Dagens medlem träffar vi i Eksjö i Småland, det är Kristin Nordqvist en träningsglad tjej som i år klarat av Ultravasan 90km.
Många känner säkert igen sig i Kristins vardag, löpningen är den där sköna ventilen som man har när man behöver andas och få egentid. Kristins envishet har tagit henne långt och jag tror minsann att det blir ett nytt PB i oktober.
Vem är Kristin Nordqvist?
Jag är en tjej på 34 år som älskar löpning. Eller inte alltid men oftast :) Jag är född och uppvuxen utanför Eksjö i Jönköpings län. När jag var yngre höll jag på med mycket lagidrott som fotboll, innebandy och bandy men även pingis. När jag var runt kanske 20-22 år så slutade jag med de sista av de sporterna. Jag kände att jag själv ville styra över tiden jag tränade och inte ha fasta tider. Då började jag att löpträna mera. Men inte på någon seriös nivå. Utan mer då och då. Jag var även med i små tävlingar runt Eksjö. Till exempel Höreda loppet som jag vann några gånger. Jag gjorde även min rekord mil på Eksjö stadslopp 2011 på 42:30. Man kan väll säga att det är de senaste 8-10 åren jag har löptränat mera.
Idag är jag en tvåbarnsmamma till två söner på 7 och 4 år. Vi bor i en villa i Eksjö tillsammans med min man som också tränar mycket. Jag ser mig själv som en vanlig tjej som prioriterar familj och träning. Annars jobbar jag som lärare i klass 3. Jag tycker löpningen kombinerat med styrketräningen är en mycket passande kombination för mig just nu. Just med det jag skrev om tidigare att man kan själv bestämma när man ska träna.
Jag är mycket envis vilket jag tror tar mig långt. Man kör den där extra intervallen eller ger inte upp fören man är i mål eller fören man är uppe för backen. Backen ska inte vinna! Ibland kan det kanske vara dumdristigt men jag tror att det är en viktig egenskap. Mina motton är att aldrig ge upp och att när det är som jobbigast och gör som ondast det är då det ger som mest J
Några motgångar?
Visst har det varit det, men ganska små. Jag hade för några år sedan ett löparknä och har även varit sjukskriven för utbrändhet. Men det var till huvuddelen jobbrelaterat även om träningen påverkade också. Min senaste skada fick jag runt julen 2016. Det var proximal hamstingstendionopati. En skada där hamstrings muskel/sena fäster i sittbenet. Men jag fick stötvågsbehandling mot den och det blev bättre. Även om jag fortfarande känner av den och tränar rehab för den.
Hur tränar du?
Som det ser ut just nu tränar jag tre löppass i veckan. Ett intervallpass, ett snabbdistanspass och ett långpass. Utöver det tränar jag ett (ibland två) gympass (överkropp) och ett crawlpass. Jag har nu precis börjat på en crawlkurs. I våras körde jag swimrun i Eksjö och tyckte det var kul. Vilket bidrog till att jag anmälde mig till crawlkursen. Mina löppass ligger på 1-1 ½ timme medan långpasset på helgen just nu är 2-3 timmar.
Hur har året varit?
I år har har jag genomfört några lopp. Det började med Eksjö stadslopp (1 mil) i våras på tiden 43:39, följt av Stockholm Marathon 3.42.14. För några veckor sedan genomförde jag ett stort mål detta året. Något jag tränat på sedan i oktober föregående år. Det var Ultravasan 90. Det var verkligen en upplevelse. Det var långt, blött men samtidigt spännande att genomföra det och som jag skrev en upplevelse. Jag brukar glömma hur jobbigt loppen är efter någon vecka men detta loppet sprang jag och tänkte att kom ihåg hur jobbigt det är du ska aldrig göra det igen… men man ska ju aldrig säga aldrig J Jag kom i alla fall i mål på 9 timmar 25 minuter 5 sekunder. Det var ju medaljtid, en 19 plats bland damerna och 4:a i min åldersklass. Så jag är jättenöjd. Hade som mål att ta mig under 10 timmar. Jag tror att en stor del att jag kom i mål var min envishet. Jag visste att jag skulle passera mållinjen och att jag aldrig skulle ge upp. Även om tanken kom ibland… Men det vara bara att stänga av och springa. Jag kände också att jag var väl förberedd då jag var tredje vecka från nyårsskiftet sprang ett långpass på 3 ½- 4 timmar. Längsta passet blev på 5 timmar i somras. Men det var en härlig känsla att känna att man gjorde det!
Framåt då?
Om jag ser framåt från nu så är mitt nästa mål Vildmarksloppet Longrun utanför Ramkvilla i Småland. Ett hinderbanelopp som jag vann min klass föregående år. Men i år har de en ny tävling som heter longrun. Man startar före första start och sedan springer man så många varv man hinner på en 4 km bana innan sista start går. Det ska bli spännande. Sedan i slutet av oktober är tanken att jag ska spring Växjö maraton. Ett lopp som jag sprang 2011 på tiden 3:38:20. Den tiden tänkte jag slå… Jag kommer ju även att fortsätta min crawlkurs under hösten, även min styrketräning, löpträning. Sedan ska jag också gå över och träna inför öppet spår som jag ska åka i vinter. Har tidigare åkt vasaloppet två gånger 2008 och 2009. Ett av åren gjorde jag klassikern. Sedan nästa vår är det Stockholm Marathon som gäller. Sedan har jag inte mer inplanerat. Jag har lite funderingar på att testa någon fjällmara nästa år men är inte anmäld till något ännu.
Det var lite om mig, min bakgrund, hur jag lever och mina framtidsplaner. Jag har även tankar på att starta en blogg eller något liknande men jag vet inte hur man gör. Så det får jag försöka ta reda på. Jag läser mycket på nätet om löpning och har följd träningsprogram både av Malin Everlöf och Anders Szalkai. Följer också Petra Månström. Min man är ju också mycket intresserad av träning vilket gör att det är mycket träningsprat hemma hos oss.
Springklubben då?
Jag gick med i springklubben då jag läste om löpning på nätet och hittade den och tyckte att den verkade mycket intressant och bra uppbyggd hemsida. Lätt att hitta och bra reportage. Magasinet ger mycket bra läsning och bra tips.
Tack Kristin och lycka till i Växjö, vi ser fram mot en rapport. Vill du också läsa om svensk löpning, profiler, träning, klubbar, forskning, hälsa, tävlingar, mycket trail och ultra, och olika livsöden med mera och samtidigt stödja svensk löpning – gör som Kristin, teckna dig här om du vill ha nästa nummer.