En vecka på höghöjdsläger

0
126

Jag har svårt att skriva på sommaren. När man har sommarlov från skolan är det som att någon slår av en kontakt i skallen som gör varje mening man skriver till ett komplicerat korsord och de enklaste uträkningarna till raketforskningen. Jag ska iallafall göra mitt bästa för att summera den första veckan på höghöjdsläger i Font Romeu. Jag skippar skitsnacket och går direkt på det intressanta, nämligen träningen:

Fredag, 10 juli:

Förmiddag: 12 km lätt distans

Eftermiddag: Vila

 Kommentar: Första dagen på höghöjd ska vara lätt. Det var den också. Sprang dock bort oss lite på några stigar och det blev bitvis ordentligt backigt, vilket är jobbigt på den här höjden (1700m – 1800m i Font Romeu). Fina anläggningar med stora gräsytor och en fin bana!

 

Lördag, 11 juli:

Förmiddag: 16 km (73’ i 4.35 min/km fart) på 2100m höjd vid La Came, en bergsplatå i trakten.

Eftermiddag: 7 km lätt + häckskolning + 6 st gräslopp

 Kommentar: På morgonen sprang vi med Thomas Lewandowskis polska gäng samt lite norrmän ledda av Jack Waitz. Extremt fina stigar med perfekt utsikt, som lär ha varit en av Paula Radcliffes (som för övrigt bor på vårt hotell) favoritrundor. Kändes rätt OK och höjden bekom mig inte speciellt mycket, men då är jag van från New Mexico. På eftermiddagen körde jag en lätt jogg och sedan ”legendarisk” häckskolning med Thomas Lewandowski, som är känd för att vara väldigt uppfinningsrik inom teknikträning. Det var ganska tuff häckskolning som fick pulsen att gå upp. Det var också kul att få se hur några av världens bästa medeldistanslöpare tränar. Thomas verkar vara en duktig, hård, men vänlig coach, som uppenbarligen får ut det bästa av sina atleter. Vi avrundade med lätta koordinationslopp på gräs.

 

Söndag, 12 juli:

Förmiddag: 26 km (116’ i 4.29 min/km) + 6 stegringslopp

Eftermiddag: Vila

 Kommentar: Ett fint långpass runt Lac de Matemal. En sjö ca 20 min från Font Romeu som ligger på 1500 meters höjd. Idealt för löpare i området som vill få in lite högre kvalité i träningen då och då. Vi började långsamt och ökade farten succesivt. Det kändes bra hela vägen, dock var benen aningen slitna fram emot slutet av passet.

 

Måndag, 13 juli:

Förmiddag: Fartlekspass (3 km + 2 km + 1 km [med 3 min vila efter 3 km och 2 min efter de andra] + 5’+4’+3’+2’+1’ [med 90” vila och 60” före 1’]). Totalt 11 km intervaller och 7 km övrigt.

Eftermiddag: 7 km distans och viktpass

 Kommentar: Höll 3.30 till 3.20 på de två första intervallerna. De sprangs på lite ojämna skogsstigar så känslan snarare än farten var viktig då. Resten sprangs på fint underlag runt Lac de Matemal. Kilometern sprang jag på 3.01 och snittfarten för minuterintervallerna var: 3.15-3.17-3.02-3.09-2.40. Med tanke på den träningsfas jag är i, samt att passet sprangs på lite högre höjd, så är jag nöjd med det passet. Det är ett pass med hög volym som ändå tillåter löpning i ganska hög fart. Målet med träningen nu är förstås terrängsäsongen i höst, men ett sånt här pass är inte fel för en medeldistansare att köra under grundträningen för att bygga mycket, mycket löpstyrka!

 

Tisdag, 14 Juli:

Förmiddag: 18 km distans

Eftermiddag: Vila

 Kommentar: Körde uppe på La Came och det var rätt varmt. Kändes segt! Kompliterade med lite bålstyrka på eftermiddagen.

 

Onsdag, 15 juli:

Förmiddag: 5 * 1600m bana (vila 90”) + 5x120m (gåvila tillbaka), totalt 15 km.

