Jag och knät drog till Potsdam

Frida Södermark  

I veckan träffde jag mannen bakom firman där jag får mina joggingguideuppdrag ifrån. Vi hde bestämt träff på ett cafe i Wilmersdorf och jag var några minuter tidig. En kille i fyrtioårsåldern med keps, sliten hårdrocks T-shirt, början till mage och en liten hund med halsduk kommer emot mig. Döm av min förvåning när det var han jag skulle träffa. Det är inte alltid förväntningarna stämmer in på verkligheten. Förutom jobb blev det mycket löparsnack, för han var trots allt löpare även om toppen på hans karriär var förbi. Jag fick en mer ingående bild om löparklimatet i Berlin som visade sig vara än mer sorgligt än vad jag på senaste tiden har insett. Fick höra ännu fler historier om tränare som snackar skit om varandra och löpare och vilka föreningar som hatar varandra. Så himla onödigt, varför kan de inte dra nytta av varandra istället. I LiU elit tränar folk ihop från olika klubbar, det skulle enligt honom var otänkbart i Berlin.

 

 I helgen har jag känt av vänster knä och jag tror att det hänger ihop med nån skit jag har haft i sätet den senaste tiden. Så därför belv det cykling som omväxling i tisdags, vilket var helt smärtfritt. Babianbyxorna på och färden gick mot Potsdam som är en liten stad utanför Berlin. Sist jag var där höll jag på att frysa ihjäl men nu var det riktigt njutbart. I Potsdam ligger bland annat Schloss Sanssouci, som på franska betyder, inga bekymmer. Det byggdes i mitten på 1700-talet som sommarresidens av Fredrik den store. Potsdam fick förresten häromåret pris för att ha några av de finste Plattenbauen i Tyskland. Plattenbau är den tyska benämningen på hus som man smäller upp med hjälp av färdiggjutna betongplattor, som i många förorter, och i DDR var det lite av favorithusen. Ett pris att vara stolt över, och vem kom på att man överhuvudtaget skulle instifta ett pris för det.

 

neue 

Efter 35 km var jag framme vid Neues Palaits, Fredrik den stores slott, där även Voltaire var på besök då det begav sig.

stuga

 Någon kilometer längre bort ligger Schloss Sanssouci, hans lilla nätta sommarstuga.

skam

Ett skamgrepp i slottsparken. De var skapligt atletiska på den tiden.

 

Vägen hem gick längs Wannsee, väldigt vackert, och jag fick även se några nakna pensionärer längs strandkanten. Det är något med tyskar och vara naken. Finns det vatten eller parker, så finns det nakna tyskar. Var iväg ett par timmar och rundan mätte 75 km när jag kom hem.

 

Knät har nu fått tre vilodagar från löpning. Var ute och joggade nyss och det kändes mycket bättre. Åker till träningen ikväll, men avbryter om det inte känns bra. Har dessutom en massagetid på tisdag.

 Dela på Facebook