0,00 SEK

Du har inga produkter i varukorgen.

Hem Bloggarkiv Davids blogg Där står jag nu

Där står jag nu

Imorn är det måndag. Men inte vilken tråkig måndag som helst. Jag skulle kalla den Marathon Monday Jr. eftersom det är dagen för Dublin marathon. Naturligtvis blir det inte lika spännande som det var att gå upp den här söndagen. Resultat från bl.a. Frankfurt skulle ju snokas upp!

Jag gick nämligen runt redan i fredags och väntade på att den riktiga helgen skulle ta fart. Till slut började jag fundera på vad det var jag egentligen väntade på? Jag kom något snopet på att det enda som excalterade mig var att det under helgen skulle tävlas på en rad olika platser och att det därför skulle bli spännande att få fram loppens resultat. Då kände jag, detta kan inte vara vad andra förknippar och glädjs över med helg?

På helger brukar människor få koppla av, träffa vänner, åka ut till skogen eller gå ut på krogen. Men allt det där gör jag ju på vardagar. Det är så mycket lugnare då, både i skogs- och krogmiljö. Jag skulle t.ex. aldrig få för mig att gå ut på en fredag eller en lördag. Jag håller mig nästan alltid hemma på helgkvällar, detta för att undvika fulla människor. De får mig ibland att tappa tron på mänskligheten och istället gå ner mig själv i en skeptisk och destruktiv världsbild.

Men det finns något som jag har börjat tycka sämre om än fulla människor, och det är högstadieungdomar. Speciellt de som pluggar på alla de skolor jag springer förbi mellan Malmö och Lund. För det blir en hel del kan jag säga. Och tyvärr är detta numera standardvägen för mina långpass. Detta för att det är en ”straightway”, oftast med medvind som brukar kännas väldigt bra fram till Lund (Ibland tänker jag på Lars-Erik Nilsson då som i maj 1987 sprang från Malmö till Lund på halvmarathontiden 1.03.00. Kunde det inte ha blåst en sekund snabbare liksom?). När jag väl kommer fram till Lund vet jag, på gott och ont, att det liksom inte finns någon återvändo (förutom vägen jag kom, hehe). Just det ja, högstadieungdomarna…

Inte blir det bättre av att vi har samma tidssvanor. Själv kanske jag har varit och sladdat sent på andra sidan Östersjön kvällen innan, och efter några alkoholindränkta timmar i Köpenhamn kommer jag i säng allt för sent. Jag vaknar sedan upp i ett tyst, grått men ganska underbart Malmö och vet då att det enda som väntar mellan mig och ett träningspass närmare 2.15 på maran är ett par frallor och några påtår kaffe.

Ungefär så här dags har högstadieungdomarnas väckarklocka ringt fyra-fem gånger, de har ätit yoghurt med nån vedervärdig konstgjord bärsmak och börjat spraya sitt hår hårt som fan. Under tiden jag sedan tar för att vakna till, då jag går in på diverse löparsidor för att hitta någon ny intressant artikel eller något skönt citat som kan hjälpa mig under långpasset, hinner de här kidsen tyvärr ta bussen eller cykeln till skolan. 

När jag en halvtimme senare med kurrande mage kommer hem igen efter ett besök på bageriet nere på gatan, sätter sig alla Skånestudenterna ner för att slå upp sina överklottrade böcker och kludda ner en stjärna (varför i helvete just en stjärna!?) utan att använda den fantasi som de förmodligen föddes med. När jag sedan tar min andra eller tredje påtår samtidigt som jag rynkar pannan åt ett marathonresultat går de här ungdomarna ut på rast.

Hade jag inte varit så förbannat seg hade det varit optimalt för mig att ge mig ut just i denna stund, för då skulle rasten hinna ta slut så ungdomarna sitter på sina lektioner igen när jag väl kommer dit. Men nähe, då ska jag trycka igång nån eggande låt och gå fram och tillbaka i lägenheten och trycka fotvalvet mot trägolvet samtidigt som jag håller min fjärde påtår i handen. Jag slutade nämligen springa med musik i öronen för ett halvår sen p.g.a. min hyperakusi och därför måste jag liksom suga in hela den skälvande stämningen i rummet, och inkubera den energi jag får från låten så att den ska räcka löpdistansen ut.

Sedan går allt ruggigt snabbt. Jag kan inte hålla mig längre utan drar snabbt som attan ut. Skosnörna knyts under samma halvminut som GPSen startar upp och plötsligt är jag iväg. Uppumpad med koffein skiter jag i att mina stela muskler ber mig starta i femminutersfart och siktar mot fyragränsen. Det går naturligtvis inte utan den första landar kanske på 4.23. Inte illa ändå, tänker jag när den piper till, och försöker sedan rätta till löpstilen något.