Eftermiddag: 10 km distans och viktpass

 Kommentar: Ett ganska tufft pass på banan som ligger drygt 1800 m.ö.h. Försökte dock springa så kontrollerat som möjligt. Det sämsta man kan göra under ett sådant här pass är att gå hårt från början och kötta igenom intervallerna på ett icke-avslappnat och okontrollerat sätt. Ser man de bästa i världen är de alltid avslappnade och har kontroll. Många gånger ser man folk spänna sig och gå långt ur sin ”komfortzon” tidigt i pass. Jag tror inte man springer snabbare på det sättet, plus att man inte lär kroppen att springa på ett avslappnat och energieffektivt vis. Ska man simulera vad kroppen faktiskt utsätts för under ett lopp ska man absolut vara inom kontroll de första tre fjärdedelarna av passet. Jag sprang mina intervaller på 5.05 – 5.06 – 5.07 – 5.05 – 4.56. 120ingarna tog jag inte tid på, men de gick undan ganska bra! Nöjd och svettig i det varma vädret. Man får verkligen lyssna på kroppen under långa intervallpass på den här höjden då steget mellan att ha kontroll och att falla igenom helt är väldigt kort! Kvällen bjöd på en skön distans och ett bra viktpass.

 

Torsdag, 16 juli:

Förmiddag: 30 km (129’ i 4.20 min/km, 151 BPM snitt)

Eftermiddag: Vila

 Kommentar: Långpasset var det längsta jag har kört. Milen gick på ca 46 – 44 – 39 min. Sista 5 km var ganska tuffa då det var varmt och min kropp inte är tränad för den här typen av ansträngningar. Det gick dock bra och benen kändes bra hela passet. Dock lyckades jag med en liten ”bonk” när jag väl var kvar. Vid en ”bonk” har kroppen använt upp allt glykol i muskler och lever (eller något sådant, är trots allt ekonomistudent) och man blir väldigt orkeslös. Låg mest på en soffa i 30 min efter hemkomst innan jag gjorde lite av en comeback till verkligheten. Var ändå roligt att få pröva på ett riktigt långt pass, trots att jag framförallt är medeldistansare.

I övrigt har jag kört en del fotstyrka när jag har varit här. Jag har ett program jag kör som ska stärka foten och förhoppningsvis ska hjälpa mig att undvika skador!

Total mängd för veckan: 161 km och 2 viktpass

 

VARNING! Har man aldrig tidigare varit på höghöjd är det här ett högst idiotiskt sätt att träna på första veckan. ”Rookies” bör köra lätt första veckan och låta kroppen vänja sig vid den lägre syrehalten. Då jag bor 9 månader om året på höghöjd i New Mexico är min tillvänjningsperiod mycket kortare än normen!

Det har varit intressant att prova på det s.k. proffslivet nu i lite mer än en vecka. Det är skönt att slippa oroa sig över skola/jobb och bara kunna koncentrera sig på dagens två pass samt återhämtning och rehab-övningar. Samtidigt kan det bli lite monotont. Vi har i alla fall en fin lägenhet där jag bor med Emil Blomberg, bröderna Kingstedt och Emils USA-vän, Eric. Vi delar på matlagning, diskning m.m. vilket funkar bra. Mellan varven hinner vi med en del intensivt TV-spelande samt Tour de France på fransk TV. I torsdags var vi t.o.m. och kollade på Tour de France live i närheten. Det störtregnade men det var kul. Emil och jag sprang med några cyklister uppför och hejade. Vi hängde lätt med! ;) Det har också varit roligt att se hur många duktiga löpare som tränare här. Vi har bl.a. hunnit se Mo Farah, Paula Radcliffe, Marcin Lewandowski, samt ett gäng oidentifierade kenyaner som såg ut att springa snabbt! Nu kör jag en vecka till och hoppas på lika fina resultat!

På återläsande!

Föregående artikelBehövliga havsvindar
Nästa artikelPå gång igen!
Breaking four Namn: Elmar Engholm. Född: 1992. Bor: Stockholm Familj: Mamma, pappa och syster Jobb: Kredithandläggare och statistiker på S & A Sverige AB Klubb: Hässelby SK. Tränare: Ett exklusivt samarbete mellan Johan Engholm och Elmar Engholm Meriter: 20+ SM-medaljer på olika nivåer, flera internationella senior- och juniormästerskap samt NCAA mästerskap, 3:a med HSK i juniorklassen i Europacupen i terräng, brons i lag och 6:a individuellt i M22-klassen på EM i terräng och Finnkampsvinnare 2016 & 2017. Favoritsträcka: 1500 m Personliga rekord: 800 m: 1.48,19, 1500 m: 3.39,75, Engelsk mil: 3:58,74, 3000 m hinder: 8.37,44, 3000 m: 8:04,44. Vill med löpningen: Slå rekord, vinna mästerskap och ha kul. Ser fram emot: Finnkampens efterfest

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här