Inte ett steg

Frida Södermark  

Nej det blev ingen löpning på lägret, inte ett enda steg, eller jo sju stycken varav sex stycken i köket och ett i början av ett pass då jag insåg att Frida det gör faktiskt ont. Men lika glad är jag ändå för Norge är lätt att bli förälskad i och jag har njutit av nio fantastiska dagar.  

 

Efter Beitostölen åkte vi till Flåm och lämnade regnet bakom oss. Vårt första äventyr blev att springa till Myrdal. Det var i måndags och jag trodde en kort stund att jag också kunde hänga på men efter ett steg högg det till och det blev promenad för min del. Men det var uppför så jag fick en del puls ändå. Ned i dalen tog vi Flåmsbanan, som är ett dyrt turisståg fullt av japaner. Som tur var väldigt fullt så vi hann inte ens betala. Dessutom ingick en paus vid ett vattenfall där två tjejer helt ospontant går ut och dansar till musik på klipporna.

 

vattenfall

Jag och min bloggkollega Micke Z. Lägg även märke till den dansande kvinnan på berget till höger.

 

kyrka

Skandinaviens minsta kyrka, och kanske en av Skandinaviens minsta orienterare.

 

cykel

Helt ok utsikt över Sognefjorden under cykelpasset.

 

De sista dagarna blev det cykling och en hel del styrka. Men även mycket bokläsning och utflykter längs Sognefjordens armar för våffelätning och inspekterande av bland annat skandinaviens minsta kyrka. Lägret gjorde mig inte snabbare på kort sikt men kroppen har verkligen fått vila, så i längden har det säkert varit bra. Hoppas kunna dra nytt av energiboosten när jag väl kan springa.                                                                                                                                                                                    

 Innan jag flög hem till Berlin stannade jag i Oslo för att hälsa på Anna. Hängde på till Bogstad för att heja på henne i en triathlontävling. Helt plötsligt hade jag anlitats som funktionär och hade ansvar för anmälan och tidtagning. På plats var även en tidning med fotograf, och helt otippat var det Finanstidningen. I Norge är sport och fritid så viktigt att det skrivs om det i facktidningar och bra meriter inom idrott smäller ibland högre än bra betyg från universitetet när man söker jobb.

 

Idag hann jag med en cykeltur ut i Nordmarka innan flyget gick. Trampade uppför på grusvägar till Kikut där de hade solstolar. Satte mig i en och råkade somna så att det blev lite tightare om tid än jag tänkt. Det är konstigt att man blir hungrigare av att cykla än att löpa. Om jag är ute lika lång tid är jag mycket hungrigare efter cykling, trots att man är mindre trött. Vissa menar att det beror på att magen rör sig mer under ett löppass. Idag har det i alla fall kännts mycket bättre i ljumsken och jag ber till högre makter att jag kanske inte har den stressfraktur jag misstänkt de senaste dagarna. Kanske borde ha tagit tillfället i akt att få hjälp på flyget hem, för jag fick sällskap av en tysk frireligiös kille som utrustad med bibeln berättade om när han blev frälst.

 

Nu är det tre veckor kvar av mitt halvår i Berlin och jag har massor jag vill hinna med. Har precis gått in på mitt rum efter att ha hängt lite på balkongen med mitt kollektiv, ätit glass medan de andra rökte på, och blivit uppdaterad om de senaste två veckornas händelser.

 

bana 

Ett extremt jobbigt banpass i Aurland.

 

 

 

 

 

 

 Dela på Facebook