Jultraditioner!

0
7

Denna vecka har det ju nu hänt några stora händelser och den ena är att jag har startat min blogg, snart kanske skrivit mitt första blogginlägg och sen har vi ju dessutom firat jul. Därför får mitt första inlägg helt enkelt komma att handla om jultraditioner…

I vår familj har den viktigaste traditionen på julafton de senaste åren helt enkelt handlat om träning. Kanske inte helt oväntat trots allt. Nu pratar vi liksom inte om någon lite lätt mysig jogg där och min bror ska ut och umgås. Traditionen grundlades när vi var orienterare och inledningsvis bestod den således av orienteringsträning, en större mängd av kortare banor skulle klaras av där varje var en tävling. Nu får jag ju dock erkänna att som lillasyster så fick jag aningen kortare banor så jag trots allt kunde tro att jag kunde vinna. Så här i efterhand kan jag nog inse att det säkerligen var noga uträknat att det inte fanns en chans för jag vann då inte enda vad jag kan minnas. Vid närmare har jag nog aldrig vunnit någon tävling mot min bror… det ingår liksom inte att lillasyster vinner, men hon kan få vara med och får vara nöjd med det. Nåja det är en annan story det och nu var det ju julafton… Träningen var inte avslutad förrän klockan hade passerat en bit över 2h och skumtomtarna skrek efter oss. På den tiden var jag kanske inte riktigt tränad för att vara ute och träna så här i 2h och resterande del av julafton fick sen bestå av att i gott samarbete med diverse sötsaker för att hålla sig vaken. De senaste åren har träningen fått modifieras aningen, dels på grund av något år med snö som gjorde att jag med all säkerhet hade drunknat om jag hade lämnat plogat väg och därefter kanske mestadels på grund av insikten att springa väg är ganska trevligt. Den viktigaste traditionen att det ska vara långt och tufft har vi dock stannat kvar vid.

I år hade det dock uppstått ganska stora problem med jultraditionerna. Med en stressfraktur i ena foten så var det ju liksom bara att inse att traditionen skulle gå en tillfällig död till mötes. I detta läge fick det nu göras en snabb research över hur träningsmöjligheterna trots allt skulle se ut när man kommer befinna sig ute i obygden för julfirande. Löpning var då kört och nästa tanke var cykling, men cykla utomhus mitt i vintern gör man inte om man är löpare. Nästa alternativ var om jag nu kunde få med mig spinningcykeln, efter att ha tagit i med all min kraft och lyckas rubba den ungefär 1mm så kändes det som den stod ganska bra där den står. Nu dök nästa briljanta idé upp, skidåkning! Efter att ha fått ett blankt stort fet nej på att utsätta min fot för klassisk åkning så blev det till slut ett oki för skate. Nästa problem i det hela var att skate åkte jag väl senast när jag vara typ 13 år och därmed fick det första delprojektet bli att shoppa ny utrustning. Kanske inte alltför lätt, men så småningom var alla beslut fattade, jag var aningen fattigare, men ett par skidor rikare och träningen på julafton var modifierad men löst. Trodde jag i alla fall… I detta läge hade jag nu en väldigt glamorös bild av skidåkning. Det är liksom alltid -4, strålande solsken och perfekta stenhårda spår och man kan liksom glida omkring där så fint.

I verkligheten vaknade jag upp på julafton, tittade ut och konstaterade att det hade kommit 1dm nysnö under natten. Lite jobbigt läge, men nu hade jag ju mina nya skateskidor och lite nysnö ska inte komma och stå mellan mig och min träning. Alltså var det bara ta skidorna och bege sig till det fina stället Olstorp. Är det något ställe man liksom ens kan tro att det vara ute och spårat även på julaftonsmorgon så är det där. Nu var tyvärr inte så fallet, en del av mig tyckte såklart att det var ganska sunt, en större del att det var ganska tråkigt. Jag fick trots allt på mig mina skidor och började så smått röra mig framåt. Den där glamorösa bilden av att det liksom bara är lite lätt att glida framåt blev ju därefter snabbt förstörd även den och det var nu bara liksom bara inse att skidåkning är ett slit och det är i princip alltid kallt och jävligt på de flesta sätt. Skönt, med den insikten så var det nu bara ta sikte på att bli riktigt trött. När armarna började skaka, balansen var ner på noll och jag började få hallunciationer om glögg och pepparkakor tyckte jag att det fick räcka. Därefter tränade jag även skidor nästkommande två dagar, inte helt oväntat i lite mer nysnö, kompletterat med snöstorm och avslutningsvis spöregn. Därefter flydde jag landsbygden kanske lite mer härdad, men med insikten att cykel och crosstrainer har sina ytterst få men ändå goda sidor. Till detta lär jag dock återkomma…

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här