Frida Södermark möter Lars Södergård i Portugal

Aktuellt  

Frida Södermark tillsammans med Lars Södergård och Martin Kjäll-Olsson efter ett tränningspass i bergen i Monte Gordo. Frida passade också på att göra en personlig intervju med Lars som fick något av ett genombrott 2013.

Vad gör du i Portugal?
– Jag fick en bra deal och träningsläger nu ligger bra i tidsmässigt eftersom det brukar vara kassa träningsförhållanden i Sverige i mars. På läger får man också extra tid för extragrejer som rörlighet vilket jag inte tar mig lika mycket tid till hemma. Dessutom finns tiden för återhämtning. Jag visste att det är bra träning här eftersom jag var här för tre år sedan. Det finns löparspår direkt utanför hotellet även om man får snurra runt lite i skogen för att få ihop 15 km. Men det funkar om man är här i två veckor. Även om det även finns bana är det inget jag springer på just nu, utan den träningen får vänta till april, säger Lars när vi svänger ut från Monte Gordo på väg upp i bergen för ett träningspass.

Vad blir det för pass idag?
– Det blir ett distanspass på 23 km tillsammans med ultralöparen Jonas Buud och kompisen Martin Kjäll-Olsson. Jonas som förra året kom tvåa i Comrades och Martin som är god för 2.21 h på maratonsträckan. Vi ska springa sträckan progressivt och planen är att springa hyfsat fort den sista biten. Dagsformen känns bra och detta träningspass känns skönt kravlöst.

Hur har träningen sett ut här i Portugal?
– I söndags körde jag ett långpass på 23 km, i måndags dubbla distanspass och i tisdags dubbla intervallpass. På förmiddagen 5×6 minuter i farten 3:20min/km och på eftermiddagen 25×400 meter på asfalt med 30 sekunders vila. Jag snittade 71 sekunder höga på fyrahundringarna. I onsdags blev det 60 minuter lugn distans och styrka. Styrketräning har det dessutom blivit varje dag, säger Lars när bussen passerar Castro Marin.

Hur var formen under vintern?
– Den var lite upp och ned. Kom igång sent med grundträningen eftersom jag var lite trött i skallen efter förra säsongen. Började träna igen i slutet av december då jag var på läger i Frankrike i två och en halv vecka. Där tränade jag på bra men hemma i Sverige igen fick jag en låsning i bäckenet när jag sprang på snö. På grund av dessa omständigheter blev det hel vila i två veckor men efter bara en veckas träning på detta gjorde jag fystester som visade att formen var lika bra som under hösten. Tyvärr blev jag sjuk veckan innan inomhus SM men sedan dess, vilket innebär senaste tre veckorna, har jag kunnat träna bra.

Vem tränar du helst med?
– Med Anders Szalkai men det har aldrig hänt. Oftast springer jag med Olle Walleräng, Fredrik Uhrbom och nu på senare tid även Ebba Tchulu. Alla tre löpare i Spårvägen. Men allra helst tränar jag med David Nilsson fast det blir sällan eftersom han bor i Göteborg. Han har en intressant syn på livet och annorlunda infallsvinklar på saker.

DSC 3106Lars Södergård i mål i Lidingöloppet förra hösten som bäste svensk och totalfyra med tiden 1.41,17 på de tre milen. Arkivbild: Mikael Grip

 Varför blev det ingen start i Dubai Marathon som planerat?

– Det passade inte i planen då jag var mentalt sliten efter förra säsongen. Jag var helt enkelt inte sugen på att starta träningen i ett kolsvart Vallentuna så tidigt som skulle ha krävts.

Kommer du ändå satsa på att komma med i Sveriges maratonlag till EM i år?
– Nej det målet har jag skippat. Är dessutom lite skeptisk till att man ska kunna få vara med på ett EM genom att springa på 2.21 h. Tycker den kvalgränsen är lite svag om man jämför med vad som krävs för att bli uttagen till EM på andra distanser.

