Är huvudet dumt, ja då får fötterna lida

0
6

Ja, det händer inte mycket på löparfronten här. Halvmaran Kanallöpet var i Söndags. På måndagen kunde jag knappt gå på jobbet. Idag tisdag så kändes det lite bättre när jag vaknade men så fort jag rör mig dvs. går så får jag ont i foten. Åtta timmar på Statoil innebär ganska mycket av att röra på fötterna. Så det kan vara så att mitt leende mot kunderna kan vara ett sammanbitet svälj av smärta och den vänliga blicken igentligen betyder: DRA ÅT HELV….   Nej så är det ju  självklart inte.

Som sagt, det händer inte mycket på min löparfront för tillfället. Inväntar torsdagen och grabbhalvan. Ny bansträckning, samma motstånd (för bra motstånd i Norrköping) lite längre.Det ska bli riktigt kul. Men samtidigt vet jag att på fredag är det inte lika kul när jag ska halta omkring på jobbet. Så jag ska delge en liten historia som utspelade sig för nästan ett år sedan. Jag hade köpt nya fina skor. Alla löpare älskar nya fina skor. (tror jag..)

2010-06-24

Jag har blivit Nikeskofrälst på senare år. Så mitt senaste tillskott i skohyllan blev ju självklart ett par lunaracer 2.
Beställde storlek 8,5 (Uk size) som i mina andra Nikeskor. Men det visade sig ju att denna modell var mindre i storleken än övriga Nikemodeller.

Efter gårdagens premiärpass insåg jag att de var för små, men ytterst lite.
Så en lysande ide ploppade upp i min löparhjärna: Springa utan strumpor i skorna. Det skulle ju bli perfekt.

Dagens pass: 27 km på kuperade grusvägar, underbart!
Snörade på mig skorna på mina bara fötter och gav mig iväg.
Vilka skor. Jag flög fram, backe upp och backe ner. Dammet yrde om mina fötter, solen stekte från en klarblå himmel. Livet lekte.

Men vid km 12 började det “brinna” i mina hålfötter. Jag insåg vad som var på gång. Så jag ökade den redan höga farten och steglängden för att slippa sätta i fötterna så ofta.

Km 16: Nu gick det inte mer. Jag blev helt enkelt tvungen o stanna och fundera över hur fan jag skulle ta mig hem. Ta av mig skorna och springa barfota på grusväg var ju inget alternativ.

Det jag skulle behöva nu var ett par strumpor.Hm… strumpor…..hm…. t-shirten hade jag tagit av mig i värmen och jag tittade på den i min hand. Ärmarna såg fan ut som strumpor, med lite fantasi.
Letade upp en vass sten och började karva. Craft ska ha en eloge för sin fina slitstarka kvalitet. Jag fick slita som en bäng för att få bort lite tyg.Ena ärman borta, knöt tyget runt min ena fot och snörade på mig skon och gick några steg. Hallelulja, det funkade!!!!

Ivrig som en hungrig hund som kastar sig över sin matskål började jag fila på den andra ärmen.
Nu hade jag fått in snitsen så i ett hujj hade jag min andra “strumpa” på foten.

Jag var väl medveten om att kortaste vägen hem nu var 8 km så jag joggade iväg så fort jag kunde på mina värkande fötter.

Värmen, flugorna och mina smärtande fötter gjorde den korta biten hem till ett litet helvete!
Men jag har lärt mig en värdefull läxa.

* Spring alltid i en ful tröjja som du inte är rädd om.

fttr

Så kan det gå..

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här