Landslagslöparen Andreas Åhwall är ny spännande bloggare här på springlfa.se. Hans nya blogg heter #Löparlivet. Ett löparliv som ska ta Andreas till nya framgångar och många personliga rekord under 2016.
Blev 2015 som du hade tänkt dig löparmässigt?
– Både ja och nej. Säsongen 2015 var en säsong med höga toppar och djupa dalar. Personliga rekord på både 10 000 meter och halvmaraton var givetvis två framgångar och välkomna bevis på att jag under vinterträningen 2014-2015 tog stora kliv framåt. Samtidigt var jag under säsongen alldeles för ojämn och hade några för många och alltför djupa dalar, då jag i förhållande till min nuvarande nivå gjorde några av mina sämsta tävlingsinsatser hittills i karriären. Fjärdeplatsen på 10 000 meter vid SM i Söderhamn vände den något motiga sommaren och var min bästa placering vid ett arena-SM så här långt. Insatsen där lade också grunden till mitt första Finnkampsdeltagande vilket naturligtvis är en milstolpe. Terrängsäsongen blev inte alls vad jag hoppats på då min fina medaljsvit med tio SM-medaljer under nio raka år bröts. Terräng-NM i Göteborg var också ett riktigt bottennapp som i förtid fick avsluta säsongen. Som helhet är jag ändå nöjd med att ha utvecklats i rätt riktning och jag tar hellre en handfull riktigt bra insatser ackompanjerade av ett gäng mindre lyckade, än enbart mellanmjölk hela året.
Du verkar ha varit i bra form i april då du slog personligt rekord både på 10 000 meter (29.41) och halvmaraton (1.05)?
– Jo, precis som jag nämnde tidigare är de båda personliga rekorden från i våras två av höjdpunkterna från året som gått. Jag tog under vårterminen uppehåll från mina studier och kunde satsa helhjärtat på löpningen, vilket gav resultat. Hela januari och februari befann jag mig tillsammans med Mikael Ekvall och en rad internationella topplöpare i Australien på träningsläger. Den hårda träningen och kontinuiteten lade en väldigt bra grund att stå på. Kanske var jag dock något sliten när jag kom hem i början av mars och efter endast drygt fem dygn i Europa sprang jag Haag Halvmaraton utan större framgång. Efter det loppet tog jag ett par veckor med lugnare träning och lyckades toppa formen väl inför resan till USA. De personliga rekorden i San Fransisco och Los Angeles var inte jätteoväntade, men den oförskämt lätta känslan under loppen var något jag inte trodde var möjligt att uppleva i de farterna. De båda framgångsrika loppen ramade för övrigt in en fantastisk USA-resa.
Både Mikael Ekvall och David Nilsson har gått framåt rejält under 2015. Är det något som inspirerar, du har tränat en del med båda två under årens lopp?
– Självklart är det inspirerande när löpare jag tränat med och hållit jämna steg med på passen når stora framgångar. Det visar att det också för mig är möjligt att nå de resultaten. Att svensk löpning i allmänhet är på frammarsch är också mycket glädjande. Vi sporrar på så sätt varandra till att träna hårdare och smartare. Tuff inhemsk konkurrens är en av nycklarna till internationell framgång.
Vad siktar du på under 2016?
– Kommande säsong är det fortsatt fokus på halvmaraton och 10 000 meter som gäller. Först ut är Barcelona Halvmaraton den 14:e februari, där jag hoppas springa sub65-min vilket förhoppningsvis skulle ge mig en EM-plats till sommaren. I mars finns även ett halvmaraton-VM i Cardiff, men det är mer en bonus än en realistisk målsättning. EM är huvudmålet. Medaljer på 10 000 meter vid arena-SM och 10 kilometer landsväg känns inte heller orimligt. Självklart vill jag representera Sverige vid Finnkampen igen och nå en bättre placering än i årets debut. Personliga rekord är naturligtvis också något som jag alltid eftersträvar och jag vill ta kliv framåt på samtliga distanser jag springer, framförallt 5 000m-perset har några år på nacken och borde kunna putsas rejält. När terrängsäsongen infinner sig till hösten är målsättningen att påbörja en ny SM-medaljsvit och detta år planerar jag också en ordentlig satsning mot EM.
Hur ska du nå dit?
– Det är kanske en klyscha, men också en obestridlig sanning: det finns inga genvägar till de bra resultaten. Enda vägen är hård och framförallt smart träning. Kontinuitet och att alltid sätta löpningen i första rummet är nyckeln till framgång.
Du befinner dig just nu i Sydafrika på träningsläger. Hur länge och med vilka tränar du?
– Jag landade i Johannesburg på nyårsafton och har sedan dess befunnit mig i Dullstroom på ungefär 2 100 meters höjd. Här kommer jag stanna på träningsläger fram till den sista januari. Vi är ett stort antal svenskar på plats och jag tränar allra mest med Emil Blomberg, Robin Lindgren och Staffan Ek. Att komma bort från snön och kylan hemma i Sverige, samt att under en månad ägna mig åt löpningen på heltid, är en viktig pusselbit i att lägga en god grund inför den kommande säsongen.
