Den gamle löparen

Ove Haugen  

Jag ser honom ibland från vårt köksfönster. Han är på väg in i Slottsskogen, lite lätt framåtlutad. Han har säkert varit en duktig löpare, men nu är det endast med god vilja som man kan kalla hans sätt att ta sig fram för löpning. Det är som om kroppen hejdar sig och protesterar mitt i rörelsen. Den rytm med vilken han tidigare flög over asfalten har bromsats in och kvar finns en dansant men samtidigt stel gångstil.
Jag gissar att han är åttio år. Kanske lite yngre. Kanske lite äldre.

Utrustningen är det däremot allt annat än gammal. Han har svarta tights, en jacka från Craft med fartränder och en snygg keps i funktionsmaterial.
Och så skorna; det ser ut som om han finläst Runners Worlds senaste test, kryssat för högpoängaren och gått raka vägen till Löplabbet.
Han är en Oldsmobile i en Volvo S60-kaross.

Jag blir lite rörd när jag ser honom. Inte för att jag i grunden anser att det är viktigt att ha de snyggaste och mest moderiktiga prylarna. Utan för att han inte ger sig. Det tycks som om han tänker att, okej, jag springer inte så fort längre, men för den sakens skull behöver jag inte kuta omkring i sunkiga svettisbrallor med kissfläckar i grenen.

Jag blir rörd för att han bryr sig. Om någon förtjänar att få dra på sig en maxad utrustning så är det den här gubben och inte ynglingar som vill se coola ut under en halvtimmes trendig slöjogg på gymmet.

 Han har bestämt sig för att dö med stövlarna på. Eller rättare sagt med sina Asics GT 2150.
Jag ställer mig i köksfönstret och gör honnör.

utsiktfrankoket
Utsikt från köksfönstret. Dock med betydligt yngre löpare.


 Dela på Facebook