Inför Stockholm Marathon 2014

0
21

I morgon är det Stockholm Marathon igen. Maran drar till sig folk från hela världen, elit som motionär. Men för svenska löpare, som mig, är det mest intressanta de bästa svenskarna på startlinjen. Vi bryr oss inte om den utlänska elit eller det stora antalet motionärer. Vilken afrikan som vinner är av föga intresse. Däremot är intresset för vem som kommer bli bästa svensk enormt stort. I år känns dock fältet lite tunnare, då kroniska Stockholm Marathonlöpare som Sotarn och Patrik Engström inte är med. Detta då de istället satsar på Zürich. Men jag tycker ändå att startfältet håller god klass samt några roliga överraskningar. Jag tänkte nu rada upp mina favoriter till medaljerna.

Adil Bouafif
Adil är nog fältets bästa löpare. Genom stark och snabb. Men jag och mina vänner har aldrig sett honom som någon maratonlöpare. Han har heller aldrig gjort någon mara som speglar den kapaciteten han har på de andra distanserna. Jag tror att Adil har ställt upp för att han tror att han kommer vinna lätt. Jag håller honom som favorit men tror han kommer få det svårt. Sista milen kommer bli en utmaning för honom och då kommer det vara löpare bakom som jagar. Han har tidigare klivit av under sista milen. Att han startar är i sig rätt idiotiskt. Han ska springa EM på 10000m och maran kommer vara i vägen för hans möjligheter att nå sin fulla kapacitet där. Men Adil har gjort idiotiska saker för pengar förr. Jag tror dock att han kommer bli bäste svensk men för det kommer han få betala ett högt pris som jag inte tror att han är förbredd på.

Daniel Woldu
Daniel Woldu kunde vara den stora favoriten. Men hans form har minst sagt varit usel under våren. Men förhoppningsvis har den förbättrats (jag har inte sprungit med honom på några veckor nu). Daniel är dock en kille som lärt sig behärska marathon distansen efter att ha bränt sig många gånger. Det tror jag gör att han trots den usla formen kan ta sig runt på en hyfsad tid. Vilket kan räcka till medalj i det här startfältet.

Haben Ibris
Haben är nog den löparen i fältet som är bäst just nu på de längre distanserna. Två månader på hög höjd i Etiopien har givit honom en form som vi aldrig har sett hos honom tidigare. Men Haben löper med huvudet under armen. Han gör idiotiska saker under loppen. På 10km kommer man undan med det, men inte på marathon. Sköter hans sig så kommer han vinna, men risken att Haben löper bort sig är överhängande stor.

David Nilsson
David kunde ha varit i sitt livs form och gjort en galet bra Stockholm Marathon. Efter överträning under hans långa utlandsläger i vinter och ett halvt Boston Marathon så satte sig David i en guldsits för att vara i topp form till Stockholm. Det hade bara varit att ta det lugnt. Springa lite intervaller och något enstaka långpass så hade hans form kommit. Men han kunde inte hålla sig efter Boston, utan sprang en mara till för några veckor sedan. Även om det inte var någon max prestation så har det troligtvis sänkt en redan sänkt kropp. Jag tror David får det jobbigt. Men han kan vara rätt bra på att mörka saker. Så vi får hoppas att jag har fel och att allting har ingått i en hemlig plan som han haft.

Erik Petersson
Erik och jag har våra personbästa från samma lopp, Castellon 2011. Då var han väldigt besviken och missnöjd efteråt. Men efter det loppet har det inte blivit några fler lopp för Erik. Därför får man se detta som årets roligaste start. Att någon efter2,5års frånvaro kan komma tillbaka. Jag tror inte Erik kommer kunna rå på en medalj. Men jag hoppas att han efter detta lopp kan var nöjd med att bara vara tillbaka på banan. Då finns förutsättningarna för att vi sätter nya personbästa i höst.

Janne Holmén
Som gammal Europamästare är Janne fältets mest rutinerade tävlingslöpare på maratondistansen. Jag tror att om Janne har tränat ordentligt så kommer han att slå samtliga och vinna guld. Tyvärr så tror jag inte Janne har tränat ordentligt. Krävande arbete och massa ungar har stått i vägen för det. Men Janne är ändå stabil och om andra löpare löper bort sig så kan han mycket väl komma på slutet och knippa en medalj. Dock inte guldet.

