Vi är många som häpnat över hans utveckling de senaste året och nu gör han sin första SM-start på adidas Stockholm Marathon.
Hej Frej!
Det är många som är otroligt imponerande av din utveckling senaste året, börja med att berätta lite själv.
Det var fina ord – tack så mycket!
Givet den relativt korta tiden som jag har bedrivit löpträning så kan jag vara villig att hålla med om att jag har kommit längre än vad jag trodde på förhand var möjligt.
Jag har en bakgrund som fotbollsspelare, vilket förvisso ställer en helt annan fysisk kravprofil än på en långdistanslöpare, men jag har åtminstone ”rört på mig” sedan 5 års ålder. Således var utgångsläget någorlunda gynnsamt när jag, för knappt 1,5 år sedan, började löpa.
Det är en rörelseform som tilltalar mig då den är så lättillgänglig och kravlös. Exakt all träning bedrivs på mina premisser och jag kan planera in träningen precis när och var jag vill – något som var helt nytt för mig, efter en bakgrund inom fotbollen.
Med de förutsättningarna så är det alltså enbart upp till mig att bestämma var jag vill lägga ribban – hur mycket tid får själva löpningen ta. Det är ingen garanti att man blir bättre av mer träning men som ny inom löpning så är det ett relativt beprövat recept för att bli bättre – spring mer!
Det är först nu under vintern/våren som jag har börjat strukturera upp träningen och bedriver en periodisering under veckan, för att möjliggöra att vara så fräsch som möjligt under de lite hårdare passen.
Jag skulle säga att jag har en större struktur på min träning idag än vad jag hade i januari 2023, när jag började löpa, och det är den enskilt största skillnaden.
Det är en otroligt inspirerande tid när man märker av sina framsteg. Jag har persat på i princip alla lopp jag hittills ställt upp i, vilket är något som jag inte ska ta för givet. Jag försöka påminna mig själv om att njuta av tillvaron här & nu, då jag är medveten om att det kommer komma tyngre perioder.
Du satte även nytt pers för bara några veckor sedan på Köpenhamn Marathon med tiden 2:27:28. Hur var det loppet?
Det var ett fantastiskt arrangemang, med glatt påhejande publik längs med stor del av banan. Det var mitt första lopp i elit-led vilket var en mycket trevlig bekantskap och jag fortsätter gärna att hålla mig där – till stor del för just bekvämlighetens skull. Inför start så fick vi byta om ostört i en inhägnad, där det serverades vatten och frukt. Vi hade egna toaletter där inne, som annars kan bli ett stort orosmoment då köerna ofta blir milslånga. Vi fick värma upp helt enskilt på startsträckan av loppet, sedermera upploppet, där det fanns gott om plats.
Men – framför allt så fick vi ställa ut våra egna flaskor på designerade elit-bord. Det gick kanon – jag lyckades greppa alla mina 9 flaskor vilket får ses som en seger i sig!
Inför loppet så hade jag satt upp tre mål – vi kan kalla de för A-, B- och C-mål där respektive mål var sub 2:25, sub 2:27:30 samt sub 2:30. Jag startar således loppet i 3:26/km-fart och jag håller koll på klockan under de första kilometrarna, för att stämma av ansträngningsgraden i den givna farten.
Sedan kollar jag i princip inte mer på klockan under hela loppet, utan försöker fokusera på att bibehålla den ansträngningsnivån. Jag känner mig stark och inbillar mig att jag är på god väg mot en tid sub 2:25. När jag sedan når halvvägspasseringen och blir ifatt sprungen av en pacer för 2:27 så inser jag att sub 2:25 är väldigt långt borta. Jag slås inte ned utav det, utan jag sporras snarare av att jag fortsatt har möjligheten att springa för mitt B-mål och att jag känner mig fortsatt pigg.
Vid ca 7 kilometer kvar ser jag dam-täten – jag tar sikte på de, bryter mig loss ifrån min klunga och drar igång en jakt. En efter en droppar de av tills det endast är en kvinna kvar. Jag förstår det då motorcykeln med TV-kameran åker precis framför henne. Perfekt, tänker jag – nu får jag lite TV-tid också!
Med en kilometer kvar så har jag henne några meter framför mig, och i sista kurvan innan det långa upploppet ser jag (läs: hör jag, gallskrikandes) min flickvän och jag får precis den extra energin som jag behöver för att passera dam-vinnaren och ta mig i mål på en tid sub 2:27:30.