Vilka blir dina andra mål i år istället?
– Jag vill förbättra mina tider på 5000 meter och 10000 meter på bana. Hoppas kunna komma ner under 29.30 min på 10000m under första delen av säsongen. Att bli uttagen till EM på den distansen vore fantastiskt kul men för att fixa det måste allt stämma under träningen innan och på tävlingsdagen. Alla planeter måste helt enkelt stå rätt den dagen.

Under löparveckorna i Portugal är det på fredagar en tävling där man ska pricka sin tid utan hjälp av klocka eller annan utrustning. Rundan är 5 kilometer och jag frågar Lars vad han tror att han skulle springa den på idag?
– Om jag anstränger mig maximalt skulle jag nog landa på 14 minuter och 30 sekunder, tror Lars. Saknar nog lite fartträning och syratålighet för tillfället.

Bussen har nu kommit fram till Odelite, en liten by med vita hus och ett litet café. Här ska dagens pass börja och Lars, precis som runt 100 andra löpare med olika ambitioner, gör sig redo för träning under den gassande solen. Jag springer iväg samtidigt som honom men det tar inte många minuter innan deras ryggar försvinner bort genom de branta gränderna och ut ur byn. När jag kommer tillbaka efter knappa 20 kilometer sitter Lars redan på caféet och har ätit glass.

Hur var dagens pass?
– Passet gick bra, första timmen blev inte jättehård utan vi hittade ett skönt tempo. Det var dessutom väldigt kuperat och stenigt. Sprang som sagt med Martin och Jonas. Med en mil kvar ville jag springa på lite så då ökade vi tempot. Jag är starkare uppför men Jonas är fenomenal nedför. Vi höll bra fart och snittade ungefär 4.05 min/km på 23 km. Med tanke på de skapliga backarna fick vi ett bra pass utan att ändå ha maxat. Vi kan kalla ansträngningen kontrollerat jobbig, säger Lars och tar en till klunk av sitt iste där han sitter i solen.

DSC 0027
Kompisarna Lars Södergård och Martin Kjäll-Olsson på löparuppdrag i bergen i Monte Gordo.

Lars är klar med dagens träning men jag springer de 28 kilometrarna hem till Monte Gordo tillsammans med många av de andra löparna. Mitt förslag om att ses vid poolen och fortsätta denna intervju blev nedröstat. Träffar Lars i hotellets lobby vid halv fyra. Han verkar inte vara någon soldyrkare men har hunnit med en lunch och lite mer glass.

Har du alltid varit en löpare?
– Nej, jag började cykla efter lumpen 2004 och började tävla inom den sporten 2005. Vi snackar då landsvägscykling på racer och jag var under dessa år som bäst 25:a i SM och hade även någon pallplacering i elitklass när de bästa inte var med. Parallellt sprang jag litegrann för att det var kul. Jag ställde upp i motionslopp och gjorde milen på 36 min. Brorsan hade alltid sysslat med löpning och 2007 tyckte han att jag skulle testa att springa på bana vilket resulterade i 34.20 minuter på 10000 m. Jag hade sprungit Lidingöloppet redan 2002 på 2.24 h, och har allt som allt gjort 10 Lidingölopp. Men jag ansåg mig endast vara en glad motionär med de resultaten. Vintern 2008 gjorde jag 8.49 min på 3000m trots att jag endastlåg på 1-2 pass löpning i veckan. Under den perioden var det fortfarande mest cykel och styrka, vilket så klart innebar att jag inte var helt otränad. På hösten 2008 gjorde jag sedan 32.15 min på 10000m. Efter det började jag springa mer men det gick segt, och jag blev nästan sämre 2009. Inför säsongen 2010 bytte jag till Vallentuna FK och sedan dess har det gått bättre och bättre, säger Lars efter att ha gått igenom de första åren som löpare på riktigt.

