Gubbstryk, inget att skämmas över

”Gubbstryk”. Ett vanligt begrepp på de träningar som jag är med på. Det är inget man vill utsättas för, att få stryk av en av gubbarna. Men klart att en frisk, snabb och hungrig 28-åring ska kunna hålla undan för gubbarna. Eller hur? Nja problemet är att en av gubbarna i klubben är VM-bronsmedaljör på 3000m i M50, bland annat. Gubbstryk hör alltså till vanligheterna.

Jag kan räkna upp otaliga träningar (för att inte tala om tävlingar) där gubbens rygg försvinner ifrån en längre och längre bort. I början var det jobbigt och målet var konstant att komma ikapp. Man vill trots allt inte få gubbstryk. Eller? På senaste träningen i måndags sprang vi supertusingar i hallen. Samma pass som för 5 veckor sedan. Då hade jag hållit rygg på gubben på samtliga intervaller. Planen var samma för detta passet. 5st supertusingar enligt: 400m, 30sek vila, 300m, 30 sek vila, 200m, 30sek vila, 100m och vila. Start var 7:e minut för varje ny supertusing. Jag kände mig lite matt och ”darrig på handen” inför första supertusingen. Antog att detta berodde på mitt morgonpass och att jag druckit dåligt. Inte alltid lätt att ladda om inför tuffa inomhuspass. Vi drar iväg och jag känner att det går snabbt. Första supertusingen (minus vilan) klockade vi in på 2:54. Andra på 2:52 och tredje på 2:53. Jag kände här att jag började få svårt att andas. Jag kände mig rätt fräsch i övrigt men tyckte mig ha svårt att få luft. I skrivande stund två dagar senare sitter jag nerbäddad i soffan med influensa. Så i retrospekt var detta nog inte så konstigt (och skönt att man har något att skylla gubbstryken på).

På fjärde intervallen fick jag släppa gubben. Men när jag såg hans rygg försvinna längre bort på raksträckan hände något. Jag fick en uppenbarelse. Varför ska man skämmas över att få gubbstryk? Man borde inspireras av det. Tänk själv känslan av att som 50-åring dra ifrån löpare halva ens ålder. Vilken kick.

Är det något man inser när man är sjuk eller skadad är att det i slutändan inte spelar någon roll om du får gubbstryk eller inte. Du vill bara ut och springa igen. Samtidigt har man blivit några år äldre och visare och vet att vila är det enda som hjälper återhämtningen just nu så det är bara att snällt vänta ut det. Till dess söker jag inspiration i att se på youtubeklipp där gubben får stryk. Jobbigt bara att det ska krävas en svensk rekordhållare på 3000m hinder för att lyckas.

Vi ses!

Simon