I onödan?

0
7

Frågan har snurrat i mitt huvud oftare och oftare den senaste tiden.

Inte för att jag börjar bli lat, eller omotiverad, utan helt enkelt för att jag tror att det är bra att stanna upp och sätta frågetecken till det man håller på med till och från.

Frågan som har dykt upp är alltså hur mycket av den träningen jag lägger är onödig?

Ur ett hälsomässigt perspektiv skulle givetvis svaret bli ingen, eftersom träning sägs vara bra för hälsan. Mitt förhållande till träning just nu är dock ganska långt ifrån det att bara ge en hälsoeffekt och välmående. Det är en skön och positiv bieffekt att jag mår bra av att träna, men målet är att bli snabbare och snabbare. Välmående är då inte alltid att förknippa med det som krävs för att uppnå det målet.

Men då kanske också ännu viktigare att optimera träningen, eller? Ju mer tid man lägger ned på träning desto viktigare borde det väl vara att lägga ned tid på rätt sak? Och det är det som är det knepiga tycker jag. Hur vet man när ett pass ger, eller inte?

Nu ska det ju sägas att efter några år som aktiv löpare så börjar man ju lära sig vad kroppen svarar på och inte. Men ändå är det ologiska i hur kroppen kan bete sig ständigt närvarande.

Under förra veckan hade jag förmånen att träffa och träna med två löpare som säger sig ha lagt skorna på hyllan. Två rejält duktiga löpare dessutom som inte har varit de som tränat minst direkt. Löparna jag pratar om är Erik Sjökvist och Oskar Käck.

Det som är intressant är att de helt oberoende av varandra svarar ganska likt på min fråga hur mycket träning de själva tror är eller har varit i onödan?

Som sagt båda dessa löpare vet mycket väl vad det innebär att köra mycket och tuff träning. De förnekar heller inte att det är just den melodin som gäller för att bli bäst. Men när de själva ska se tillbaka på sin egen träning och ge tips till andra, så verkar det nu som att de kan ha en väldigt mycket mer avslappnat förhållande till vad som ger och vad som inte ger.

Det som de beskriver är något jag har svårt att tro att de själva praktiserade när de var i gång som mest, men det kanske är så det är. Att man inte ser skogen för alla träden när man står mitt i det.

Svaret på frågan är också mer komplext än att det finns rätt och fel. Det som ständigt blir en motfråga är vad träningen ska vara till nytta för. Exempelvis kan ju mycket träning över lång tid i sig vara i onödan, men bli nödvändig att ha genomfört den dagen man verkligen behöver den.

Som ett slags sparande på banken. Det att spara och spara kan kanske kännas onödigt eftersom man inte kan köpa det man har lust till där och då, men väldigt bra att ha den dagen man verkligen behöver dem.

Och tänk om det är så med löpning. Att man efter många års hård träning kan ”casha ut”. Som en slags pension där grunden man har lagt gör att alla mängd och distanspass dras ned till ett minimum och fokus ligger på få men högkvalitativa pass?

En sak är säker. Den här veckan har inte innehållt många onödiga pass, då det varit få pass överhuvudtaget. Efter förra lördagens tävlingsdebut på Göteborg Cross Country och ett långpass med herr Käck under söndagen krampade ena höften ihop totalt.

Otaliga behandlingar, massiv stretch och tre dagars haltande efter det kunde jag börja tro på en start i årets terräng-SM igen. Och där är jag nu. I Linköping alltså som är årets SM-stad. Hur kroppen tar de 12 km på gräs återstår att se.

En som inte har gått i pension som löpare är den elegante Uhrbom, som verkligen får valuta för helgen. Efter att idag ha vunnit M 35 klassen klarade han att springa in som nr. 14 i MS 4 km 20 minuter senare, och ska självklart vara med på MS 12 km imorgon också.

DSC_0279

Alltid elegante Uhrbom.

 

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här