Hela vägen till Lund skiter jag i alla glåpord. En kille i en taskig Adidas-outfit försöker fälla mig vid en busshållplats men jag bryr mig inte och vänder inte ens på huvudet. Cyklande tanter kan jag däremot bli galet förbannad på och försöker alltid trycka till dem verbalt när de inskränkt hytter om att man inte får springa i deras väg. ”Inga joggare i cykelbanan” fick jag höra så sent som igår. Idiot tänker jag. Jag springer ju dubbelt så fort som du cyklar och vi är dessutom på väg mot varandra. Jag har öppet fält åt både vänster och höger men du tror ändå jag kommer springa rakt in i dig. Jag sa att du var en idiot va? Eller var det bara som jag tänkte? Det var nog bara som jag tänkte, tänker jag samtidigt som jag springer vidare lätt skuldmedveten.

Egentligen handlar nog inte den här texten uteslutande om skolungdomar. Jag vet faktiskt inte ens varför jag nämnde dem från början. De stör mig egentligen inte alls, utan många av dem ser ju bara roliga ut i sina fåniga hoods. Detta till skillnad från hur det var på slutet av 90-talet i Kalmar…

Jag själv kanske var tolv bast och skulle springa förbi de äldre, lätt farliga killarna som brukade stå och röka utanför Novaskolan i invandrartäta Norrliden. Då som nu gick min distansrunda förbi en skola. Alltid fick jag höra ”ett, två, ett, två…” när jag med uppspända axlar och nervös mage snabbt försökte passera deras crib. Alltid samma tjatiga och ogästvänliga visa. Varför utbilda dem i svenska när det är en humorkurs de behöver, kunde jag känna.

Det är möjligt att min tanke även slog någon politiker. Idag tycker jag bara det är invandrare som är spontant roliga. Jag skulle köpa lunch på en pizzeria på Värnhem i fredags och törstig som jag är efter ett långpass beslutar jag mig för att ta en dricka. Något tveksamt väljer jag en energidryck men bestämmer mig för säkerhets skull att fråga vad den kostar. ”25” får jag som svar. Jag känner att det är på gränsen och frågar vad läsken kostar. ”35” får jag som svar. Jag tittar tveksamt på mannen, sedan snabbt och lakoniskt ut på bilvägen genom pizzerians fönsterrutor, och så tittar jag på mannen igen. Jag stammar lätt ”..eh ja, alltså vanlig läsk menar jag?” Mannen börjar skratta. Jag förstår att han driver med mig och sedan får jag min energidryck för en tia.

Det här var den rörigaste text jag någonsin skrivit. Jag skulle skriva om Dublin och Marathon Monday Jr. för att sedan säga att det betyder att nu är det mindre än ett halvår kvar till Marathon Monday Sr. d.v.s. Boston Marathon och så skulle jag skriva om alla tävlingar jag sprungit den senaste månaden, om hur träningen gått och till sist om mina framtidsplaner. Jag vet inte varför det blev som det blev. Jag antar att jag är en ringrostig skribent utan struktur eftersom det snart var en månad sen jag skrev senast.

Tyckte du det dröjde för länge, glädjer jag dig nu med att avslöja att det kommer ett nytt inlägg redan nästa vecka. Ett blogginlägg i intervjuform där jag bara står för frågorna, ej för svaren. En chans för dig att lära känna min vän.

Och en chans för min vän att bli känd!

ps. Om du vill blir jag glad om du går in och röstar på årets idrottsprestation på Öland. Jag är nominerad och stipendiet är på 25000 kr. Det går fort om du klickar på länken här:

http://www.olandsidrottsgala.se/index.php?placid=4&template=0

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Föregående artikelDaniel satsade allt i Frankfurt Marathon
Nästa artikelRöstat

AKTUELLT NUMMER

Årets sista utgåva snart till tryck!

0
Ett litet axplock om vad som väntar i nya Spring. Om en vecka trycker vi adresserna på baksidan, är din adress med? Annars är det hög tid..

FÖLJ OSS

8,659FansLike
6,714FollowersFollow
- Annons -

BLOGGAR

Växelbruk

0
Det är väl lite si och så med löpningen just nu, veckomängden är nere på ensiffriga nivåer i kilometer räknat. Jag är väl hyfsat...

Racerapport MLM Maraton

November drain

- Annons-

PODCAST

X
X