En stark och en klen på Sardinien…

0
14

Eftersom det inte har känts som stor idé att dra iväg på något längre träningsläger under vintern när jag ändå var skadad och inte har kunnat springa i någon större omfattning så kändes min brors förslag på att dra iväg några dagar i mitten av april till Sardinien och bara träna som ett strålande förslag. Planen var alltså att lämna Sverige onsdag em, landa i värmen på Sardinien onsdag kväll, därefter träna 3 dagar och lämna Sardinien lördag kväll. Enligt min bror en strålande planering, då man i 3 dagar bara kan köra stenhårt utan några som helst restriktioner. Är man borta en hel vecka så får man alltid några svackor och det är svårt att hålla nivån 5h varje dag då. Nu är jag ju jag trots allt en aningen klenare lillasyster och kanske inte kände att 5h om dagen i 3 dagar var något som jag borde utsätta min kropp för, men ändå. Jag gjorde innan avresan ingen större research över hur det egentligen såg ut på Sardinien. Jag har varit på träningsläger med min bror förut och därmed kunde jag ändå gissa mig till att så mycket flack distanslöpning skulle inte bedrivas under dessa dagar och att kolla om det fanns några fina sevärdheter på Sardinien kändes även det som ganska meningslöst, då det ju faktiskt var träna vi skulle göra. Dock känner jag ju min bror tillräckligt bra för att göra en research över vad man borde äta när man var på Sardinien, för att se om det var nåt skumt som jag skulle bli utsatt för. Pizza, pasta, glass, vit nougat, mycket ost och spädgris kändes dock som saker som jag behärskar väldigt väl och nu kändes planen bra.

Jag missade dock kanske en grej och det är kanske bra på sitt sätt. Det är att jag varit sjuk så få gånger det senaste året att jag i princip glömt bort att det kan man visst bli. Alltså kunde jag kanske känna att halsen inte kändes helt bra när vi lämna Sverige, men att jag höll på att bli förkyld kändes ändå inte sannolikt. Vi kom iaf fram till Sardinien och efter någon felkörning ute på den Sardiniska landsbygden och forcerat en stig som inte var att betrakta som helt körbar med vår splitternya hyr bil av mindre fiatvariant som var allt annat än terränggående så checkade vi iaf in på bondgården. Där bodde förutom vi, ungefär 15 katter och två åsnor, varav den ena inte var väldigt fet utan gravid.

utsikt

Usikten från vårt boende. Här gör man inte så mycket mer än tränar…

Torsdagens startades upp som sig bör på träningsläger, med en morgonjogg före frukost. Min hals kanske fortfarande inte var riktigt på topp, men utan att känna mig sjuk så fick det ändå vara oki och vi sprang uppför (inte så oväntat!) och tittade på ett kapell. Därefter sprang vi tillbaka till den väntade frukostbuffén, eller rättare sagt kakbuffén. Italiensk frukost när den är som bäst! Mördegskakor med socker på, några torra vita brödbitar, lite ost och så kunde man liksom piffa upp allting med marmelad och sylt. Fint det och sockernivån var nu på topp. Nästa pass skulle bli uppför ett berg (inte så oväntat det heller…). Fortsatte dock att ta det ganska lugnt, eftersom jag fortfarande inte var helt säker på min kropps status. Tog mig därför aldrig hela vägen till toppen utan fick vika ner mig nånstans i mitten. Därefter turista vi lite och åkte ut till havet. Där skulle även dagens 3:e pass klaras av. Inte för mig alltså, men för den andra.

topp1

Den första toppen som skulle bestigas.

bad

 

Badade i medelhavet. Detta var fullt tillräckligt.

Därefter åkte vi således tillbaka till vårt boende på bondgården. Där hade vi blivit lovade en middag. Dock visste hon inte på morgonen vad hon skulle servera, så vi hade ingen aning om vad vi skulle äta. Inte helt osannolikt så fick vi först pasta, därefter hade en gris fått sätta livet till och spädgrisen låg där på ett fat. Till efterrätt blev det något sött med mycket honung och ost. Vid 22 tiden somnade sedan två ganska slitna löpare, kanske med insikten att mamma och fru som innan avresa hade tipsat om solkräm kunde haft en poäng i det.

anders

Någon söker efter en stig som kan ta honom upp på nästa berg också.

Fredag morgon startade upp ungefär likadant, halsen var ungefär likadan och kakorna till frukost det samma. Skillnaden var kanske att benen nu började göra ganska mycket mer ont och på dagens andra pass (som såklart gick upp till en topp!) så fundera jag på under vägen ner vad som händer när musklerna i benen inte bär längre. Kom till slut åter fram till bilen och kroppen satt fortfarande ihop. Därefter så träna någon i vanlig ordning sitt 3:e pass och den andra låg under tiden i solen och semestrade.

frukost

Lördagsfrukost på hög nivå.

Denna dag var vi ju även tvungen att bocka av lite på listan av saker som bör ätas och vi satsade ganska hårt på pizza alternativet. Tror ostbehovet för ett år uppfylldes med rågor eller något sådant. Ganska stela så undvek vi det mesta som innebar extra rörelse och framförallt uppför eller nedför. Vi passade såklart även på att fira att rapporterna från Sverige som sa att det hade spöregnat hela dagen och vi antog att alla som skulle ut på natt-dm orientering i Boxholm under kvällen var ytterst nöjda, +2 grader, spöregn, snöpuls och en fredag kväll i Boxholms skogar, mer glamoröst än så blir det inte och det är då orienterare trivs som bäst.

Det blev sedan lördag morgon och nu började två löpare helt enkelt bli väldigt slitna löpare och inledningen på dagens morgonjogg var inte så spänstig. Idag förgylldes dock vår kakbuffé till frukost även med några fina chokladkakor. Därefter checka vi ut från den fina bondgården och åkte mot dagens topp som skulle bestigas. Jag började nu känna att jag var allt annat än pigg och var mer sugen på att sova istället för att springa. Startade dock trots upp passet, men när jag insåg att jag nog började bli ganska förkyld så var det bara vända tillbaka. Därefter var det väl lite i vanlig ordning som så att någon tränade och någon annan (mindre nöjd person) under tiden sov i solen och muttrade lite om att först är man skadad hela vintern och när man väl är på träningsläger så blir man liksom sjuk. Livet är hårt och skoningslöst. När vi åter var samlade så åkte vi i alla fall mot staden och skulle bocka av de sista sakerna på listan av det som man bör äta i Italien. Först ut var glassen. Kanske världens minsta kulor, men den var i alla fall god. Den som hade tränat hårt fick en glass till, den som istället sov fick bli utan. Som sagt, livet är hårt. Därefter letade vi lite efter denna vita nougat utan några större framgångar. Vi fann iofs något som var vitt och sött, men ganska äckligt. Kan eventuellt varit denna. Därefter var det bara ta sats mot pastan med skaldjur som var det sista på listan och när jag fick in pasta med typ en halv hummer på så kändes det som jag tog den mitt i prick.

Åter i Sverige möttes vi av kyla och regn. Idag har det blivit en lugn dag och jag chockade kroppen med en sockeravvänjning direkt och den fick faktiskt inga kakor till frukost. Imorgon räknar jag med att vara på tårna igen. Nu har jag bockat av både skadad och sjuk och eftersom jag antar att världen är rättvis är jag nu odödlig resten av det här året och det är bara köra på… typ!

jag

Sol och värme var fint.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här