Vad är roligast, löpning på bana eller i terräng?
– Bana är det finaste när det gäller löpning. Alla som är insatta i sporten vet vad som krävs för en viss tid på bana. Kontrollmätningar har ingen betydelse för banan ljuger aldrig. Men Lidingöloppet är ändå roligare. Det är lite traditionen bakom som gör det till en tjusning, känslan att det är en anrik tävling. Den terrängen passar mig även bra. Jag har dessutom bott på Lidingö, vilket gör att jag känner till området väl.

Har du samma åsikt när det gäller klubbtillhörighet, att det är viktigt med tradition och klubbkänsla?
– Jag ställer mig främmande till att inte träna med och sakna känsla för sin klubb. Jag tränade med två löpare i Vallentuna innan jag skrev på för klubben. Två löpare som hade gett mig ett bra intryck, och sedan jag blev medlem har alltid klubben ställt upp för mig. Exempelvis hjälpte de till att fixa jobb åt mig för ett tag sedan, framhåller Lars.

DSC 3272
En nöjd Lars Södergård efter framgången i Lidingöloppet 2013. Arkivbild: Mikael Grip

Plötsligt börjar han fokusera på sin telefon. Han har fått SMS från sin flickvän som precis åkt till Indien för att under 6 månader jobba som IT-konsult i New Delhi. På frågan om han ska åka dit och hälsa på så blir svaret ja. Det blir troligtvis två veckor i juni efter några viktiga tävlingar. Han medger att det inte är helt optimalt men passar ändå bäst där i mitten av säsongen. Gällande möjligheterna till träning tror han säkert att det finns ett löpband i någon källare. Det kommer vara 45 grader varmt och för mycket trafik på vägarna för att träna utomhus. I värsta fall får han köpa ett löpband säger han. 

Hur bra kan du bli?
– Sånt är skitsvårt. Vad ska man säga, men jag tror jag har kapacitet att springa under 1:40 på Lidingöloppet. Man får ta ett år i taget. Jag tror att det kan vara begränsande att sätta upp gränser för hur bra man tror att man kan bli. Det är bättre att träna så bra som möjligt och se till att livet runt omkring blir hyfsat optimerat och sen får man se hur långt det räcker. Men det skulle vara roligt att få till en riktigt bra mara innan jag lägger av. I mina mått mätt är det en mara med en sluttid en bit under 2.20 h.

Vilken är din bästa löpupplevelse?
– Jag sprang Dunderdygnet som motionär när jag var 18 år, alltså 2002. Det var ett etapplopp i Gällivare där första etappen var 17-18 km löpning längs en led. Några timmar sedan var det 4 km nere i gruvan, två kilometer åt ena hållet och sedan vända. Vid midnatt körde man ca 10 km fjällöpning under midnattssolen. Morgonen efter började med sprint inne i stanpå en sträcka av 300 meter. Allt avslutades med jaktstart uppför Dundret som är en skidbacke. Mats Granström vann dygnet. Mats som senare gjorde 29:07 min på 10000 meter år 2010. Vi är jämngamla, men han var elitlöpare redan då. Denna tävling kördes bara i tre år och det var riktigt kul. Jag kommer inte exakt ihåg men tror jag var bland de 20 bästa.

Är det något du inte kan vara utan när du tränar?
– Det enda man behöver är ett stoppur och skor. Man behöver ingen GPS-klocka eller MP3-spelare. Kläder som inte skaver och ett par sköna skor är också viktigt. Jag gillar att ta tid, och mäter träningen i tid, inte distans. Så har jag alltid gjort, även när jag cyklade, för så gör alla cyklister.

Hur återhämtar du dig?
– Sömn är det viktigaste. Jag är inte supernoga med att få i sig något efter träningen om jag inte har väggat under ett långpass. Många får panik om de inte äter direkt efter ett pass men jag tycker inte det är jätteviktigt. En yoghurt är ibland det enda jag tar efter träningen. Det blir även en massage ibland och så ser jag till att knäcka ut bäckenet regelbundet för jag brukar få en låsning där. Då går jag till en duktig sjukgymnast som jag litar på.