Kristoffer Österlund
Kristoffer är en gammal räv i sammanhanget och enligt Sotarn återigen i bra form. Bra form för Kristoffer innebär att han kan göra 2:23-2:25 i morgon om han får till det. Det kan räcka långt i detta sammanhang. Kristoffer är en jämnfartslöpare som ofta gör positiva splits. Så om folk är trötta på slutet då är han, precis som Jannes, någon som kan komma bakifrån och plocka in folk. Bronset är inte omöjligt för Kristoffer, men då måste han slås om det mot Jannes först.

Linus Nilsson
Linus är min favorit i fältet. Han gnetar på år efter år på bandet i polishusets källare. Nu har jag ingen status uppdatering på Linus form just nu. Men om den är som den brukar vara så blir det ingen medalj, men dock en möjlig topp 6 placering. Linus är den löparen som jag kommer att heja mest på!

Rosen vs Häggström
Dessa löpare kommer inte vara med i toppstriden. Men den ska ändå betecknas som giganternas kamp. Båda är gamla 800/1500m löpare från 90-talet, som passerat 40 och lägger ner sin själ i att springa under 2:40 på Stockholm. Att båda har tävlat mot varandra sedan 90-talet, då på korta distanser och nu tävlar mot varandra på långa distanser kör denna fight oerhört spännande. Vem kommer komma först i mål? Kommer de gå under 2:40? Det är här publiken borde lägga sitt fokus.

Själv då?
Jag är väldigt bra form. Bättre än jag var 2012 och betydligt bättre än vid samma tid förra året. Fokus i april var på Stockholm Marathon. Men det fanns hela tiden en viss tveksamhet om jag skulle springa. Under lägret i Madrid började tankarna på banlöpning växa och en större tveksamhet inför Stockholm. Tveksamheten har legat i att en av anledningarna till att springa Stockholm, förutom SM-medalj, är att ta en plats till Europacuplaget i Zürich i augusti. Det innebär att man snabbt efter Stockholm måste komma igång med maraträning för att återigen komma i form till Zürich, dvs. inga banlopp kommer att hinnas med, bara träning hela sommaren. Så senaste veckorna har jag varit väldigt osäker på vad jag ska göra med min finna form som jag byggt upp: Marathon eller bana? Det slutgiltiga beslutet tog jag efter Nordic Challenge. Jag tyckte att det var riktigt roligt att springa de 25varven och bestämde mig för att det var det jag ville göra i sommar. Nu gäller det bara att hitta lopp vilket inte är det lättaste. Stefan Olsson ville inte ta ut mig till Europacupen 10000m nästa helg och jag står i kö till ett lopp i Holland 14juni. Det är inte lätt att hitta passande banlopp på 5000/10000m, men när jag gör det ska det gå fort.
Såg att det var många som tolkade gårdagens inlägg som att det blir start för min del. Just nu är det inte så. Därför kommer det bli kännas hårt att titta på, speciellt när man vet att man är i tillräckligt bra form för att ta hem det hela. Min bedömning är att om jag har en bra dag så kan jag göra 2:20-2:21 i morgon och det kan räcka till guldet. Men nu blir det nog inte så, utan fokus är att springa fort på 25 respektive 12,5 varv. Det där med 2:19 tänkte Laser och jag ta på Frankfurt Marathon i höst. Har vi tur hänger även David och Erik P och försöker förbättra sina pers. Sedan är det synd att en DNS på Stockholm också innebär att man inte kan bli uttagen till Zürich, för det är jag annars inte helt främmande för. Då hinner man springa några 25varvs lopp innan och ändå vara i form till en mara. Men det vore konstigt om landslagsledningen tog ut någon på gamla meriter samt banlopp.
Detta är hur jag tänker idag. Men man får ha i åtanke att jag är en extremt impulsiv person och att jag har ett startbevis. Så man vet ju inte vilket humör jag är på i morgon. Det finns andra som vaknat upp lite bakis på morgonen och kommer på att de lovat att springa ett maratonlopp under dagen! Ovisshet är roligt!

fredrik uhrbom
fredrik uhrbom

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här