Det innebar en 27e plats totalt och 2a svensk bakom Archibald Casteel. Även om jag inte lyckades springa sub 2:25 så är jag otroligt nöjd med loppet. Jag är väldigt glad att jag lyckades hålla ihop det & att jag kände mig stark hela vägen.
Och nu är det dags för din första SM-start på adidas Stockholm Marathon. Vilka förväntningar har du?
Jag har svårt att se att jag ska kunna springa på en snabbare tid än i Köpenhamn, även om jag alltid går för PB, så detta lopp kommer bli lite mer av en taktisk karaktär. Ett av de tre stora målen inför säsongen 2024 är att placera mig topp 10 på SM i maraton, så det är egentligen det jag går för.
Hur det går till rent praktiskt har jag ingen aning om – jag tror det blir svårt att ha koll på hur många som jag har framför mig, men jag ska försöka be om rapporter ifrån sidan. Banprofilen är vad den är & vädret är vad det blir – det är samma för alla. Det jag istället ska försöka dra fördel av är att det är min hemstad, där jag har familj och vänner på plats som hejar fram mig och nu har jag dessutom faktiskt erfarenhet av att ha sprungit detta lopp en gång tidigare. Den gången sprang jag med hörlurar vilket jag inte får göra nu, så det ska bli oerhört spännande att få ta del av stämningen längs med banan, på ett lite annorlunda sätt än ifjol.
Med tanke på Köpenhamn, hur återhämtad är du och har du hunnit få in några fler viktiga pass?
Utan att framstå som allt för självgod så vill jag påstå att jag har en god återhämtningsförmåga, vilket också är en av mina styrkor. Dagen efter Köpenhamn marathon så tog jag en vilodag, förvisso sightseeing i Köpenhamn och 35k steg, men sedan dess har jag kunnat träna på. Min kropp verkar tåla (peppar, peppar!) hög volym utan att gnälla allt för mycket. Min kropp påminner lite om en traktor – jag är långt ifrån särskilt snabb, men jag orkar gneta på under lång tid, utan allt för mycket servicearbeten.
Jag tog det förvisso relativt piano hela veckan efter Köpenhamn, mer som en försiktighetsåtgärd för att inte riskera att dra på mig något inför SM, men förra veckan och denna vecka har jag lyckats klämma in ett par bra pass och jag känner mig redo inför stundande SM.
Du springer för Keep Up RC med bl.a Kristofer Låås och Ebba Tulu Chala. Hur mycket betyder det att ha såna erfarna och snabba löpare som klubbkompisar?
Det är så klart väldigt inspirerande. Jag har ännu inte tränat ihop med Ebba men med Kristofer har jag hunnit köra några pass ihop med. Jag försöker att vara uppmärksam och ta in så mycket information som jag bara kan under dem passen, som kan hjälpa mig i min fortsatta satsning.
Även om jag föredrar att bedriva min träning på egen hand så är det alltid ett välkommet inslag när vi lyckas sy ihop pass tillsammans. Jag tar varje chans jag får och jag skulle aldrig tacka nej till en sådan möjlighet, givetvis.
Det här med t-shirt på tävling, blir det äntligen linne på Stockholm?
Gällande t-shirt på tävling så ser det ut som att det ”dessvärre” blir premiär för linne under tävling nu på SM.
Jag säger ”dessvärre” med glimten i ögat – det är framför allt min flickvän som inte tycker om det, men jag har också själv haft svårt att kliva över tröskeln till att bli ”en löpare” och då har linnet haft en märkligt stor betydelse i hur jag benämner mig själv. Alla ”riktiga” löpare springer ju i linnen och då har min motståndskraft till det, av någon märklig anledning, varit stor till att inte se ut som en löpare. Nu börjar jag så sakteliga smälta att jag är en löpare, med tävlingsinriktade mål, och då finns det också en rimlighet i att springa i det för att tjäna några extra gram tyngd i klädseln.
Slutligen då, när du summerar 2024 års adidas Stockholm Marathon, hur vill du att det ska låta?
Jag vill ha tagit mig i mål, jag vill ha placerat mig topp 10 i SM-klassen men framför allt så vill jag ha haft en rolig resa från start till mål. Det är en folkfest och jag hoppas kunna bidra till den folkfesten genom att, på ett eller annat sätt, ge tillbaka kärlek till alla som har tagit sig ut längs med banan för att heja på mig. Det har jag aldrig och det kommer jag aldrig att ta för givet!
Då tackar vi och önskar lycka till!
Tusen tack själv!
