Ingen midsommar i Bremen

0
11

Efter 35 kilometers löpning i torsdags flög jag till Bremen. När man redan firat midsommar 35 gånger kunde man lika gärna åka ut till den tyska landsbygden och fira en kompis 40-årsdag. Kompisen heter Tobi och är en kille som jag träffade på en ö i Thailand för 10 år sedan. Bremen visade sig vara en bra stad då man helt enkelt tog spårvagnen från flygplatsen och var i centrum på 10 minuter. Gick till mitt hostel, bad om en karta och knöt på mig löparskorna. Jag sprang först till stadsparken där det fanns en klassisk runda på fem kilometer som många verkade springa, och fortsatte sedan genom staden längs kanalen och förhållandevis tomma uteserveringar. Efter 15 kilometer hade jag fått en bra bild av staden och satte mig och åt i det gemensamma köket där en japan ljudligt sörplade i sig sina nudlar. I rummen bredvid mig bodde en svensexa. Femton halvfulla killar från Dortmund med srilankanskt ursprung som tyckte jag skulle med dem ut på en helkväll. De var trevliga men jag valde en hemmakväll trots allt.
På fredagens morgon gick jag en promenad i centrum och letade efter gatumusikanterna. Jag hittade dem utanför rådhuset som låg bland de från Hansatiden typiska byggnaderna. Vädret var halvdåligt så jag gick in på Mediamarkt och köpte lite tyska filmer och tog sedan tåget till Lemförde. När jag efter femtio minuter var framme befann jag mig på den tyska landsbygden och blev upphämtad av Jörn. Jörn träffade jag också på den där ön i Thailand och vi åkte till en ännu mindre by där helgens festligheter skulle gå av stapeln. Vi klev ur bilen och befann på oss en väldigt speciell plats mitt i skogen. Waldfriden är en klubb ute i ingenstans där allt är väldigt bohemiskt. I trädgården finns det trädkojor, rutschbanor, lägereld, soffgrupper, gungor och alla möjliga små byggen. Uppe i skogen finns en tipi och lägerplats. Huvudbyggnaden var täckt av färgglada målningar bestående av svampar, feer, sniglar och diverse psykadeliska figurer. På gården bodde en kille i en lika färgglad husvagn och på bakgården stod en gammal brandbil som mina kompisar brukade åka i till Love parade i Berlin när de var yngre. Förutom vanliga klubbkvällar anordnas varje år i augusti en stor Goa trance festival på platsen. Då förvandlas gården och den närliggande skogen till ett inferno av ljus och färg och folk dansar dygnet runt. Inne i huset var förberedelserna i full gång och jag hjälpte Tobis faster med att duka borden och pynta med blommor i vaser som matchade de neonfärgade stora blommorna och stjärnorna på väggar och i taket. När vi var klara åkte vi hem till Tobis föräldrar och fikade med hans släktingar.
På kvällen tog vi med oss hans moster och åkte i husbilen till en annan liten by som hette Melle. Där skulle vi springa ett lopp i skogen. Vi åkte genom byar, passerade korsvirekshus och perfekt ansade trädgårdar. På Melles idrottsplats var det bra stämning och vi värmde upp i den första backen som var dryga kilometern på en skogsstig. Fick reda på att det var en snabb tjej som skulle starta och innan det var dags blev jag intervjuad om hur jag hade hittat dit, vad jag gör på milen och vem detta exotiska besök från Sverige egentligen var. Det var ingen lek ute i skogen. Det existerade inga platta avsnitt utan det var uppför, nedför och 180 höjdmeter som skulle tas två gånger. Den snabba tjejen stack iväg och jag kämpade på uppför och försökte slappna av nedför. Sprang i mål som tvåa på den 9,7 kilometer långa banan efter 40:30 minuter vilket gjorde mig glad. Blev visad till duschen av en tjej som gick kvällskurs i svenska inför att hon nästa sommar skulle simma i Vansbro. Ambitiöst.

Så som det ska vara efter ett lopp i Tyskland. Öl, korv och en mustasch.
Så som det ska vara efter ett lopp i Tyskland. Öl, korv och en mustasch.

