Det blir sällan som man tänkt sig…

0
6

Förra veckan tog den fina julledigheten slut. Precis där lagom när man vant sig vid rutinerna som heltidsproffs, äta lång frukost, träna, slänga upp några tapetbårder, träna lite till, slöa osv. Men som sagt, vissa saker varar inte för evigt och det var dags och ställa väckarklockan och ägna tiden mellan träningspasset åt att jobba istället.

Kanske var det chocken över detta, alternativt ett alldeles för sent besök på crosstrainern med glömd vattenflaska på söndagskvällen eller kanske ganska många dagar med bra träning, som gjorde att jag på måndagen redan egentligen kände hur ont jag hade i benen när jag forcerade trapporna till kontoret. Jag försökte dock enligt bästa förmåga att förtränga detta och intala mig själv att det antagligen inte är så farligt. Bokade in ett spinningpass och planerade för att detta skulle genomföras som ett intervallpass. Med lite pepp och musik så skulle säkerligen benen vakna till liv. Det har ju funkat förut. Började trampa igång och i vanlig ordning så var det första 10min på en riktigt seg nivå, men sen brukar jag vakna till liv och det hela lossna. Efter 11minuter började jag dock tvivla, efter 12min började jag bli frustrerad, efter 15 min så började jag frenetiskt snurra på den där ratten för att försöka hitta en bra belastning där mina ben nog skulle trivas så jag ändå skulle kunna cykla med en hyffsad puls, efter 32 minuter hade jag insett att benen besegrat huvudet och hur mycket jag än ville så skulle det inte bli något intervallpass av detta. Gjorde ett sista försök att säga åt mig att skärpa till mig och jag säkert inte är i närheten av lika trött som jag var sista varvet på SM på 10000m. Nu har jag dock förträngt hur trött jag var då så även detta hjälpte föga. Efter 60min fick jag kliva av cykeln och konstatera fiaskot. Det slutade med att jag aningen frustrerad fyllde ut spinningpasset med lite crosstrainer för att trots allt få ett distanspass.

Nu hade jag ju dock stora förhoppningar när det var dags för tisdag och nu skulle väl trots allt dessa intervaller klaras ut. Jomenvisst, nu borde jag ju lärt mig att ha mina lår gått i strejk är de inte gladare dagen efter jag frustrerat har försökt få de att cykla fortare än vad de önskar. Alltså vaknade jag på tisdagen och hade om möjligt ännu mer ont i benen. Nu började detta bli aningen jobbigt, men hur mycket jag än vrider och vänder på det så tar jag till slut ett antagligen ganska bra beslut och försöker inte ens denna dag att genomföra dessa cykelintervaller. Det fick bli en ganska lätt dag och jag försökte åter bli vän med min ganska mjölksyra tunga lår genom att behandla de väl.

På onsdagen har jag och låren så när som slutit fred igen och jag kan till slut cykla mina intervaller och jag känner helt plötsligt hur mycket lättare livet blir. Nu befinner jag mig till slut åter på banan och är på väg åt rätt håll. Även om rent principiellt sett så var ju detta onsdagens intervallpass och måndagens är ju fortfarande inte utfört…

Det spinningpasset som jag var på i måndags och som jag då i princip hittat alla möjliga fel på går igen på torsdagen och jag har nu mer kommit till insikten att det kanske inte var så dåligt ändå. Utmanar därför ödet och sitter åter på samma cykel för att cykla precis samma pass. Denna gång faller dock saker och ting på sina rätta platser och efter 10min går det kanske inte lätt, men det går. Tycker nu istället att det är ett riktigt bra pass.

Nu har jag ju dock när vi närmar oss slutet på veckan inte helt glömt bort att jag ligger minst ett intervallpass efter med tanke på inledningen av veckan. Lyckas få in det under lördagen och har nu lämnat cykeln och satsar hårt på crosstrainern istället. Jag klarar nu av att trots allt ta mig över skamgränsen över hur många intervallpass jag tycker att en träningsvecka minst bör innehålla. Jag skulle ju dock gärna sett minst ett och gärna två till för att vara helt nöjd…

Trots allt kan jag sammanfatta veckan som en godkänd vecka, då den även har kompletteras med en del utfyllnadspass av mer distanskaraktär på både ellips, cykel och skidor och även några korta joggpass. Det gick vägen, trots att jag inledningsvis av veckan ett tag befann mig på väg rakt ner i avgrunden… och att inte enda pass hamna rent planeringsmässigt där det från början var tänkt.

Det blir liksom sällan som man tänkt sig, men det kan till slut bli rätt bra ändå om man inte ger upp!

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här