En stor seger!

0
4

I onsdags gick vårstafetten avstapeln. Vi hade dragit ihop laget ’den svenska löparstammen’ bestående av fyra gamla griniga gubbar. Vi var regerande mästare på vårstafetten, men tävlingsledaren Johan Laselle hade i år fått in en anmälan från ett riktigt starkt elitlag som vi skulle få svårt att slå. Jag hade på fyllan, i Madrid, lovat att springa ifrån det starka laget om jag så skulle få ta alla sträckor själv. Men jag hade också sagt att det inte skulle behövas då vi hade superlöparen Rickard Pell i laget.
Det var inte alls vår under vårstafetten, utan kallt och blåsigt, när vi tog tunnelbanan ut till Akalla där vårstafettens bana var belägen. På uppvärmingen kände vi oss bara gamla, stela och tjocka. Det starka elitlaget, Elit Development, såg unga, smala och spänstiga ut där de stod i sina sponsrade Nikekläder. Själv hade jag delat ut gamla bomulls t-shirts från KK-joggen till vårt lag att springa i. Och Nubben som glömt sina shorts fick låna mina gamla sub4 splitshorts, vilka jag hade när jag vann SM i Falun, 1992. Vi kännde oss riktigt underlägsna elitlaget och undrade hur vi skulle kunna klara oss igenom detta.

Den svenska löparstammens tävlingskläder inför vårstafetten 2014.
Den svenska löparstammens tävlingskläder inför vårstafetten 2014.

Men som gubbe har man fördelen att man inte kan springa för fort. Det är bara att gå ut allt vad man har och sedan av någon mirakulös anledning så håller man farten hela vägen. Detta medan ungdomarna ofta tappar på slutet. Det var så stafetten gestaltade sig. Laser på förstasträcka drar ifrån supertalangen Almgren. På andra sträckan är Pell jagad och vi tror att den långa, samla och spänstiga Stjernlöf ska komma ifatt honom. Men trott eller ej på slutet kan Pell dra ifrån lite igen. Men på tredjesträcka ser vi att elitlaget kommer ifatt Nubben, en 800m innan växling och jag tänker: ‘att nu är loppet kört’. För bredvid mig vid växlingen, ut till fjärde sträckan, står en smal, vältränad, tillsynes spänstig och långhårig yngling, vilken speakern betecknar som en mångfaldig landslagsman och superstjärna inom löpningen. Jag känner att jag inte kommer ha en chans över de 2,2km och att vi kommer att få åka hem med svansen mellan benen och huvudet på svank.
Men efter att Nubben och elitlagets löpare, Martin, har försvunnit ur synhåll ett tag. Så är det Nubben som dyker upp först till växlingen och jag får gå ut med liten en lucka. Jag tänker att ’nu ska elitlöparen får jobba för segern. Jag sticker i väg i jämn hård fart och bara väntar på att han ska komma ikapp, så jag kan gör ett dödsryck, för att försöka knäcka honom. Men det kommer aldrig ifatt någon. Och istället får jag spurta mot en löpare som jag är på väg att varvad och som absolut inte ville bli varvad.
Vi griniga gamla gubbar i den svenska löparstammen slog alltså det starka elitlaget! Detta är och kommer nog förbli årets viktigaste seger. På prispallen sa speakern att vi representerade svensk löpnings dåtid, samtid och framtid. Vi undrade resten av kvällen vem av oss som var framtiden och kom fram till att det måste vara Nubben. Elitlaget behöver nog inte fundera på detta. De är ju under utveckling och har alla framtiden för sig. Men i nutiden, som i dåtiden, regerar de griniga o bittra gamla gubbarna. Så elitlaget får vänta något år till innan de kan vinna.

I helgen sprang jag en annan stafett med spårvägen, Holmenkollsstafetten. Jag fick springa 1800m brant uppför mot Buraas och Asbjörn. Men det gick inget bra och vi fick pisk av norrmännen. Så den stafetten är det inte roligt att skriva om.

Den svenska löparstammen bestående av mig, Laser, Nubben o Pell!
Den svenska löparstammen bestående av mig, Laser, Nubben o Pell!

I helgen sprang jag en annan stafett med spårvägen, Holmenkollsstafetten. Jag fick springa 1800m brant uppför mot Buraas och Asbjörn. Men det gick inget bra och vi fick pisk av norrmännen. Så den stafetten är det inte roligt att skriva om.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här