Djävulen i mig är tillbaka

0
3

Nytt år och nya möjligheter. Har ni läst eller hört det tidigare? Ganska säker på att ni har gjort det, jag har i alla fall tänkt så många gånger och följt mottot. 2013 ska bli ett sånt år där jag gör massa roliga saker, provar nya saker och framförallt tar ännu ett steg framåt i min löpning. Förhoppningsvis kan jag höja mig ännu mer under året och ta steget mot bättre tider. Dock har mitt år inletts väldigt dåligt när det kommer till just träning. En resa till ett land där ölen är billigare än vatten, dessutom med en helt fantastisk klass som gör en sällskap varje kväll. Nej, det är inte optimalt för träningen. Däremot för livet i sin helhet. Glädje och lycka är också viktigt. Ska väl tillägga att det inte enbart var ölen som ställde till det utan dagarna var fyllda med jobb så träningen var svår att få in.

Men nu är jag återigen hemma i Sverige igen. Taggad till tusen.

I måndags inledde jag vecka med att besöka Runday här uppe i Stockholm och det gav mig flera spännande insikter. Efter att ha tränat iprincip själv under ett år kändes det underbart att få komma till en stor träningsgrupp för att få lite motstånd. Det är sjukt imponerande hur många som faktiskt springer här uppe i Stockholm, verkligen en rejäl bomb som säkerligen kommer komma till Norrköping snart också. Var hur många som helst med under passet.

Vi träffades vid Östermalms IP, där jag har många fina minnen från ungdomstiden då jag alltid sprang minimaraton. Fick faktiskt lite flashback när jag kom in på arenan. Därifrån joggade vi tillsammans till Humlegården, jag vet låter klyschigt men jag är stockholmare nu, där vi körde först lite löpteknik följt av intervaller.

Som jag längtat efter att få pressa mig i intervaller. 

Kör man på själv känns det alltid bra, för det mesta, eftersom man inte har någon att jämföra sig emot.

Nu hade jag väldigt många att springa med och plötsligt hände något med mig. Var som att djävulen i mig kom fram igen. Eller vi kan säga tävlingsmänniskan. På varje intervall bestämde jag mig för att ta täten och inte släppa om någon, trodde det skulle vara en lättmatch för mig. Men inte. Flera hängde på mig och efter några intervaller blev jag till och med tvungen att släppa. Inte bra alls.

Ilskan som uppkom. Ilskan som jag försökte omvandla till energi, men det gick inte. Hade inte kraften att kunna hänga på utan fick verkligen slita för att överhuvudtaget hänga på täten.

Kanske inte hade de bästa förutsättningar inför passet. En resa till Slovakien med mycket jobb, lite träning och mycket öl. Men det spelar absolut ingen roll jag ska inte få stryk. Djävulen skrek åt mig “tryck på nu då!”och jag försökte höja tempot men jag hade inte orken eller kraften till att öka. Även om passet inte gick helt optimalt väckte det ändå kroppen, och framförallt en känsla som jag enbart upplevt på tävlingarna de senaste åren. En nerv av tävling och helt ny kraft.

Tävlingsmänniskan var tillbaka. Dagen efter passet bestämde jag mig för att lägga in dubblapass, 10 km distans och styrka, allt för att kunna höja mig. Om jag inte haft träningsvärk på ett tag så är den här nu. Så även tävlingslusten.

Att jag dessutom fått höra rykten om att en viss Zetterberg fått en bra start på 2013 och känner av massa ny energi gjorde inte saken bättre. Detta ska bli året där jag ska hålla honom bakom mig på samtliga lopp som vi möts. Det är mitt nyårslöfte och jag hoppas att han läser detta… Han skrev någonting om att jag borde ligga sömnlös om nätterna. Nej, det gör jag inte.

Om jag ska vara helt ärlig är det otroligt kul att läsa hans blogg och se att han satsar rejält i år. En bra boost för mig också efter alla duster vi har haft. Tillsammans kan vi säkerligen pressa oss till bättre tider och ta upp kampen på de framför oss…

Känns i vilket fall som att 2013 kommer bli ett bra år.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här