Hemma bra men borta bäst

Maria Larsson  

“Great 4 weeks of training in South Africa in the bag. It’s not always just about doing good sessions, but also about sharing those sessions and moments with good friends! Thanks for having me guys, I will be back soon!‪#‎PotchRunningProject‬” skrev min kompis Tuomo Salonen från Finland i onsdags då han lämnade gruppen i Sydafrika för julfirande hemma i Norden. Jag kan inte annat än att hålla med!

IMG_0069

Med Spotify och spellistan “Hits från 80-talet” spelandes i bakgrunden summerar jag fyra otroliga veckor på 1350 m höjd i Sydafrika och Potchefstroom. Passande nog sjöng Bruce alldeles nyss “Born in the U.S.A” för full hals och nu lyssnar jag till ljudet av Toto´s “Africa”. När alla prov i skolan i Arizona var avklarade i mitten av april var jag sugen på att ge mig iväg på egen hand i USA. Tidigare hade alla resor gjorts i skolans regi, med coachernas noggranna planeringen, och jag ville se om jag kunde klara mig själv. Jag valde då att lifta med en kompis från Tucson till Flagstaff, en fem-sex timmar bilresa med ökenlandskapet som närmaste granne. Väl uppe i löparnas Mekka, 2300 möh, letade jag rätt på det hus som stod på papperslappen jag fått från en löparkompis. I detta hus skulle en trevlig löperska vid namn Janet finnas, och hon kunde tänka sig att låta mig låna ett rum under ett par veckor.

Det kom fram senare att Janet (Bawcom) inte var vilken löperska som helst utan en utav världen bästa 10 000m-/marathonlöperskor (31:12/2:29). Med en 12e plats från OS i London och med en tränare vid namn Jack Daniels visade det sig att jag dragit vinstlotten och hamnat hos en tjej som också skulle kunna titulera sig “Världens bästa värd”. I Flagstaff kryllar det av löpare och är man bara lite driven så finns det oändliga möjligheter till bra träningssparring. Oturligt nog var jag skadad större delen av min tid uppe i bergen, men gemenskapen med alla dessa löparna var omöjlig att missa. Jag träffade människor som berättade historier jag aldrig kommer att glömma. Jag umgicks med människor som var så trevliga, glada och härliga, att jag undrade om de var verkliga. Jag fick se och springa på platser där det var nödvändigt att nypa sig i armen för att kolla att man faktiskt var vaken. Som grädde på moset fick jag springa med känslan av en halv fungerande lunga, kippa efter luft uppe i Buffalo Park och känna mig sådär härligt levande att varenda cell i kroppen skriker efter syre. Det var en upplevelse utöver det vanliga.

Att få uppleva något liknande, bara ett halvår senare, hade jag aldrig vågat hoppas på. I Potchefstroom tränar “Potch Running Project”, en löpargrupp med mängder av killar och ett par tjejer. Nivån är blandad: här hittar man allt från Nijel Amos med sitt OS-silver på 800m från London 2012 och Caster Semenya med OS-silver och VM-guld, till killar som tränar för att vinna nästa skol-mästerskap. Och kanske är jag bara sentimental för att jag strax kommer att lämna dessa människor, men det är något visst med äkta löpare. Den stämning och gemenskap som finns att ta del av, bara man är öppen till att se möjligheterna, är något utöver det vanliga. Och trots de många många mil som skiljer mig från Sverige, har jag aldrig känt mig mer hemma. En avslappnad stämning byts mot fullt fokus när intervallerna startas. Som ett lejon jagar en antilop jagar löparna varandra under kvalitetspassen, men så fort intervallerna är avklarade är djuren de bästa av vänner. Helt utan tankar på att döda varandra. Och existerar avundsjuka, då är killarna mästare på att dölja den: här lever man efter konceptet “framgång föder framgång”.

IMG_0127

Idag lämnade en utav killarna gruppen för ett år på college i USA och den tuffaste av löpare hade tårar rinnande som vattenfall från ögonen. Det kommer jag troligtvis att ha på onsdag också. Trots detta ser jag ändå fram emot att flyga till Europa, ett terräng-EM i Bulgarien väntar och jag vet att jag är mer än redo för ett ruskigt bra lopp. Ett pass i den långa backen om 1000m avklarades med råge häromdagen och jag kunde konstatera att “Highway to Hell” hade gett resultat. 5*300m + 1000m-2000m-1000m + 5*300m svepte förbi i tisdags och idag stod 400-ingar och några kilometer tröskel på programmet. Alla tuffa pass är avklarade, alla sista droppar är uttömda och nu är det dags att ladda batterierna inför nästa söndag.

IMG_0054

IMG_0075

IMG_0123      IMG_0140

 

 Dela på Facebook