Dagens medlem är Lennart Jensen från Helsingborg. Lennart är löpare sedan många år tillbaka och har ett antal lopp på sitt CV. Han har reflekterat över en grej som jag tror många funderat över, antalet startande på olika lopp?
Hur är det egentligen med antalet startande på loppen, många lopp stoltserar med fina ökningar, men vad ligger bakom de siffrorna? Och hur vill vi tävlande få informationen? Lennart har sina tankar, vad tycker du?
Vem är Lennart Jensen?
Jag är en 59-årig urhelsingborgare som arbetat inom idrotten i 22 år, varav nästan tjugo år som verksamhetschef på Friskis&Svettis, men som idag arbetar med administration inom avfallsbranschen. På fritiden är jag drivande kraft och skådespelare i Helsingborgsrevyn. Där har jag nytta av god kondition och att ha ”rensat skallen” före repetitioner och föreställningar. Annars umgås jag med familjen och med vänner och reser när tillfälle ges.
Jag har sprungit i mer än 40 år. Anledningen att jag började springa var när jag förstod att mitt bollsinne inte räckte till för att spela fotboll på högre nivå. Löpningen är fantastisk, jag älskar frihetskänslan, man kan springa närsomhelst, varsomhelst och hursomhelst.
Det är även enkelt. Man behöver ett par bra skor, byxor, tröja och strumpor. Sen är det bara att ge sig iväg. När jag reser packar jag alltid ner skor och löpkläder. På resmålet ger jag mig ut för att upptäcka omgivningarna. Härligt! Jag gillar också att man kan ”starta där man står”, kan ge sig av när man vill, inte behöver passa tider och kan springa både ensam och i grupp (fast då behöver man passa tider). Förr kunde jag springa uppemot 25 lopp per år men nu brukar det bli 5-8 lopp på ett år. Kanske har jag blivit för bekväm för att åka iväg och stannar hellre hemma och springer en runda.
När man springer rensar man hjärnan och kommer på lösningar utan att behöva tänka på problemet. Lösningen dyker bara upp i skallen när man minst anar det. Brukar berätta om tidigare bravader när arbetskamraterna tycker att jag är långsam. Jag är en av få löpare på jobb som springer milen ”snabbare än min ålder”.
Även om jag alltid sprungit på känsla och aldrig haft någon strukturerad träningsplan så var tidigare målet att springa så snabbt som möjligt. Jag har gjort milen på 37:30 i ett flackt stadslopp i Köpenhamn. I det mer kuperade stadsloppet Springtime i Helsingborg har jag gjort 38:08. Detta är jag stolt över. Det är dock nästan 30 år sedan, idag är jag glad om jag klarar milen neråt 50 minuter. Halvmaran i Berlin har jag gjort på 1:35:53
Tidigare kompletterade jag löpträningen med jympa och styrketräning, men inte nu. Idag försöker jag spring fyra gånger i veckan. Två rundor är 8-10 km på känsla, ett lite längre (>12 km) och ett är mer kvalitetsinriktat. Jag kompletterar med lite styrketräning och med att cykla till jobbet.
Jag fortsätter att springer för att det är skönt, avslappnande och roligt. Och för att jag alltid sprungit. Löpningen är en viktig del av mitt liv.
Ambitioner framåt?
Jag vill försöka fortsätta springa milen ”snabbare än min ålder”, gärna under 55 minuter och att klara halvmaran utan att gå. Har haft problem med kramp när jag tävlar på halvmaran. Efter 20 km har kroppen sagt stopp och jag har fått stanna för att stretcha innan jag haltande kunnat ta mig i mål. Måste hitta en lösning på detta.
Du har reflekterat över loppens siffror över deltagare, berätta?
Jag tar Springtime i Helsingborg som exempel men det finns många arrangörer som gör på samma sätt. Springtime började som ett 10 km lopp med många deltagare. När deltagarantalet sjönk startade man fler lopp såsom 5 km- och barnlopp. Idag jämför man det totala antalet deltagare i 10 km-, 5 km- och barnloppen med antalet löpare när man bara hade ett 10 km-lopp och säger att fler (eller lika många) springer Springtime idag som förr.
Jag anser därför att man alltid ska jämföra deltagarantalet år från år på samma sträcka och inte lägga ihop de olika sträckornas deltagarantal. För mig är Springtime i grunden ett 10 km-lopp och deltagarantalen för 10-km ska jämföras. Sedan kan man gärna berätta om det totala deltagarantalet.
Du har gått med i Springklubben, varför?
Jag gillar tanken om en klubb som arbetar för att utveckla svensk löpning genom presentera och inspirera svenska löpare att utvecklas. På något sätt gör vi det tillsammans när vi kan läsa om och inspireras av många olika löpare, när vi kan läsa om träning och tävling och om vad som händer i löpar-Sverige. Magasinet är fullmatat med läsvärda artiklar som roar och ger värdefulla tips.
Vill du läsa om svensk löpning, profiler, träning, klubbar, forskning, hälsa, tävlingar, mycket trail och ultra, och olika livsöden med mera och samtidigt stödja svensk löpning – gör som Lennart, teckna dig här om du vill ha nästa nummer.
