Vi får inte glömma bort att tanka bilen med rätt energi. En av de större utmaningarna för löpningen är att hitta det optimala kostupplägget. Faktum är att bara springa och springa och tro att detta enbart skapar framgång och utveckling utan att lägga en tanke kring kost är inget framgångsrikt recept. Sjävklart kan vi unna oss godsaker och en extra portion för att det är gott, men en ansvarsfull löpare anser jag lägger ner lite hjärta och själ för att ta hand om sin kropp. Vår kropp ska hålla många år och sluta springa vill vi inte pga skador som en följd av bristfälliga kostupplägg. Livsmedel, tajming och mängd är tre faktorer jag tycker man borde ta med i sitt upplägg.
Det är dock inte alltid helt lätt att hitta en bra balans. Jag har under hela mitt vuxna liv lagt mycket energi och tid på att experimentera mig fram för vilken kost som passar just mig för att kunna optimera min träning. När det kommer till just löpningen som har tagit över helt de senaste åren upplever jag en större utmaning än när det kommer till cykling och styrketräning. Känner ni kanske igen fenomenet löparmage? Min mage är väl bekant med det. Jag har alltid haft en ”tung” känsla med mat i magen och hellre varit lite halvtom i magen och sprungit på en måltid som intogs flertal timmar innan en löprunda.
Sedan jag började öka på intensitet och längd lite mer markant för ett halvår tillbaka, med målet att både bli snabbare på milen men även en mer uthållig löpare för längre distanser än så, insåg jag att jag måste öka mitt energiintag. För milslopp våga äta närmare inpå loppet, och under längre distanser våga äta kontinuerligt distansen igenom. Det var ju bara det där problemet med den där löparmagen! Men sagt och gjort. Efter att ha vågat testa lite fram och tillbaka kan jag utan tvekan konstatera att mat = bensin för kroppen. Den tunga känslan släpper oftast 5 km och därefter är resterande passet en lättare uppgift än att springa med en ”lätt” känsla och helt tom i tanken. Bara Vetskapen om att min kropp är påfylld ger mig mental styrka för att våga pressa och ta ut mig.
Inför min ultradebut blir nu en utmaning att få magen att må bra hela vägen från startlinjen till mållinjen. Under mitt senaste marathon testade jag gels, där jag tror en av nyckeln för hur bra min kropp reagerade var att jag vågade inta dessa innan energin var slut, innan behovet var märkbart i kroppen. Under maran såg jag även till att få i mig rikligt med vatten vid varje station men även salt för att kroppen ska kunna hantera vätskebalansen. Konceptet fungerade som sagt otroligt bra då jag sänkte mitt PB med 32 minuter från föregående års lopp. Magen mådde bra och och inga krämper. Jag lägger 60% tacksamhet till ändrat energiintag, 20% för min mentala styrka och 20% för min ökade träningsmängden under våren.
Summa sumarum får vi inte glömma bort kostens betydelse och ta ansvar för vår kropp och löpningen den får uppleva. Inte heller får vi vända på steken och tappa fokuset på löpningen, mat ska även vara en frizon som ger oss glädje. Min favoritmåltid av alla är en stadig frukost. Vilken är eran?
