Inomhuspremiär utan Sören

Gunnar Durén  

Jag hade ju egentligen inlett försäsongsträningen, då man traditionellt drar ner mössan över öronen och lufsar iväg i novembermörkret i jakt på många kilometer, långa trösklar och tuffa backar, när Sören hörde av sig och ville ha en knorr som slutpunkt på sin bansäsong efter VVM. Han hade letat upp sträckan 1000 meter i Triumfglasspelen i Örebro och dessutom fått till ett löfte om att få springa den mitt på dagen, så att vi skulle hinna hem till P-A i Kil för en VVM-efterfest i löparlegendarers sällskap. Möjligheten att sparra varandra till varsitt åldersrekord hägrade också. Efter viss eftertanke tyckte jag det lät som en kul idé med ett inomhuslopp som avbrott i grottekvarnen och bromsade in kilometerjakten något inför helgen. Duellerna mellan mig och Sören brukar alltid bli jämna och ovissa och även förknippade med oförutsedda omständigheter. Denna gång var inget undantag.

Sören ringde på förmiddagen när vi satt på tåget till Örebro och kraxade fram att han nog inte var fit for the höstens november-fight. Trist, men bara att lägga om målbilden. Startfältet var ändå stort och spritt, både vad gällde ålder och kön och det skulle förhoppningsvis ändå finnas någon rygg att ta.

12 pers kom till samtidig start i M/K/P17/F17 1000 meter. Som vanligt var jag torr i munnen och nervös inför loppet. Ville gärna springa fort, men visste inte om formen var tillräcklig för att hota Bill Krohns M50-rekord på 2.42,24. I somras lyckades jag ju inte slå hans utomhusrekord (2.40,47). Att det gick att springa fort i hallen, hade dock Irene Ekelund redan bevisat, genom att sätta nytt hallrekord för kvinnor på 60m med 7,45! Startskottet gick och örebroungdomarna Abshir Aweys och Abdiqani Khadar gick till spets som beräknat och passerade 200 på 30,43 – jag på cirka 31,1. Sedan ökade de och jag låg kvar i mitt tempo – 400 på 63 med 2-3 man i släptåg. Hade jobbigt på tredje varvet, då jag tappade lite (32,4 på Karins klocka). På fjärde såg jag plötsligt Khadar framför mig, men ingen Aweys och fick en bra trigger att jobba på för att kanske komma ikapp!? Karin peppade från sidan och flera andra också. På sista varvet var jag rejält syrig, men närmade mig ändå Khadar, som oroligt såg sig om, medan kompisen Aweys (nu på innerplan!) sprang med i första kurvan och hejade på sin kompis. Khadar drog dock ifrån något i sista kurvan och vann på 2.38,41, medan jag fick 2.39,30 i mål – svenskt M50-rekord med 3 sekunder och även under gällande M45-rekord. Nu vann jag överraskande ändå seniorklassen (jag trodde ju jag var 3:a i mål!), eftersom Khadar körde P17. Mycket nöjd var jag även med att sätta årets 11:e svenska rekord. Faktum är att vi båda var under gällande hallrekord (som Aweys hade från fjolåret). Nu är Khadar stolt innehavare av det. Ännu ett rekord sattes på 1000 meter, nämligen i K55 av alltid lika pålitligt presterande Lilly Wizén, FGF Gotland, med 3.30,42.

Triumfglasspelen 2013

Foto: Karin Johanson

Och tack till Johan I för den tjusiga filmen:

http://www.youtube.com/watch?v=6-1AroTIcyA&list=PLX0NOH_bjGMe2EaM74BiVxVsCubdLAR-5&index=1 

 

 Dela på Facebook