Jaha ja..
Då sitter jag fast här i ett snöigt Luleå. Det var inte så det skulle bli i morse när jag glatt studsade upp ur sängen ( okej lite klämkäckt överdrivet ) och tog 6 lugna snökm med Selma för jag trodde att några h senare är jag på väg till Spanien. Vad kan gå fel? Uppenbarligen en hel del.
Kommer jag för sent till mitt jobb får de konsekvenser om det leder till att andra drabbas . Att komma försent är inte bra.
Blir någon annan försenad resulterar det i att andra drabbas och om man lagt sitt hopp i någon annans händer vad gör man då?
– Man väntar .
På något konstigt sätt tänkte jag ändå att :
-Gud vad det är härligt och blött och vitt även om snön vräkte ner och lämnade ett slirigt måddtäcke där jag säkert spände mig mer än jag borde gjort . Jag fick en lust att ge mig ut på ett kravlöst långpass i en oomsluten cirkel, men vetskapen av en maraton om 2 dagar stoppade mig . Det var som om jag sökte ursäkter. (?) Att slippa springa . Skyllde på att den långa flygresan från Kina ännu satt i kroppen . Frågan är om 50 km loppet på hög höjd ännu sitter i kroppen och knoppen ?.
Duschade och gjorde min matlåda ( kolhydrater, proteiner , vitaminer och mineraler ) klar och fick tack och lov en tid hos min fysioterapeut Anna ( den bästa ) som lättade upp spänningarna i skuldra och nacke samt mobiliserade nerven i armen som bråkar med mig .
På vägen dit skriver Karin och frågar om mitt flyg bokats om .
– Nej vad menar du frågar jag och undrar allvarligt om hon skojar med mig . Hennes flyg hade tydligen gjort det . Till i morgon .
Ja men ni fattar . 1 dag för sent . Vad tusan är detta ?.
Jag kollar telefonen och finner ett incheckningssms från SAS som säger att jag är välkommen att checka in på flighten i morgon.
Med stressen i halsen kommer jag in till Anna och medan hon behandlar mig hinner jag tänka tusen tankar .
-Vad skönt jag kanske slipper springa ! Vad skönt det vore att bara slappa idag och dricka lite vin och mysa inomhus Och jag vet inte om detta är bra eller dåligt men hur ska man kunna bli sugen på maraton här i detta snöland med dessa förutsättningar när allt tjorvar? Ingen stämning liksom .
Men jag som annars brukar stressa upp mig när saker ändras snabbt kände mig lugnare än morgonfilen . Som en filbunke.
-Manana manana , hade plötsligt satt sitt grepp om mig .
Hjärtat i morse från vår tur.
I rondellen mötte jag hundvakten och bästa Bengt som var på väg hem till mig, för att hämta hjärtat helt ovetande om detta som hänt .
I luren fick jag bekräftat av SAS, att JAAAAA mitt flyg var inställt och både Karin och jag åker i morgon bitti istället via Amsterdam och landar i Valencia på eftermiddagen istället för på kvällen i dag som det var tänkt . Varför ? Jo inte alls på grund av snökaos utan försenad BESÄTTNING.
Hallå liksom .!
Hur som helst så är ett lugn i mig och borta är de spänningar jag känt . Jag hoppas innerligt att dessa kommer åter för det går inte att springa bra om man inte är pirrig. Men kanske är det survädret i Luleå och mörkret som bidrar .
Hur som helst är det bara ladda om. En kök hemma fick bli god mat . Soffmys och briljanta idéer . Om vi kommer fram vet ingen .
Hur det går på söndag vet ingen . Hur vi väljer att hantera de situationer som uppstår är en träningssak . Målet är en sal men redan dit är också viktig
Idag är jag stolt över mig själv . Var det du också !
Adios !
