Nu har jag äntligen återfått kontinuiteten i träningen och milen rullar in i jämn takt på kontot. Så även varven på löparbanan. Förra veckan blev det som brukligt tre kvalitetspass, men mer ovanligt var att alla förelades på bana. Detta dessutom långt innan bansäsongen dragit igång på allvar och i en period då mitt fokus alltjämt är på halvmaraton. Njutningen av att snurra varv efter varv på löparbanorna en ljummen vårkväll, då solen dessutom kommer åt varenda meter jag springer, är helt enkelt oemotståndlig.
Veckan började med 6x1000m + 2x500m och 500m joggvila i måndags kväll. Härligt att för första gången sedan Berlin Halvmaraton trycka på ordentligt och få känna tillfredställelsen av att susa fram i sub3min-tempo igen. 26 varv in på kontot!
På torsdagens träningsprogram stod 16x60s med 40s joggvila och upprymd av den återupptäckta kärleken till de rödskimrande rundbanorna förlades även detta pass på närmsta friidrottsarena. 20 nya varv att anteckna i dagboken!
När lördagen sedan kom var det dags för intervaller igen. Denna gång 8x1000m och givetvis även dessa på bana. Ytterligare 20 varv avverkades och bokfördes med glädje!
Som om detta inte vore nog drog löparbanornas attraktionskraft mig till sig under flertalet distanspass och då jag passerade friidrottsarenan kunde jag inte låta bli att springa in och njuta några varv. Totalt nära 90 varv under veckan som helhet och nära 3,5 mil runt-runt på samma ställe.
Är det hängivenhet? Javisst! Är det fanatism? Jag vet inte, gränsen är hårfin. Är det normalt? Definitivt inte. Är det kärlek? Utan tvekan!
Jag älskar mitt oval office!
