Femtio nyanser av Gysing

Ove Haugen  

Häromdagen damp en trevlig överraskning ner på hallmattan: Kenneth Gysings nya textsamling ”50 nyanser av löpning”. På GT:s kultursida skrev jag rätt så entusiastiskt om hans förra bok ”Ett år av magiskt löpande”, med texter han samlat på sig som redaktör och krönikör på Runner’s World, och jag har ingen anledning att tro att den här boken skulle vara sämre.
Jag hinner nog aldrig ikapp Gysing i löparspåret, men i övrigt känner jag ett visst släktskap med honom; vi är i ungefär samma ålder och verkar ha samma inställning till mångt och mycket. Han anser till exempel att man, om man inte springer snabbare med åren, kan kompensera detta med äventyrligare löpning, vilket jag mer än gärna skriver under på.

Jag skulle dock vilja tillägga att äventyrlig löpning inte MÅSTE betyda att man kör sina pass vid foten av en aktiv vulkan eller genom Kalahariöknen. Ibland räcker det att ta till vänster istället för till höger på den dagliga rundan. Ibland räcker det att se någonting man inte har sett i sin vanliga omgivning. Något som får en att tänka en tanke man inte har tänkt. Ibland räcker det rent av att springa samma sträcka igen och igen och betrakta vädrets och årstidernas skiftningar. Tittar man noggrant är ingen runda den andra lik.
Sedan skulle jag givetvis inte tacka nej till att springa i Tokyo eller Milano eller på Island, bara för att nämna några av de ställen som nämns i ”50 nyanser av löpnings” innehållsförteckning.

Jag ser fram emot läsningen. Möjligen är jag perverterad, men för min del känns den här boken långt mer upphetsande än den där andra – vad hette den nu? – ”Femtio nyanser av honom”.

femtio

 Dela på Facebook