Hem Aktuellt Dagens medlem..

Dagens medlem..

0

Först en påminnelse – fram till kl.12:00 kan ni bli medlemmar och säkra utgåva #2. Har någon missat det? Sedan en ny dagens medlem, en kille som naturligtvis är medlem, Marcus Esping från Finspång.

Marcus nöjd efter ett pass...
Marcus nöjd efter ett pass…

Alla har en historia att berätta, när man blev löpare. Vad var det som fick dig att ta steget? Kompisar, vikten, stressen – vad hände? Jag hoppas att många skriver in och fyller på vår sida med flera historier. Hör av er! Marcus delger sin historia här:

Yes!! Torsdag och snart helg, tänker jag lite glatt och tittar ut genom fönstret på kontoret, det är ett härligt försommarväder så här i Juni. Man kanske skulle fylla på ölförrådet där hemma? Jag tar en sväng till ”bolaget” på lunchen. Härligt!!

Det tar ju bara 5 minuter att knalla ned till centrum från kontoret, men äh, jag tar bilen.

Ett gäng öl inköpta, snart hemgång.

Nähä, torsdag kväll, om man skulle smaka på några öl, det skadar ju inte? Fasen vad gott det var, tar några till.

Fredagsmorgon, klockan ringer, dags att gå till jobbet, men vad segt det känns? Mm, det blev 4 bira igår.. men kanske en förkylning på ingång? Det är nog därför det känns segt?

Nu räcker ju inte ölen hela helgen, får ner till ”bolaget” igen och köpa några extra.

Wihaa, hemgång, kanske skulle grilla lite ikväll, min kära fru och döttrarna gillar ju det.

Så får det bli, ett par öl under tiden jag grillar, frun fixar det andra, maten klar, 1 glas vin till det grillade köttet kan ju vara gott, 1 öl också. Dukar av och under tiden jag styr med disken så är resten av familjen kvar ute, jag tar en grogg, rom & cola mmm.

Sen fortsätter kvällen, frun och barnen går och lägger sig, det var ändå inget bra på tv, jag säger att jag kommer snart, några grogg och några öl till, sen somnar jag.

Vaknar på lördagsmorgon, asbakis, får smyga ut efter frukost till garaget och ta en återställare, vi skulle ju ändå bara vara hemma idag.

Lördagskvällen ser i princip likadan ut som fredagskvällen, och jag vaknar i samma tillstånd på söndagen, nytt besök till garaget. Jävligt segt att gå till jobbet på måndagen igen.

Så har det sett ut senaste åren, men denna helg blev annorlunda. Min kära fru hade tröttnat, jag också, första gången jag sa orden att jag har problem med alkohol, ett erkännande, vi hade ett långt samtal på söndagen, jag kontaktade en ”coach” samma dag. Och ett nytt liv började i juni 2013.

Löparen Marcus?

Jag har spelat bandy i hela mitt liv, ”riktig” bandy alltså, ute på is. Så tränat har jag gjort hela livet ganska hårt emellanåt, vi bodde några år i Uppsala, men annars har jag varit Finspångs AIK Bandy trogen hela livet. Hur som helst, bara dagar efter mitt beslut där i juni 2013 ville jag ha någonting att göra, jag hade kompisar som gillade löpning så det var det som låg närmast till hands, sen bor vi en minut till skogen, med oändliga möjligheter. 96 kg tung och jävligt otränad började jag. Alldeles för hårt som vanligt. Allt eller inget liksom, det har genomsyrat hela livet. Resten av 2013 gick tungt, enstaka löprundor, lite bandy.

Våren 2014, la jag dessutom om kosten, mer åt LCHF hållet, vikten rasade i samband med löpningen. På sommaren 2014 var jag nere på 80 kg, löpningen gick såklart lättare och jag sprang lite sporadiska lopp, på Öland bla där vi alltid tillbringar somrarna. Hösten 2014 varvades löpningen med bandy, det blev i princip träning varje dag med matcher osv. I november 2014, vid 41 års ålder gjorde jag allsvensk debut med mitt kära FAIK Bandy, det blev några matcher den vintern, men laget var inblandat i bottenstriden och vi åkte ur allsvenskan på våren 2015. Nu behövdes en morot – en anmälan till Göteborgsvarvet gjorde susen, distanspass blandat med intervaller, backträning genomfördes, en liten förkylning här en lite större förkylning där nonchalerades. Precis innan ”varvet” kände jag mig slö och pulsen hade ökat kraftigt under passen. Varvet genomfördes på ca 1:46 och jag var klart besviken, då jag på träning ( ja, ja träning är träning) sprungit under 1:40 under flera tillfällen.

