Efter UTMB förra året har kroppen inte vaknat till liv igen! Tror jag tog ut mig allt för mycket och då magen inte ville denna 3e gång heller blev det en långdragen historia! Saknaden kommer vara stor när det börjar dra ihop sig för ännu en UTMB vecka men nu kommer jag hålla mig på havsnivå och tävla där Lidingöloppet, lite swimrun och farthållartjänsten på Stockholm Marathon kommer dominera.
I helgen som gick gjorde jag dock mitt första lopp sedan UTMB och med allt för lite träning samtidigt som en förkylning som knackade på dörren vara jag tveksam att ställa upp. Österlen Spring Trail är dock ett fantastiskt lopp som jag sprungit 2 ggr tidigare medan jag förra året var funktionär så jag ville iaf starta och se hur det kändes. Jag hade med tanke på den ringa träningen bestämt med Oskar att vi skulle springa Duo där jag sprang de första 32 km medan Oskar avslutade med 28 km och målgång på Christinehofs Slott. Starten gick i Simrishamn kl 10 med ca 2gr, hård blåst och lite hagel vilket inte rimmade med mina shorts och vindjacka. Fick låna ett par knästrumpor annars bara att gilla läget och springa sig varm!
Sprang med 2 andra killar, Peter och Peder som slutade 2 och 3a på ultran, vilket kändes mer än ok med tanke på förutsättningarna. Med massor av sand och klapperstrand var tempot ganska lugnt men benen fick sig ändå, skulle det visa sig dagen efter, en hel del stryk. Med 2 km kvar till växlingen lyckas jag missa en avfart och kommer helt fel och med 2 km extra löpning blev vi lite efter de första ultralöparna. Grymt besviken vilket en vaken Toru Shingai lyckades få på bild, se nedan.
Oskar var dock grymt taggad och gjorde en riktigt grym sträcka in i mål! Tillsammans gjorde vi något jag inte trodde på morgonen, vi vann hela duo-loppet och hade bara segraren i ultran före oss. En grymt kul tävlingsform som jag verkligen kan rekommendera då det var så sjukt kul att få dela en seger och framförallt med Oskar som jag sprungit med i många år trots åldersskillnaden. En medlöpare undrade om det var min som jag sprang med, och visst jag är 24 år äldre, men det kan jag tydligt avfärda en gång för alla! :-) Delad glädje är dubbel glädje sägs det! Jag kände nog att det var mer än så, det var oerhört kul att dela en seger men även att följa Oskar längs hans del hela vägen in i mål! Det här måste göras till en obligatorisk valbarhet i fler lopp! Mer Duo till folket!!
