Bevakningen som Gud glömde

0
13

DSC_0399

Ibland går det mesta enkelt, ibland inte. Jag tyckte att jag hade järnkoll inför bevakningen på plats av GöteborgsVarvet.

Jag utlovade en storsatsning som inte riktigt höll hela vägen, det ska jag villigt erkänna.

Att gå All In är som alla som någon gång testat poker vet riskabelt.

Det var det nu också.

Först lämnade webmastern och PR-gudinnan återbud. Okej, den biten löser sig ändå tänkte jag.

På morgonen, en timme innan avfärd från Norrköping till Göteborg, sjukskrev sig det duktiga fotoparet från Runpix. Febern och illamåendet gjorde dem obrukbara, plikttrogna som de är så väntade de in i det längsta med att kasta in handduken, eller handdukarna i det här fallet. Sådant som händer.

Jaha. Hur få tag på åtminstone en fotograf klockan sex en lördagsmorgon? Det gick naturligtvis inte. Närmast var Leif Hallberg som ringde upp när jag passerat Jönköping. ”Vad synd, telefonen låg vid datorn. Annars hade jag gärna följt med”.

Men ge upp? Nej. Jag har bevakat GöteborgsVarvet själv förut för andra medier. Jag fick helt enkelt gå All In på egen hand.

Det gick nu med, även om det blev något stressigt att både fota, intervjua, skriva och lägga in bilder.

Speciellt när de bästa i både dam-och herrklassen kutade i mål inom loppet av tio minuter. Missade snack med snabbaste svensk, Brandon. B från FK Studenterna. Får fram hans mobilnummer på datan, men mobilnäten är helt utslagna och det blir ingen kontakt.

Nu var det inte hela världen, eftersom den svenska insatsen på den manliga sidan var synnerligen blek. Dock ska ingen skugga falla över Brandon, han kan knappast lyftas fram som ett stort svenskt hopp i de här sammanhangen. Den svenska eliten laddar istället för fullt inför Stockholm Marathon nästa lördag.

Där kommer Löpning För Alla också att vara. Vis av erfarenheten så lovar jag den här gången inga stordåd. Det är alltid bättre att leverera än att snacka i förväg.

När det visade sig att jag inte kunde lägga in bilder från min bärbara dator så hetsade jag inte upp mig för det. Jag satte mig helt lugnt i bilen och körde hem de 35 milen och fortsatte jobba.

Till slut blev bevakningen av GöteborgsVarvet ändå rätt lyckad. Men historien bakom blev en riktig rysare. Att jag dessutom fick skoskav på vänster häl och nu förmodligen inte kan träna på några dagar var liksom inte helt oväntat en dag som denna.

Nu springer vi (snart)!

Föregående artikelBildspel från GöteborgsVarvet 2011
Nästa artikelSnabba och långsamma kändisar i Varvet
Redaktören har ordet Namn: Mikael Grip. Bor: Krokek (utanför Norrköping). Meriter: Silvermedalj på 800 meter från Tiwaz. Open 1979 och en bronsmedalj från 1981. Deltog i press-EM Göteborg 2006 på 800 meter. Har genomfört två Lidingölopp. Flera Grabbhalvor bland de 100 bästa. Tvåa i Kvarseborundan (2009). Personliga rekord: Fem km landsväg: 18.10. Tio km: 37.35. Halvmaraton 1.23,16. Favoritsträcka: Letar fortfarande. Vill med löpningen: Må bra, orka mer och därigenom göra det jag vill i livet. Roligaste löpminne: När jag 2006 var i Atlasbergen i Marocko och följde Sveriges då bästa maratonlöpare Said Regragui. Ser fram emot: Att utveckla Spring Löpning För Alla till någonting riktigt bra för alla löpare i Sverige.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här