Det var ett litet tag sedan sist. Jag var lite för besviken för att skriva direkt efter NCAA-mästerskapen, och efter det så har jag haft en av de stressigaste perioderna under min college-tid med en uppsjö av skolarbeten och läxor.
Vi kan väll börja där jag sist lämnade av; NCAA-mästerskapen i Fayettville. Jag gjorde ett klart godkänt lopp, men det räckte inte riktigt till final, som självklart var målet för dagen. Loppet blev ganska bökigt med mycket knuffar och armbågar. Efter två hyffsade första ”quarters” passerades 800m runt 2:00. Sedan bedarrade farten något mellan 800m och 1200m, vilket ledde till trånga utrymmen. Jag låg bra till med 300m kvar, men ut på sista varvet fick jag en rejäl knuff av Edward Cheserek (vann sedan finalen) och tappade någon meter. Jag spurtade endå rätt bra på sista varvet och kastade mig över mållinjen för att ta 6:e platsen med 1 hundradel på 4:00,79. För den sista klara platsen (4:e) i heatet krävdes under 4 minuter. Då andra heatet gick snabbt räckte tyvärr inte min tid för att kvala mig som en av de två snabbaste tiderna till finalen. Så missad finalplats var tråkigt, dock bör jag kanske inte skämmas då det antagligen var historiens hårdaste mile-försök. Sista tid till final var 4:00,00. Som tröst resulterade loppet dock i svenskt rekord, ett rekord som stått sig i 47 år. Alltid något! Inte många som kan titulera sig svensk rekordhållare.
Efter det blev det en lätt vecka med träning samt en roadtrip i Arizona med min flickvän som var på besök från Tyskland. Vi hann med att vandra 25 km i Grand Canyon (ner till Colorado River och tillbaka), besöka Antelope Canyon, samt Sedona.
Senaste två veckorna har ägnats åt ganska hård träning med fokus volym. Senaste veckan bjöd på nära 12 mil, vilket verkar bli resultatet även efter denna veckas slut. Två hårda banpass har det blivit. Förra veckan 5x(400m+1k+400m) och den här veckan 2x400m+8x1k+2x400m+4x150m. Två långa tempopass på 16km runt 3.20 min/km har också hunnits med. Man skulle kunna tro att jag håller på att bli en 5k-gubbe, men detta är istället träning som ser till att jag orkar med en utomhussäsong så kort efter inomhussäsongen. Förra året fick jag inte någon träningsperiod mellan säsongerna, vilket resulterade i fiasko. I år har vi lärt oss av misstagen och ser till att basen jag byggt under hösten inte vittrar bort under mina fötter. En till hård veckas träning och sedan är jag redo för banpremiär om 2 veckor i Kalifornien.
Men, som en liten förrätt så smyger jag igång redan idag med att springa en sträcka i UNM:s B-lag över 4x400m. Som 17-åring (?) splittade jag 49,6 i en stafett, så vi får se hur det går den här gången. Slipper jag en avsliten baksida så är det succé!
Welcome back!