Veckan efter blev jag sjuk, en influensa som inte gick över.

Läkarbesök visade på Twarinfektion och Borreliainfektion, ingen vidare kombo. Dåligt med löpning under sommaren, och läkarbesök senare på hösten visade att twarinfektionen var borta, men att borreliainfektionen får jag nog leva med ett tag.

Så löpningen kunde återtas, nu hade jag stora planer för 2016. Men borrelian ställer till det, förkylningar kommer och går, lättsmittad då borrelian sänker immunförsvaret. Så under hösten 2015 sprang jag lopp som gick svindåligt, mycket frustrerande att inte kunna ge allt när jag vet att det finns. Bandykarriären avslutades, och det var nog fler än jag glada för.

Vill också påpeka vikten av att inte träna när man är sjuk, twar var ingen höjdare!

Våren 2016, nu skulle det löpas, jag har underbara löparvänner här i Finspång, Stefan Fransson som arrangerar Finspångs Stadslopp tillsammans med en viss Herr Grip, Henrik Nyrén, en hääärlig människa, urpositiv som sprider energi omkring sig, medlem i Forrest Runners bla, sen en jobbarkompis, Stefan Johansson, som jag sprungit mycket tillsammans med. Detta gäng har jag tränat ihop med, en del sporadiskt, andra lite oftare. Allt löpte på bra fram till veckan innan varvet, Grabbhalvan i Norrköping, Stadsloppet i Finspång 3 dagar innan varvet. Sen halsont…. Ridå.

Kroppen har börjat svara så, och det har jag fått lära mig, så fort jag kör på stenhårt, då blir jag sjuk. Det är borrelian, den fungerar så på mig.

Åkte ned till Götet på fredagen och var tveksam, men vaknade på lördagen utan halsont och ”sprang av” varvet på 1:49. Besviken igen, men börjar inse att jag aldrig kommer att bli en snabb löpare, men har alltid gillat att ut och springa långt i lite lugnare tempo.

Så nya planer för 2017 är lite längre lopp då, hur långt, ja det återstår att se. Just nu ligger träningen på 3-5 mil i veckan. Långt för någon, kort för någon annan. Jag är en medelmåtta i löpning, men inte desto mindre en löpare!

Det som ändå driver mig framåt trots alla motgångar, är kärleken till löpningen, jag älskar att springa på nya platser, kanske därför jag inte är så snabb? Jag vill njuta av omgivningen, lite för mycket kanske? Sen har den ju för mig inneburit att livet tagit en vändning. Vad som hade hänt om jag inte slutat dricka alkohol då 2013, och inte börjat med löpningen, det vill jag inte tänka på, jag vill se framåt. Men att stå där jag står idag är jag otroligt stolt över: Också är jag min älskade fru och våra två döttrar evigt tacksam för att jag har dem kvar och för allt stöd jag fått av dem. Även ”min samtalscoach” jag gick hos är jag evigt tacksam, hon hjälpte mig också att gå vidare.

Löpningen för mig är en terapi som fortgår, svårt att beskriva i ord.

Du har gått med i Springklubben, varför?

Jag gick med i Springklubben för att även i fortsättningen få ta del av proffsiga artiklar med seriöst innehåll om svensk löpning. Jag vill också fortfarande ha en ”riktig” tidning att hålla i handen när jag läser. Jag sporras av andra och får ideér och tips på träning mm.

Stort tack Marcus, härligt och inspirerande att läsa din historia. Alla medlemmar är välkomna att höra av sig för publicering av just din historia. Till sist – påminner igen, bara timmar kvar om du vill ha #2. Bli medlem: http://spring.prenservice.se/kodlandning?internetkod=436-4361001

INGA KOMMENTARER

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Exit mobile version
X
X