Årskrönikan del 1

0
2

Vad hände egentligen av vikt 2012, alltså inte rent världsligt utan ur mitt perspektiv, eller kanske rättare sagt i mitt tävlingsliv. Inser att ett år är långt och därför kommer här del 1…

Jag startade upp tävlingssäsongen i början av februari på hemmaplan. 3000m skulle avverkas och DM-medaljer och KM-titlar fördelas. Alltid ganska nervöst när man inte tävlat på länge, befinner sig i en ganska tuff träningsperiod, men ytterst gärna vill prestera en bra tid. Nu får man säga att inledningen på året blev bra och jag sprang in på 9.45 och slog således pers med 15s.

Nu såg jag liksom bara en fantastisk inomhussäsong framför mig helt utan problem. Min fantasi är lite för bra och en vecka senare fick jag för första gången i år ont i en fot och det var en vecka kvar till SM. Inget bra läge, kämpade tappert med att formtoppa på cykeln, få foten att snabbläka och som en sista åtgärd tejpa den med otroligt fin neonrosa tejp(får man välja mellan hudfärgad, svart och rosa så är det ju inte ens ett svårt beslut). Inget funkade, ställde mig trots allt på startlinjen för att slippa spekulera i om det kunde gått bra. Nu gjorde det inte det alls och jag lämnade Örebro ganska besviken.

I detta läge hade det nu kunnat vara bra om jag hade tänkt mig att vila lite. 3 dagar senare skulle vi dock på träningsläger till Madeira. Lite jobbigt läge! Konstaterade dock ganska snabbt att det i nödfall fanns tillgång till både gym och pool på hotellet. Alltså fanns det hopp om att någon slags träning kunde bli genomförd trots allt. I sista sekund för avresa tejpades foten om på ett helt nytt sätt som verkade hoppfullt, därefter lovade jag att jag kanske trots allt inte behövde springa något första dagen i alla fall, skulle se till att det inte blev sämre och komma hem mer hel än vad jag åkte. Just det, det dröjde säkerligen ett par timmar efter att vi landat tills jag stod med löparskorna och skulle besegra den första backen på Madeira. Resten är kanske mest historia, men en vecka senare när jag åter landa på svensk mark mådde foten åter bra och jag hade sprungit en hel mängd av fina och långa distanspass. Mer än vad jag ens hade vågat hoppas på. Tempopass blev det dock inga av, på Madeira lutar det dock antingen uppför eller utför så hur man än gör så blir man helt fantastiskt trött i alla fall.

Madeira

Fina vyer på Madeira!

Nu var det dags och börja ladda inför terräng-sm på hemmaplan och grästräningen påbörjades. Vägen till att komma i form inför mästerskapet fick gå via Startmilen i Örebro. Nu hade jag lite ångest igen och var ganska säker på att en mil i tävlingsfart skulle knäcka mig totalt och det mest troliga scenariot var såklart att jag skulle falla död ner av energibrist någonstans utmed vägen. Dessa tvångstankar försvann dock när starten väl gick och jag gick ut hårdare än någonsin förut. En satsning som höll och i princip ledde jag från start till mål och slog nytt pers. En stabil start på utomhussäsongen. Nöjd och glad och bl.a. en chokladask rikare lämnade jag nu Örebro.

Sen är det ingen som orkar läsa om jag ska göra en detaljerad utläggning om allt som hände, men sammanfattningsvis så avverkades några smålopp, lite orienteringsstafetter och ganska många träningspass och flera varv på Stångebro och det laddades inför SM i största allmänhet. Jag var även en sväng till Kumla stadslopp och såg till att ta med mig både segerkransen och en tavla med en hackspett på hem.

Nu var vi så till slut framme vid årets stora mål och det var dags för terräng-SM. Startade upp med 4km, satsade friskt, hoppades på medalj, blev trött och slutade (som vanligt!) 5:a. Nästa dag var så dags för 8km och satsade åter friskt, såg till att det räckte hela vägen denna gång, fick med mig ett brons hem och var otroligt nöjd… forts. följer…

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här