det räcker inte; de ska även synas på scenen i start- och målområdet innan loppet. En av dem – Johan Ranner – har dessutom med sig egen ljudutrustning och avser att uppträda samtidigt som han springer (!). Och framåt kvällen kommer alla att uppträda på ståuppklubben Parken ( f.d. Harrys på Vasagatan).

Men låt mig återgå till det där om att ”springa”. Det var kanske att ta i lite för mycket. Tolv stycken är anmälda. Komiker är ju som bekant ett vekt, självömkande släkte, en samling halvalkoholiserade, hålögda varelser som sitter nätterna igenom på mörka källarkrogar, allt medan oförlösta skämt cirklar likt obotliga virus i deras hjärnor.

Det finns med andra ord en överhängande risk för att hälften av dem vaknar den 12 maj och blåser LITE mer snor ur näsborrarna än vanligt, och därmed tror de sig ha drabbats av svininfluensa, kolera eller tyfus. Eller så knorrar magen och de har alla hört om bajsmannen, som sprang varvet med bruna fartränder bakom sig på asfalten.
Alltså grips de av panik och ställer in.

 sick
Dags att stiga upp och springa två mil? Oh no!

En av dem är dock fast bestämd på att det här ska bli av. Han heter Lars Magnusson, är bosatt i Älmhult och har, som jag, sedan länge känt hur medelåldern tar ut sin rätt. Kroppsdelar som tidigare fungerade per automatik (vilka jag syftar till får yngre läsare helt enkelt gissa sig till) behöver nu hjälp på traven för att kunna leva upp till sin forna glans.

Hursomhelst hörde Lars av sig och bad mig bidra med lite pep talk: ”Många av oss är nybörjare på långlopp och behöver tips inför, under och efter loppet. Allt om utrustning, mat, dryck och så vidare…”
”Ok, svarade jag, och ångrade omedelbart. Jag menar, min förmåga till pep talk framgick ju inledningsvis; man peppar knappast någon genom att kalla henne halvalkoholiserad och hålögd. (Eller så är det just det man gör? De kanske tänker; han ska få se, den jäveln!)

Ett annat problem är att jag bara varit löpare under en begränsad tid, och syftet med den här bloggen är inte att undervisa. I mitt allra första inlägg skrev jag att det här blir ”en löparblogg som en ursäkt för att få skriva om livet (eller om ditt och datt, för att säga det mindre pretentiöst). Experttips gör du nog bäst i att söka någon annanstans, både när det gäller löpningen och livet.”
Men okejdå, Lars. Har du bett om det så… Vi tar det väl i tur och ordning och börjar med uppladdningen.

Innan loppet
Hur man förbereder sig hänger naturligtvis på NÄR man börjar förbereda sig. De som sprungit ett tag lämnar jag därhän (man kan ju inte riskera att ge tips som leder till att någon får en bättre tid än jag), men den som fram till nyår satt i soffan med en ölburk och en Camel utan filter ska få ett enkelt visdomsord: Ta det lugnt.

Det största misstaget nybörjare gör (och nu är jag seriös) är att ta i för mycket. Min första löptur i gott vuxen ålder var så jobbig att skorna sedan stod orörda i sju svåra år innan jag åter började springa. Efter detta misstag fortsatte jag med en lätt trekilometersrunda tre gånger i veckan under tolv månader innan tempot och distansen utökades.

Den som började träna i vintras har å andra sidan inte tolv månader på sig, och man ska helst ha testat 14-15 kilometer innan det är dags. Men som sagt; ta det lugnt. Försök springa minst tre gånger i veckan och växla löpningen med korta promenadsträckor, så finns chansen till ett liv även efter Göteborgsvarvet.
Spring däremot INTE 14-15 kilometer en eller två dagar innan loppet. Den sista veckan vilar du, och tar på sin höjd ett par korta, ytterst lätta rundor för att hålla kroppen och psyket i gång och påminna dig om att du har blivit en löpare.

Bästa sättet att träna är för övrigt att göra det tillsammans med andra. En runda i samtalstempo med en kollega som testar sina nya skämt får dig att springa både längre och fortare. Du måste ju försöka komma undan honom eller henne.

fortare
Du måste ju försöka komma undan…

Maten då? Tja, det pratas ju om pastaladdning (dvs kolhydratladdning). Det är säkert bra, och att annars unna sig variationsrik och sund mat kan givetvis aldrig vara fel.
Det är dock för sent att lägga om kosten den 12 maj, då loppet går av stapeln. Ät kort och gott en rejäl frukost – havregröt kanske? – och ligg sedan lågt under de återstående timmarna. Plussa inte på med en rejäl lunch utan låt en eventuellt andra måltid vara ultralätt. Drick i stället ordentligt (utan att magen för den sakens skull ska bli en vätskefylld ballong) och glöm det du vanligtvis har i glaset. Byt till vatten eller sportdryck och några slurkar kaffe.

Men åter igen; var försiktig med drastiska ändringar. En radikal kostomläggning strax innan loppet kan få lika ödesdigra följder som en lång träningsrunda dagen innan start. Tänk på basjmannen.

Under loppet
Du passerar startsträcket. Klungan är så tät att du knappast kan göra annat än att småjogga. Men en bit in i Slottsskogen öppnas den upp en aning och du kan öka farten. Det här är ju kul! Plötsligt tror du att du heter Mustafa ”Musse” Mohamed eller Haile Gebrselassie eller Malin Ewerlöf.
Tro inte det. En sådan vanföreställning får dig att kollapsa innan du nått säldammen fem minuter senare. Hitta en rytm, ett tempo, som känns bekvämt, och följ strömmen. Snart passerar du Älvsborgsbron och är ute på Hisingen. När halva Hisingssträckan är avklarad kommer du till Sveriges Radio, och där står sannolikt urgöteborgaren Hasse Andersson med sin mikrofon. Dra en göteborgsvits och spring vidare.

goteborgsvits
Dra en göteborgsvits och spring vidare.

