Äntligen 5 000 m pers!

0
10

Uppladdningen till gårdagens 5000 m lopp har varit långt ifrån spikrak och bekymmersfri. Några dagar innan vi åkte hem från USA för 2 veckor sedan kom problemen med hälen/hälsenan tillbaka. Troligtvis har jag trappat konstigt på en pinne, vilket sedan har gjort att foten fastnat fel och skapat en del felbelastningar. Under de senaste 2 veckorna har jag kört mestadels alternativträning och bara 5 löppass; 3 st korta distanspass, 1 st snabbdistanspass som för övrig gick åt skogen och 1 st kortare intervallpass i torsdags, som gick otroligt bra. Det har varit så otroligt frustrerande att behöva cross-träna när den den där härligt lätta känslan i kroppen/benen äntligen infunnit sig. Sista veckan i USA hade jag 3 jättebra interval/tröskel pass, innan skadan på nytt dök upp.

Jag visste att formen var bra när vi i fredagskväll åkte till England för att springa mitt första 5000 m lopp sen Finnkampen 2012. Målet var att springa runt 16:15 och helst under 16:12 för att försöka kvala till Europacupen i juni på 10 000m. Vi hyrde en bil i lördags för att kunna ta oss till tävlingen. Så otroligt stressigt att köra på vänstersida av vägen. Som tur var Brandon med som make, coach och chaufför så jag slapp den extra stressen av att köra bil på fel sida av vägen precis innan ett lopp.

bild_2

Tävlingen var i lördagskväll i Watford, ca 1 timmes bilkörning från Gatwick. 5000 m starten skulle ske först kl 21:30 Brittisk tid/ 22:30 svensktid. För att vara pigg vid en sådan sen start tog jag en tupplur och svepte en kopp espresso. Vilket verkar ha funkat perfekt. Starten gick ett par minuter före 21:30 och jag var fruktansvärt pigg, 12 tjejer sprang iväg. Det fanns en hare som skulle hålla 73 sek/varv. Mitt mål var att hålla 78 sek / varv. De två snabba tjejerna stack iväg, efter dem bildades en klunga på 5-6 personer. Jag märkte på en gång att jag skulle få massor av draghjälp från de andra tjejerna. Jag la mig sist i klungan, varv efter varv gick förbi, jag försökte intala mig själv att ta det lugnt, bara åka med, inte stressa. Efter några km la jag mig mitt i klungan för att känna energin från de andra löparna och för att minska risken att bli avhängd. Första km passerade vi på 3:15 – perfekt helt enligt plan. Efter 2 km hade vi 6:29 – fortfarande perfekt. 3km var också helt enligt plan – 9:44. 4km passerades på 13:01 – 1 sek långsammare än planen. Jag gör några (så här i efterhand) dumma försök att ta ledningen med 4-5 varv kvar, försök som kostade energi och som egentligen inte gav något bra. Med 800m kvar känner jag att jag måste öka farten om jag ska klara 16:12, de andra tjejerna svarar men jag tar ledningen av klungan. Med 300m kvar springer tjejen som lett vår klunga nästan hela vägen om mig, och jag har ingen möjlighet att hänga på. Jag kommer in på en tid av 16:14:96. Otroligt trött, glad och svettig. Förhållandena var perfekta, helt vindstilla och 18-20 grader.

bild_1

Det har varit en sjuktlångväg tillbaka från skadan ifjol som knappast varit spikrak. Det känns otroligt bra att kunna få ett kvitto på alla alternativa pass som jag gjort under det senaste året. Även om man inte springer hela tiden kan man fortfarande springa snabbare än någonsin. Det måste jag ta med mig nu när jag har en annan liten skada. Som alla löpare är mitt nya mål att springa ett nytt pers nästa gången jag tävlar. Innan helgen var det att springa under 16:15. Kanske nästa gång blir det under 16:10. I och med att säsongen har precis börjat kan jag börja drömma om sub 16!

bild_3

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här