Vad gör du när du inte tränar, tävlar eller är på läger?
– Jobbar som elevassistent tre dagar i veckan på en högstadieskola vilket frigör mycket tid för träning. På fritiden sysslar jag mycket med musik. Jag gick musiklinjen på gymnasiet och spelar gitarr, piano och kan dessutom sjunga någorlunda. Ett projekt som är på gång är att bygga upp en hemstudio hos en kompis som jag tidigare spelat in musik med. Jag har bred musiksmak och lyssnar på allt från hyfsat tung hårdrock till jazz och gamla visor med Evert Taube. På senaste tiden har jag varit inne i en tung Håkan Hellströmperiod. Jag tror att Ghost är nästa stora svenska musikexport, och så fort det är en någorlunda bra konsert på Cirkus går jag dit. Det är Sveriges bästa konsertlokal. Ett annat ställe där man kan stöta på mig är på Brewdog bar. Det ligger på S:t Eriksgatan där jag bor och där har de riktigt god öl.

DSC 5284
Lars Södergård i täten på terräng-SM. Arkivbild: Mikael Grip

När vi äter frukost här tycker du det är för mycket fiber i müslin och brödet, gillar du inte sådant?
– Tycker personligen att det blir svårare att smälta maten om det är mycket fiber i den. Tränar man mycket så kan fibrer bidra till en mättnadskänsla som gör att man inte får i sig den energi man behöver. Ska man käka innan pass vill jag ha mer lättsmälta grejer typ vitt bröd och sockrade flingor. Det finns säker massa kostrådgivare som säger att detta är förkastligt men man måste käka sådant man tycker om. Sådan mat som gör en glad. En glad löpare är en snabb löpare

Hur länge blir du kvar i Portugal?
– Jag stannar ytterligare en vecka och sedan är första tävlingen Premiärmilen den 30 mars. Planen här är att köra på med 15 mil i veckan. Ganska grundbetonad träning där inget tempo blir hårdare än farten på 10000 meter förutom några kortare strides. Tävlingen blir en formcheck för att se var jag befinner mig. Jag är i bra i form men kommer inte toppa formen inför den tävlingen. Man kan springa bra på 10 km landsväg bara på grundträning. Det är ett kul lopp och jag tränar mycket på de vägarna och kan banan utan och innan, säger Lars och ser fram emot tävlingen.

När ska du springa fort?
– Säsongens första stora mål är Nordic Challenge på denklassiska arenan Bislett i Oslo den 22 maj. Då är det 10000 meter som gäller. Då ska jag springa bra.

Du har din bror som tränare, hur fungerar det?
– Det funkar kanon. Han känner mig bra och vi har en dialog hela tiden. Han pluggar tränarprogrammet på GIH, samma högskola där jag själv har gått lärarprogrammet. Utvecklingen från att enligt mig själv ha varit rätt kass till att i alla fall bli hyfsad visar att samarbetet fungerar bra. Vi har ett långsiktigt tänk och har tränat smart. Vi blandar mycket vetenskapligt tänk baserat på forskning med egna erfarenheter. Det finns mycket inom träning som man inte kan bevisa, men som visat sig fungera tidigare. Vi är väldigt nördiga båda två och läser mycket om träning. Pratar även mycket med andra löpare och är nyfikna på nya saker men är ändå trygga i det vi gör. Men man kan aldrig bli fullärd utan måste vara öppen för ny input.

Lovar Lars att han ska få korrekturläsa detta innan natten. Glömde bort rumsnumret och i receptionen fanns det ingen med hans namn i datorn. Efter att ha knackat fel på två dörrar hittar jag hans nummer på Eniro och kan skicka ett SMS som löser problemet. Nu är det dags att sova för imorgon är det en ny dag på träningslägret i Portugal som är början på en ny spännande säsong i Lars Södergårds karriär.

 Dela på Facebook