Snart är du på Göta Älvbron och närmar dig fastlandet, du har bara en dryg halvmil kvar och om få minuter springer du (alternativt kryper) uppför Avenyn med jublande folkmassor runt dig, Här är det inte som på scenen. Ingen häcklar dig, Även den tröttaste stackaren med den uslaste löpstilen får uppmuntrande tillrop. Fyra-fem kilometer till och du är åter inne i Slottsskogen. Målgången hägrar.

I och för sig var det här en snabbspolning av de tjugoen kilometrarna, men vad hade du väntat dig? En löpardagbok i realtid?
Låt mig i stället gå in på vad vad som krävs när det gäller utrustning samt mat och dryck under loppet.

Men inte ska man väl stanna och äta? undrar du kanske.
Nej, det var en oprecis beskrivning, men många som springer långlopp har med sig en så kallad nödraket i byxfickan. Oftast är det en Enervit Gel – en söt, seg, kväljande massa som knappt går att svälja, men som ger ny energi. Själv brukar jag pressa i mig en sådan efter cirka en mil, vilket inträffar ungefär samtidigt som man passerar Hasse Andersson vid Sveriges Radio. Jag tycker att den hjälper, men det skulle lika gärna kunna vara Hasse.

Testa dock nödraketen på ett av dina träningspass innan loppet. Man vet aldrig vilka effekter den kan ha. Tänk på bajsmannen. (Hasse Andersson testar du genom att ratta in Radio Göteborg varje vardag från klockan 9.35.)

Kläder och övrig utrustning
Att du måste ha vätska under loppet är inget du behöver vara fysiolog för att begripa, så jag nämner det bara i korthet. Många springer med vätskebälte, men egentligen är det onödigt. Sakta in vid vätskestationerna, få i dig lite vatten eller sportdryck, kuta vidare. Ju högre temperatur desto mer vätska. (Under 1920-talet experimenterade tränaren Arthur F. H. Newton med brandy som energitillskott under långdistanslöpning, men känn dig på inget sätt förpliktigad att ta vid där han slutade. Han hade sina skäl. Att sluta, menar jag.)

Nog om dryckerna. Lite om kläderna: Du kommer att se dem som springer i Lille Skutt-dräkt och Stålmannenkostym, och det är ju verkligen jätteroligt. Vad är en Johan Glans i högform på scenen jämfört med en medelålders man som varit på Butterix och försöker likna en liten kanin?
Men hur frestande det än kan vara så är mitt tips att avstå. Det blir för varmt.

Överhuvudtaget gör många misstaget att ha på sig för mycket. Om inte den 12 maj bjuder på en köldknäpp räcker det med kortbyxor och en funktionsT-shirt, och för den som vill verka avancerad kan en uppsättning så kallade kompressionskläder vara ett alternativ. De sägs vara bra för blodcirkulationen, och du visar vad du eventuellt har av muskler. (Vissa kan möjligtvis tycka att kompressionskläder är en FÖR avancerad mundering för nyblivna varvslöpare, men låt mig upprepa min devis: Det viktiga är inte att springa fort utan att se ut som om man gör det.)

Att ha någonting på huvudet är förresten också viktigt, och då särskilt om solen skiner. Följande löpartips kan rent av betraktas som den här textens viktigaste, och det är grundat på empirisk forskning:
Fågänga män MÅSTE springa med keps! Annars rinner hårvaxet ner i ögonen när man svettas. Det svider.

hairstyle
På med kepsen! För Guds skull!

Sedan har vi ju fottyget, som egentligen är ett kapitel för sig. Här nöjer jag mig med att konstatera att skorna måste vara väl insprungna. Det säkraste sättet att göra sig illa är att springa i ett par sprillans nya dojor. (Läs i övrigt min tidigare bloggpost med rubriken Skoexperimentet.)
Med detta lämnar jag kläderna och går till det där livsviktiga som ingen löpare klarar sig utan. Jag menar, tänk hur långsamt och håglöst vi skulle springa utan iPod och en svindyr pulsklocka med GPS och direktuppkoppling till NASA. Eller?

För min del (och nu är jag åter seriös) är förhållandet till prylarna dubbelt. Ibland, och särskilt när prylarna krånglar, längtar jag efter att bli Den nakna löparen, barfota och teknikbefriad, för vilken löpningen är en tillflykt från civilisationens alla krav. Men för det mesta tycker jag det är kul att ha koll på puls, distans och hastighet (och särskilt om man har ambitioner om en viss sluttid på varvet).

iPoden betraktar jag egentligen som onödig under ett lopp. Man stänger in sig i sin lilla bubbla och missar en stor del av folklivet, jublet, kort sagt allt runt omkring. Men å andra sidan har iPoden hjälpt mig ett antal gånger när orken tagit slut under loppets sista sträcka. Jag har med den som ett slags nödhjälp, och att plötsligt få en bra löparlåt i öronen har varit tre gånger mer uppiggande än en nödraket från Enervit.
”…cause tramps like us, baby, we were born to run.”

Efter loppet
Grattis! Du är i mål! Lägg dig inte orörlig ner på marken utan håll dig i rörelse så att du inte stelnar och får träningsvärk som varar fram till nästa Göteborgsvarv. Stretcha, ät en banan och få i dig vätska. Vatten och kaffe finns i målområdet, men drick nu för all del inte tre muggar svart kaffe på tom mage. Tänk på bajsmannen!

Lycka till

http://www.youtube.com/watch?v=QN42dxSfd3A

{fcomment}

 Dela på Facebook