När vi skulle åka hem backade Tobi på en bil som stod bakom husbilen vilket resulterade i en lång förhandling med ägaren och på hemvägen förhörde sig mostern om det svenska skattesystemet samt berättade om när hon och en kompis blev höga på jordgubbsmjölk när de tittade på fotboll för många år sedan. Tillbaka vid Waldfrieden hängde vi lite på puben i skogen och vid midnatt kom även lite släktingar för att fira in Tobis fyrtionde år med en hemmagjord krona, tomtebloss och päronlikör.
På lördagen gick jag upp och sprang 19 kilometer runt omkring i byarna och åt sedan frukost innan vi förberedde det sista inför festen. Vid tre började gamla mormödrar, barn och kompisar att droppa in. Farmodern fick en stol att sitta på precis under skylten där det stod att det var förbjudet att deala knark i lokalen. Först blev det tårtkalas och många kära återseenden. Även Bart träffade jag på busshållplats mitt i natten i Thailand för tio år sedan och det var med dessa tre jag hängde på Koh Lanta i tre dagar. Vi gjorde bland annat utflykter på motorcykel och jag lärde dem att blåsa eld. Sedan dess har vi haft kvar kontakten och besökt varandra då och då. Nu har alla tre varsin dotter på två år och springer dessutom halvmaraton ibland. Förutom dem har jag genom åren lärt känna flera av deras kompisar vilket skapade förutsättningar för en riktigt trevlig fest. Framåt kvällen kom slaktaren i byn och grillade massor av kött av olika sorter som vi åt med goda tillbehör innan Tyskland skulle spela fotboll mot Ghana. När Sverige inte är med håller jag på Tyskland och detta blev en spännande match som vi såg tillsammans på storbildsduk. Sedan fortsatte festen hela natten både utomhus och inomhus. När solen hade gått upp och klockan var halv sex tyckte jag ändå att det var dags för lite sömn.

Detta var ett fantastiskt kalas för lagom till fotbollen kom en riktig glassbil med hemgjord glass där man fick ställa sig i kö och välja precis vad man ville. Är man dessutom födelsedagsbarn får man tydligen en grön papperskrona med strån i.
Detta var ett fantastiskt kalas för lagom till fotbollen kom en riktig glassbil med hemgjord glass där man fick ställa sig i kö och välja precis vad man ville. Är man dessutom födelsedagsbarn får man tydligen en grön papperskrona med strån i.

Sov fyra timmar innan jag gick till puben för att äta lite frukost av resterna från gårdagen. Några jobbade runt huset med att bygga upp dagens event vilket var en festival för barn. Det skulle bland annat bli hoppborg, mini-zoo, ansiktsmålning och disco. Gissade på att det skulle spelas mer Pippi Långstrump än Goa trance under dagen. Känslan av ett generationsskifte blev påtaglig och kanske är många av barnen gjorda i skogen runt omkring Waldfrieden. Mitt tåg skulle gå vid tolv en mil bort men jag hittade ingen som kunde köra mig dit. Gick då ut till stora vägen för att lifta. När jag hade gått tre kilometer blev jag upplockad av en kvinna som var både lärare och löpare och tog omvägen över tågstationen för att skjutsa mig. På tåget och flyget hem sov jag och tänkte tillbaka på en väldigt rolig helg där ett traditionellt midsommarfirande höll sig väldigt, väldigt långt borta.

Föregående artikelGubbkompensation!
Nästa artikelSambastämning när det är dags för populära Trosa Stadslopp
Löparäventyret Namn: Frida Södermark. Född: 1978. Bor: Norrköping. Klubb: Tjalve IF Norrköping. Tränare: BG Nilensjö. Meriter: SM-guld 2012, 2014, 2016, 2017 och 2018 på 100 km, SM-silver 2013 och 2015. 1:a Leipzig Marathon 2011. 8:a i Comrades 2014. 4:a i Ultravasan 2017.  Personliga rekord:  5000m: 18:40. 10000m: 37:46. Halvmaraton: 1.20:52. Maraton: 2.51,32. 100 km: 07:51:22. 12 timmar: 125,6 km. 24 timmar: 214,2 km. Favoritsträcka: Marathon. Roligaste löparminne: När jag blev bjuden på mat och fyra snaps på en kyrkogård i Armenien under ett långpass. Vill med löpningen: Se hur snabb jag kan bli och hur långt jag kan springa och ha kul under tiden.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här