Back on track

Ove Haugen  

En tids vila från springandet – tack vare halsproblem, penicillinkurer och dylikt – har också lett till en tids vila för bloggen. I går genomfördes dock det första riktiga långpasset sedan Göteborgsvarvet, och förhoppningsvis är jag nu ”back on track”.
Efter passet låg jag raklång i sängen och läste en nyutkommen roman av Johannes Anyuru. Den heter En storm kom från paradiset, och handlar om hans pappa, som blir ett offer för historiska omständigheter under början av sjuttiotalet. Han är nyutbildad ugandisk stridspilot precis när Idi Amin tar över makten i landet, och hamnar mot sin vilja i ett gerillaläger i Tanzanias djungel. Enda sättet att överleva är att fly, och enda sättet att fly är att springa.

Utan några som helst övriga jämförelser känner jag oerhört väl igen mig i en kort sekvens om just löpningen (så som jag tror att alla löpare som tvingats till ett uppehåll kan känna igen sig). När den inte längre så vältränade piloten börjar träna för att förbereda flykten beskrivs det nämligen så här:
”Fötterna trampar ner de knakande kvistarna och den våta jorden gungar när tårna trycker ifrån, och brötkorgen lyfts, och kroppen skjuter framåt, uppåt.
Han drar in luft, flämtar. Kroppen minns att den har sprungit och att den var lycklig när den sprang”.

Den känslan. Kroppen som liksom tackar mig för att jag äntligen har gett mig ut igen. Smärta. Konditionsförlust. Javisst. Men ändå…

I övrigt kan jag varmt rekommendera Anyurus bok: Ett suggestivt språk och en berättelse som griper tag och vägrar släppa förrän på sista sidan. Om ens då.
I kväll läser jag klart och i morgon är det dags för ännu ett löppass i raden av alla de rundor som slutligen utgör ett liv.

”Kroppen minns att den har sprungit och att den var lycklig när den sprang.”

anyuru

 Dela på Facebook