Skillnad mot att vara på träningsläger och träna hemma?
– Förutom vädret är den viktigaste skillnaden att jag på träningslägret kan fokusera till 100 procent på löpningen. Inga andra uppgifter eller störningsmoment tar kraft från träningen och framförallt återhämtningen är optimal. Att dessutom kunna träna tillsammans med några av Sveriges bästa, samt även utländska, löpare ger både inspiration och värdefull sparring på passen.
Finns det något pass du alltid vill ha med under en träningsperiod och varför?
– 8-10 gånger 1 000 meter (alternativt 3 minuter) är ett bra pass som jag anser att alla löpare, oavsett distans, åtminstone under grundträningen har nytta av. För mig är denna typ av VO2-maxintervaller en grundsten i träningen, såväl under uppbyggnad som tävlingssäsong. Under vintern handlar det om att mala på längs isiga cykelvägar, medan jag på sommaren snör på mig spikskorna och pressar mig på banan. Om jag har en bra dag är 10×1000 meter ett fantastiskt roligt pass som jag har en god förmåga att pressa mig på. Psykologiskt sett ett ganska enkelt pass att genomföra då jag gillar de lite längre distanserna, men också ett pass som jag alltid är ordentligt utpumpad av efteråt. En känsla jag älskar!
Vilket pass fasar du värst för?
– Halvkorta intervaller i högt tempo med kort vila, exempelvis 16×400 meter. Ett sådant pass är alltid mycket intensivt och eftersom jag inte är har kapaciteten till överfart (i förhållande till 3000m-tempo) får jag ofta slita redan från första intervallen. Att räkna ned från sexton repetitioner är i det läget påfrestande.
Beskriv en normal träningsvecka:
– Träningen ser naturligtvis olika ut beroende på tiden på året, samt vilken tävlingsdistans som ligger närmast i kalendern. Nedanstående exempel visar ungefär hur jag tränar under nuvarande uppbyggnadsperiod inför kommande halvmaraton.
Måndag: FM: Lätt distans 8-10km, EM: Distans 12-16km + Styrka.
Tisdag: FM: Lätt distans 8-10km, EM: Intervallpass: 8-10x3min (eller liknande).
Onsdag: Vilodag.
Torsdag: FM: Lätt distans 8-10km, EM: Intervallpass: 15x1min backe (eller liknande).
Fredag: FM: Lätt distans 8-10km, EM: Distans 12-16km + Styrka.
Lördag: FM: Tröskelpass: 8-15km i högt tempo, EM: Lätt distans 8-10km.
Söndag: FM: Långdistans 25-30km, EM: Vila.
Gör du några förändringar i träningen under 2016?
– Jag har nyss bytt tränare och har sedan en knapp månad hjälp av Rubin McRae att planera min träning. Naturligtvis innebär det en del förändringar, men grunden är fortfarande densamma som tidigare. En konkret skillnad är att jag numera har en planerad vilodag per vecka, vilket jag inte haft de senaste fem åren. Träningsplaneringen är också mer långsiktigt inriktad än tidigare och jag har en tydligare uppdelning mellan vilka distanspass som skall gå i hyffsat tempo och vilka som enbart är till för återhämtning.
Hur många kilometer tränar du i veckan normalt?
– Under grundträningsperioden omkring 120-170 kilometer per vecka. Var fjärde vecka är en lugnare vecka med fokus på snabbare kvalitet och mindre mängd.
Du springer bana, terränglopp och stadslopp. Vilket gillar du egentligen bäst?
– Jag gillar alla typer av löpning. Terrängen är ju den disciplin jag hittills haft störst framgångar i och naturligtvis tycker jag det är roligt med det som jag är bra på. Det som också är roligt med terränglöpning är att löpare från alla distanser samlas på samma startlinje och att det ofta blir mycket jämna lopp med stora klungor och mycket man-mot-man-löpning. I takt med att jag utvecklats även som banlöpare har jag börjat uppskatta dessa tävlingar mer och mer. Stadsloppen är oftast roliga inslag och avbrott i träningen och sällan de viktigaste tävlingarna, bortsett SM-milen och diverse halvmaraton vill säga. Det är svårt att välja, men tvingas jag faller jag nog ändå tillbaks på min specialitet terränglopp.
Har du några tankar på att springa maraton i framtiden?
– Jag har tidigare umgåtts med tanken att göra en maratonsatsning, men insett att en sådan satsning är svår att kombinera med övriga distanser och att det därmed blir en väldigt stor uppoffring. Jag har inga planer på att träna för maraton i dagsläget, men vem vet som väntar i framtiden. Att jag kommer genomföra ett maraton någon gång, förmodligen som nybliven motionär, är jag dock helt övertygad om.
Stort lycka till med säsongen 2016 och bloggen här på springlfa.se!
– Tackar.
